Att komma hem fast ändå inte

Varje gång jag lämnar Stockholm förstår jag varför. Nu är jag tillbaka efter tre veckor på vift. Tillbaka på trånga tunnelbanevagnar, bland höga husfasader och stressade människor med fina karriärer. Här finns det hundra kaffesorter på varje kafé, blinkande skyltar och alltid något att göra. Här är det aldrig riktigt tyst. Så fort tåget saktade in på centralen i eftermiddags höjdes min puls. Som om de tre senaste veckornas lugn bara suddades ut. Här hör jag ju inte hemma. Men det får gå. Ett tag till.

#soflinwed

I helgen gifte sig en av mina bästa vänner och det var så himla fint. Och nu ska jag vara ledig i tre veckor. Också jäkligt fint. Livet alltså.