Nykärlek

Hittade några texter som jag skrev sommaren 2014, när jag var så sjukt jäkla nykär att hela världen kändes rosa och fluffig. Jag känner fortfarande lika starkt, men på ett annat sätt. Nu är jag helt lugn, det var jag verkligen inte då. Varenda liten grej kändes livsavgörande. Och så var det kanske också.

7 juli 2014
Vi tillbringar hela helgen på dina föräldrars gård i Hälsingland. Du håller min hand nästan hela tiden och dina föräldrar kramar mig hårt och länge innan vi åker därifrån. På tåget mot Stockholm lutar du ditt huvud mot mig och plötsligt är allt så himla självklart. Utanför är himlen rosa och nu måste det vara du och jag så länge det bara går. Det känns så tydligt nu.

Jag skickar ett meddelande till mina vänner. ”Jag tror att jag älskar honom nu. Har det gått för snabbt?” och de svarar ”Nej, det går snabbt när det är rätt”. Så jag antar att jag älskar honom. Nu måste jag bara bita mig i tungan i några veckor så jag inte råkar säga det till honom.

Innan vi somnar kryper han upp bakom mig. ”Tack för att du inte gav upp i våras när jag var jobbig. Det är ju såhär det ska vara” säger han. Och allt bara hisnar. Igen.

4 augusti 2014
För varje pusselbit som faller på plats gillar jag dig mer. Du gör mig till en bättre person. Du är den klokaste, snällaste och roligaste människan jag någonsin mött. Du har de finaste värderingarna och du smittar mig med dem. Du tittar på mig som om jag vore guld. Och du håller för mina ögon när det kommer en läskig scen på teve. Jag är helt blown away. Bortkollrad, förlorad, förundrad. Det finns ingen väg tillbaka och även om det fanns skulle jag aldrig ta den. Nu är det du och jag. Jag släpper inte taget.

6 augusti 2014
Du åker ifrån mig och ska vara borta i tretton dagar. Tretton jävla dagar. Så länge har vi inte varit ifrån varandra sedan första gången vi sågs. Och dagarna släpar sig fram, så klart.

Jag är så kär nu att jag inte funkar längre. Jag är inte ens en människa, bara en blöt fläck på marken, ett fluffigt moln, ett nervöst darrande hjärta i din hand. Förlåt för de stora orden, jag vet att de inte passar sig. Men herregud. Jag är en tonåring igen och det är bara ditt fel.

Du är the one. Det har gått några månader och jag är redan så jäkla övertygad.

12 augusti 2014
För att han har världens lockigaste hår. För att hans t-shirtar luktar så gott. För hans stora händer och fula tånaglar. För att han steker hamburgare med jättemycket ost och bacon på när jag har haft en jobbig dag. För att han gnyr i sömnen. För att han är så klok och snäll och vänlig och alltid bryr sig om andra mer än sig själv. För att han dricker mest öl av alla jag känner. För att han säger att jag är det bästa han vet.

Och för att han kommer tillbaka till mig om prick sex dagar.

Min bästa väns bröllop

De blev ihop under vår nollning och i helgen gifte de sig. Vi andra från klassen var toastmasters, fotografer, brudtärnor, sångare och stolta gäster. På dansgolvet efteråt tittade jag på vårt lilla gäng och tänkte på hur de där åren förändrade våra liv. Jobb, kärlekar och vänner för livet. Allt det där vann vi.

Tack Sundsvall för det.

Mitt sommarlov

Nu är semestern slut. Den har varit lång och helt LJUVLIG. Här kommer en lista över saker jag gjort:
– Läst 15 böcker.
– Sett en och en halv säsong av Twin Peaks.
– Spelat The Sims 4 tolv timmar i sträck.
– Varit i Portugal.
– Åkt på flera roadtrips.
– Druckit orimliga mängder bubbel och gin & tonic.
– Sett Håkan Hellström.
– Varit på Allsång på Skansen (viktig tradition!).
– Fått min cykel stulen.
– Badat i både hav och sjö.
– Lyssnat mycket på den här låten, konstigt nog.
– Haft picnic flera gånger i veckan.
– Grillat! Mmmm.
– Tagit sticklingar på nästan alla mina växter.
– Varit på Brännbollsyran.
– Gosat med hundarna!!!
– Lagat god mat Och ätit upp den goda maten.
– Plockat sex liter krusbär och gjort egen marmelad.
– Gått långa promenader.
– Fotograferat med min nya kamera.
– Gjort INGENTING. Och det är ju nästan det bästa av allt.

Nu är jag (typ) redo för hösten. Men först ska jag försöka få ut det mesta av augustis sista veckor. Och såklart gå på bröllop, sommarens stora final!

#tbt

Du har varit min pojkvän i två månader när vi åker utomlands ihop för första gången. Vi hyr en bil i Rom och sicksackar oss fram över de galna italienska motorvägarna ner mot Amalfikusten. När vi är framme i rätt by dröjer det nästan en timme innan vi hittar till vårt hotell, men det gör inget för det är så mysigt att sitta där bredvid dig i bilen med solen i ögonen. Du har bruna händer och är så himla norrländskt lugn, trots att italienarna tutar och gatorna är slingriga och smala.

Vi får en balkong mot havet och utsikten är makalös. "Hit åker nog folk på smekmånad", säger jag och vill bita mig i tungan. Vi känner inte varandra så bra än, och jag vet inte om du tänker samma sak som jag. På kvällen delar vi på en flaska limoncello som vi försökt kyla i handfatet och berättar hemligheter. Sedan blir vi fulla och somnar ovanpå överkastet. Morgonen efter tänker jag att jag aldrig känt mig så lik en annan person förut.