Nio dagar på vift

Nära himlen

Jag mår så bra just nu. Mitt i livet, mitt i semestern. I slutet av sommaren förvisso, men det gör inte så mycket egentligen. För mig är det bästa kvar. En resa som jag sett fram emot sedan i februari och massor av långa lediga dagar. Just nu ligger jag i soffan och dricker apelsinjuice med bubbel och tittar på Netflix-serier. Jag har börjat andas lugnare igen. Känner mig mer taggad på livet än på länge. Framtiden känns liksom spännande på något sätt. På ett nytt sätt. Men jag är inte redo för den riktigt än. Först ska jag leva i den här pausen ett tag till.

Vacay!!

Ännu en period i mitt liv har tagit slut. Frida förlag-tiden. Den här gången känns det nästan bara bra att gå vidare. Jag är så väldigt redo för något nytt, och i höst kommer jag att få precis det. Men först ska jag vara ledig i 26 hela dagar. Min målsättning inför den lilla evigheten är att samla fräknar, läsa böcker, dricka drinkar, ha många sovmorgnar, se nya delar av världen och andas lantluft. Ja, allt det där som jag inte riktigt har hunnit med fram tills nu. Jag har längtat så efter det här. Och jag är faktiskt värd det.

Varje dag ska vara som en jäkla lördag. 

Två dagar kvar

Den här sommaren alltså. Kommer att minnas den som en av de bästa. Och min semester har inte ens börjat än.