I skrivarkursen jag går fick vi i uppgift att fundera kring kulturupplevelser vi haft och som påverkat oss starkt känslomässigt, och därmed kanske även påverkat vårt eget skrivande. Vi skulle utgå från fem kategorier: böcker, tv-serier, filmer, låtar och tv-spel. Jag kom inte längre än till böckerna.
En komikers uppväxt-trilogin av Jonas Gardell
Min första stora läsupplevelse var En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Det var första gången jag läste litteratur för vuxna, och jag minns fortfarande hur hisnande det var. Jag var typ 9-10 år och kände typ hur jag klev ur mig själv. Jag låg på en fint bäddad säng i ett rosa rum i Florida och läste den första scenen när alla kräks rakt ut över bänkarna. När jag klev ut ur det rummet var jag någon annan. Jonas Gardell är anledningen till att jag blev en skrivande person.
Hjärtans fröjd av Per Nilsson
Per Nilsson var min husgud som tonåring, särskilt de två oerhört romantiska böckerna om Hjärtans fröjd. De bultade i mig i flera år och skapade nog den bild av kärleken som präglat en stor del av mitt liv. Jag har böckerna kvar i bokhyllan men vågar inte läsa om dem, är så rädd att de inte ska kännas lika starkt nu.
Innan jag dör av Jenny Downham
Det här är egentligen en ganska ordinär ungdomsbok som kanske inte borde sticka ut, men för mig gör den det. Jag läste den i gymnasiet och kunde inte släppa slutet. Det liksom ekade i mig länge efteråt och fick mig att tänka många tonårsfilosofiska tankar om döden. Bokens budskap är mer eller mindre carpe diem, så egentligen är den en klyscha men den rubbade något i mig då. Jag kommer inte läsa den igen.
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
Jag har alltid läst och läser fortfarande mycket litteratur för ungdomar (kanske för att jag är en ständig nostalgiker som för alltid kommer vara 17 år i hjärtat?). Det är svårt att hitta bättre ungdomslitteratur än När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. När jag läste den första gången var det som att något klickade till i mig och har präglat mig sedan dess. Hon var den främsta anledningen till att jag sökte in till den skrivkurs jag nu går eftersom hon är lärare där. Det visade sig vara ett bra beslut på fler sätt än att jag fått hänga med henne.
Häng City av Mikael Yvesand
Jag läser inte så mycket roliga böcker, snarare gillar jag när det är tvärtom. Men Häng City är fan-ta-stisk. Lyssnade på den som ljudbok och det var underbart, jag skrattade så mycket. Det är långt från Luleå till Flen och jag var nog alldeles för töntig för att ha platsat i pojkarnas gäng, ändå har jag aldrig känt igen mig så mycket i en bok som den här. Inget händer, allt händer. Som det är i tonåren. Dessutom är 90-talet knivskarpt gestaltat.
Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma
Jag avundas folk som brinner för det gör inte jag så ofta. Expeditionen är den vackraste bok jag sett rent grafiskt och den fick mig att känna (nästan) lika mycket för Andrée och hans mannar som Bea Uusma verkar göra. Jag läste både den och fortsättningen Vitön på bara några dagar. Vi hade strömavbrott hemma och jag tände levande ljus för att kunna se texten, vilket bidrog till känslan av att kliva in i en parallell verklighet. Jag drömde att jag var på Vitön flera nätter i rad efter att jag läst klart.
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Kanske den bästa bok jag någonsin läst, fast jag läste den egentligen inte utan lyssnade på den som ljudbok med Lennart Jähkel som uppläsare. Jag grät så mycket efteråt att jag inte kunde prata. Köpte boken sedan bara för att få ha den i bokhyllan.
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Det enskilda stycke text som satt sig hårdast i mig och som jag tänker på flera gånger i veckan sedan jag fick barn är:
Ingenting får hända dig
Nej vad säger jag
Allt måste hända dig
Och det måste vara underbart
Tack, Bodil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar