i need another world, this one's nearly gone

förut när jag lämnade axel vid skolan såg jag någon jag gärna skulle kört över. alltså seriöst. och jag vet att det låter omoget och helt psycho men det skiter jag i. jag önskar nästan att jag gjort det. hela situationen skulle ha blivit bättre då. nu suger den ganska hårt. många gånger har jag varit nära att göra något åt det. varit nära att skrika, slåss och sparkas - och det skulle vara så jävla skönt. men jag har alltid hindrat mig själv. någonstans har väl även jag moral. men, varför kan vi inte bara dra härifrån? i den här hålan och med de här människorna, kommer det alltid finnas en barriär av dumheter mellan oss. och hur perfekt allt än känns kommer den hindra oss från att vara verkligt perfekta.

igår var allt väldigt bra. vi åt god mat och axel fick presenter. sedan tillbringade vi resten av eftermiddagen och kvällen i sängen med godis och 'män som hatar kvinnor'. det var söndag som söndag ska vara. bara vi och lugnet.

nu ska jag äta frukost och sedan åka och hämta min fån som jag glömde i sängen imorse. sedan ska jag upp till stockholm för lite planering och en föreläsning. längtar redan tills jag ska få åka hem igen. jag är vek och behöver ständig närvaro av lugna hjärtslag och trygga armar.

kärlek som växer

det ligger ett mjukt puffigt moln runt mitt hjärta och skyddar det från allt hårt och kantigt utanför. den här dagen har gått ovanligt snabbt och nu ska jag snart iväg och fira någon som blir nitton i veckan. min någon. det är på tiden att han blir lite äldre, jag har känt mig som en snusktant alltför länge nu. när vi först träffades var han nyss fyllda sexton och jag var sjutton going on arton. när vi blev tillsammans officiellt var han sjutton och jag nitton. nu är jag tjugo och på onsdag fyller han nitton. det känns som den minsta skillnaden hittills. sedan när vi är typ sextiosju och sextioåtta spelar ju sådant ingen roll längre. och det är ju faktiskt inte sådär fasansfullt länge kvar.

så länge du är med mig

det är okristligt tidigt och söndagsmorgon. bara jag och några tappra golfspelare vakna. i min säng ligger världens bästa varma kropp kvar och som vanligt var det ett helvete att lämna den imorse. nu är det tretton dagar kvar tills vi har en gemensam sovmorgon igen. men helgen har varit fenomenal. på alla vis. och jag är glad. vi rider ut alla stormar så bra. för vi har ju övat ganska länge nu. vår andra sommar är slut och har glidit över i vår andra höst. nu längtar jag mest av allt till vår tredje sommar. det är fortfarande augusti och jag får redan ångest över att det blir mörkare och kallare.

och som håkan säger, fast med modifikation; jag vet att den här vintern kommer döda mig, om jag inte får va' mereeej. (men det får jag ju, så det är lugnt!)

helglivet

igår roade vi oss med döda djur, specialgroggar och partyhattar.

den här stan

'dom måste lära sig gå', det är vad folk säger när det är vi två
vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån

åh, jag vill så långt bort härifrån att inga viskningar kommer ifatt. jag hatarhatarhatar att alltid vara orolig i hjärtat. att vara rädd för promenader, för trottoarer och för ryggar. jag vill inte se, inte höra, inte ses och inte höras. inte av er. jag hatar er. nu vet ni. och jag tänker inte stå ut länge till. inatt var ni där allihop. och gjorde allt fel. mer fel. sedan vaknade jag och känslan var kvar. känslan kommer alltid vara kvar.

men å andra sidan: jag älskar er. ni är fina. underbara, vackra, söta. ni är mina vänner. mina bästa vänner. och min familj. och ni kommer alltid vara det. och ni vet vilka ni är och behöver aldrig tveka. er kommer jag aldrig lämna bakom mig var jag än hamnar.

flen gör mig så kluven som inget annat. flen med trygg vanlighet, flen med hus fyllda av människor vars namn jag kan och flen med ett ica där jag vet exakt var den torkade löken finns. flen som till slut tog mig till kärlek. och så det andra flen med människor som tror sig veta allt och viskar falska sanningar i varandras öron och flen med öde gator, ledsna ögon och vimotdom. det flen som gjort mig så illa.

jag vill bort och jag vill stanna. jag vet inte hur det blir.
men nu är det i alla fall fredag.

kris

nu har jag helg. mucho mucho skönt. var på skolan en knapp timme idag och gick igenom saker vi redan visste. sedan ägnade jag några timmar åt shopping innan jag tog halv två-tåget hem. tänkte städa mitt rum och göra plats i garderoben för mina nya älsklingar nu men kom totalt av mig när axel ringde och meddelade att våra planer ikväll kanske skitit sig och att jag nog måste välja mellan att sova med honom i flen och att sova hemma - ensam. och det känns dumt för jag orkar inte åka till flen och jag vill verkligen inte sova ensam. minns inte hur man gör. jag måste ha det där iskalla arslet bredvid mig för att det ska gå. senast jag sov utan honom var nog när han var i polen och misskötte sig. och ja, jag vet att jag låter som jordens största toffel nu men jag kan inte låta bli. dessutom började axel snyfta i telefonen när jag sa att jag inte orkade komma så han är ju lika fjantig han!

update: nu kan ni andas ut allihop! axel kommer hit ikväll så allt är som det ska. puss!

livet svider

men när du säger "nu är det inte länge kvar tills det är bara du och jag, någon helt annanstans" kan jag inte låta bli att bli att få glädjepirr hela vägen in i det där ängsliga lilla hjärtat som finns i mitt bröst och som alltid kommer vara ditt.

vardagstrist

ännu en skoldag avklarad. gick på en ganska intressant föreläsning och åkte sedan hem med det tidiga tåget. riktigt skönt att komma hem till (sen) lunch. nu hade jag tänkt städa mitt rum innan jag och axel ska ha världens softaste eftermiddag med godis och film. imorgon blir sista stockholmsresan för den här veckan. vi ska gå igenom vår PR-granskningsuppgift mellan elva och tolv.

har ingen inspiration just nu. allt är bara.. platt. vädret idag passar på alla sätt.

skola, skola, skola

jag är trött. idag har vi haft grupparbete och datorintroduktion. min grupp är soft och jag är glad att jag inte behöver gå runt ensam. vi diskuterade mediebruk. jag är inte riktigt den som lyssnar på samhällsprogram på radio men som jag sa "jag kan väl låtsas". annars har jag fått rollen som hästgalen liten lanttjej som knappt har bredband. det är väl mer sant än tvärtom fast ändå lite fel. imorgon är det föreläsning och på torsdag introduktion till vårt stora grupparbete. sedan tar vi helg. för övrigt har jag fått lön. jag firade med att köpa kurslitteratur, en extra stor kexchoklad och thaimat. när jag kom hem efter skolan hade jag fått ett paket från en medlem i golfklubben. det var en bok. och det tyckte jag var väldigt väldigt gulligt.

första gången av allt

nu har jag börjat skolan på riktigt. skaffat mina första nästan-vänner, gått på min första föreläsning och ätit min första pastasallad från skolans cafeteria. det känns bra. fast också jobbigt. nu är det på riktigt. nu måste jag börja fokusera igen. nu måste jag ta livet lite mer på allvar än jag gjort det senaste året. jag tänker inte skriva mer nu utan ägna resten av kvällen åt att låta den insikten sjunka in.

vad hände igår egentligen?

nykokta kräftor, nyslagen dill, sju liter brännvin och trehundra pilsner

igår var vi hos camilla på kräftskiva. jag åt inga kräftor men drack desto mer nubbe. vi fick varsitt häfte med olika snapsvisor som vi sjöng om och om igen. sedan dansade vi i vardagsrummet och njöt av sommarens sista suck ute på ballen. det kändes att det var sista natten med gänget. och nu sprids vi över hela landet. faktiskt över hela världen. men vi kommer nog alltid hitta tillbaka till varandra.

idag mår jag som jag förtjänar. jag har ett sår på handen, skumma sms i inkorgen och en mage i uppror. har suttit i shopen sedan nio och det har varit ett rent helvete. nu är det två timmar kvar och jag vill bara dö.

harhjärta

det är lördag och jag har shopen. jag känner mig ganska glad. det som ska kännas stabilt och tryggt i mitt liv gör just det. och det andra är så spännande att det fladdrar mer än vanligt i mitt ängsliga harhjärta. fast inte på ett direkt obehagligt sätt. utan mer som det där fladdret man kände när man var liten och skulle lära sig något nytt. visst är jag rädd och osäker och visst känner jag mig som världens minsta människa i världens största stad, men när jag inte vet riktigt vem jag är och var jag är påväg vet jag i alla fall vad jag har. och det räcker långt. för vetskapen lägger sig som ett lugnande lager över min oro och du är aldrig längre än ett telefonsamtal bort. sällan ens så avlägsen. det gör mig lycklig. att vi klarar allt tillsammans börjar kännas som sanning snarare än tro.

it's all about the money

axel sitter och tittar på ett program som heter "så blir du miljardär". annars har han ägnat dagen åt att sitta vid min dator och köpa aktier via sin internetbank. och häromdagen spelade han på lotto. jag vet inte riktigt vad som håller på att hända.

vi måste överleva stockholm

nu har jag fixat pendlarkort och tunnelbanekort. snart kommer jag att lära känna stockholm. jag är nervös och jag vet inte riktigt om jag gillar att ha min vardag placerad i en storstad. men det blir nog bra. jag har ju länge längtat efter lite puls i mitt liv. och varje natt ska jag åka hem och sova med en trygg andedräkt i nacken och en småstads lugn i luften.

JMK

idag har jag varit på upprop. allt känns ovant och lite kantigt men jag vänjer mig nog. ht09m1 tror jag min klass heter och jag känner inte igen varken ansikte eller namn på en enda person. men på måndag börjar allt på riktigt.

axel följde med till östermalm som moraliskt stöd och höll min hand, strök min rygg och pussade mig hejdå utanför jmk-dörren. sedan dämpade han min ängslighet med söta sms. så jag kände mig inte så ensam som jag nog såg ut. han är bra fin.

resten av dagen tillbringade vi i ett soligt stockholm tillsammans med isa och varsitt skoskav. jag handlade inget. gick istället back på alla sätt genom att förlora det vackraste armband jag någonsin ägt. började nästan gråta när jag insåg vad som hänt och är fortfarande förtvivlad. jag fick det av axel efter ett häftigt bråk och allt var så skört och tårarna bara rann och dagen efter var det min födelsedag och jag tänkte att det var det finaste smycke jag sett och det glittrade som inget annat och nu är det borta. jag hatar att någon annan kanske kommer hitta det och använda det som sitt. det borde liksom aldrig bli någon annans för det är så otroligt fyllt med mina känslor för axel och hans känslor för mig. jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag inte hade bättre koll på min vänstra arm idag.

tillbaka

nu är vi hemma igen. och flen verkar om möjligt ännu sämre än vanligt. dagarna i strängnäs var perfekta. vi köpte billiga pocketböcker som vi sedan läste i de där blommiga sofforna, åt mormorslagad mat och blåbärskaka och gick i secondhandaffärer där allt kostade fem eller tio kronor. två dagar kändes som två veckor men gick ändå alldeles för fort. imorgon är det onsdag och jag ska på upprop i stockholm. jag har hjärtat i halsen och önskar mig fler dagar någonstans där ingen kan hitta mig. nu blir det pendling, tjocka böcker och stress. skönt på ett sätt, vedervärdigt på ett annat.

snart borta

och tiden går så långsamt 'mendetärjuiallafallpengar' och snart är klockan tre och då ska jag springa hem med lätta steg. för vi ska bortbortbort, bara du&jag och vi ska puwsas och hållahand och äta mormor evas goda mat och massor av bullar. och jag ska inte tänka på allt jobbigt. jag ska bara ha dig där bredvid och läsa svensk damtidning i den där blommiga soffan som är lite för trång att ligga två i men som vi alltid är två i ändå. du ska laga mat åt oss medan vi tittar på nyheterna. och sedan ska promenera. vi ska gå längs vattnet och det kommer blåsa och vi kommer stanna ibland och kramas när det blir lite kallt. sen ska vi sova på bred madrass men ändå näranära. och den här gången ska vi vakna och stanna lite till. och göra allt igen. och strängnäs har blivit du&jag på nåt vis. våra steg mot asfalten låter annorlunda där än här. våra drömmar flyger lättare men närmare.

beautiful boys

igår kväll träffade jag den ljuvligaste av ljuvligaste små varelser. han låg på sin mammas mage och plutade med sina perfekta små läppar och gnydde. och jag har aldrig sett en sådan liten människa. allt är i miniatyr på honom. öronen exakta kopior av vanliga människoöron men tusen gånger sötare, tusen gånger mindre. isac lisell är nu drygt en vecka gammal och har redan tagit plats brevid varelsen som ligger i min säng och är varm och mjuk och helt perfekt på min lista över fantastiska pojkar.

jobbar åtta timmar idag. det är klubbmästerskap och en dam som heter kerstin har fått låna min putter. första och enda gången den kommer att få spela tävling. väldigt kul för den. så idag håller jag tummarna för min putter. och lite för gicht.

imse vimse

den här spindeln hittade axel på sin vägg igår. när jag kom in i rummet stod han och såg djupt bekymrad ut och nickade menande mot väggen. "ta bort den" pressade han sedan fram genom sammanbitna käkar. så jag böjde mig fram för att se lite bättre, varav den lilla krabaten blev skrämd och sprang iväg så snabbt de åtta benen bar. axel skrek gällare än jag någonsin hört en person av "manligt" kön skrika och slängde sig i panik in bakom mig. "ta bort den!" upprepade han, nu i ett hetsigare tonläge. när spindeln sedan försvann in bakom skrivbordet brast det för honom (axel alltså, inte spindeln). "men bra gjort!!" halvt viskade, halvt skrek han med sprucken pojkröst, "nu kommer den krypa upp i sängen när vi sover!!".

men allt slutade lyckligt när jag med en strumpbeklädd hand till slut kunde få tag i vår nya vän och släppa ut honom i sommarnatten.

godmorgon världen

jaha, här ligger jag klarvaken sedan en dryg halvtimme på min lediga dag. finemang. så jag har roat mig med att hacka axels facebook och skriva ett sött meddelande till mig själv. han gör aldrig sånt för han "gillar inte facebook" men hallå, det ser inte snyggt ut på wall-to-wall:en när samma person skriver hela tiden och aldrig får svar. jag är så jävla smart. men efteråt kände jag att "du är världens bästa" inte riktigt var nog. så jag skrev ett litet - men ack så viktigt - tillägg. ååh, "axel" vet verkligen hur man får en tjej att känna sig speciell. fniss.

nu ska jag väl kliva upp och ta min lilla cittris hem. maken jobbar sin sista dag idag och jag är gladare över det än vad jag var när mitt sommarschema på citymail var över. ikväll ska vi grilla och spela kubb hos familjen lisell. har försökt övertala honom i flera timmar om att det är en bra lördagssysselsättning. vi får se om han känner sig taggad ikväll. annars får jag väl muta honom som vanligt. baby, det du önskade dig igår - it's yours.

och angående den där drinkkvällen ikväll; skjut upp den! till typ andra helgen i september. min lever skriker efter sprit i allmänhet och färgglada cocktails i synnerhet.

fjorton äger

idag är det fredag och jag har prickiga shorts, bleka ben och plattat hår. det är den fjortonde augusti, farmor fyller år och det är fjorton månader sedan mitt liv blev lite mer skimrande. jag ska läsa min bok och vänta på att klockan blir tre. imorgon är jag ledig. och efter jobbet på söndag ska jag och axel åka somewhere only we know och gå på promenader, äta gott och titta på strängnäs lokal-TV.

imorgon kväll ska mina babes ha drinkkväll och dansa natten lång. jag hatar det faktum att jag öppnar klockan sju dagen efter och alltså inte kan vara med. jag är grymt sugen på färgglada drinkar, skvaller och fina vänner. den här sommaren har bjudit på allt för lite sådant.

den här dagen började någon gång imorse men verkar aldrig ta slut

jag har räknat ner timmarminutersekunder ända sedan jag klev ur den där sängen med trassliga sängkläder, våra blandade dofter och hans varmmjuka kropp kvar i strax innan nio den här morgonen. det regnar ute och tiden står nästan alldeles still. men jag är glad. för tiden kan försöka reta mig, den kan provocera och sakta ner när jag vill att den ska skynda på och tvärtom. den kan vägra läka mina sår. och den kan göra mig gammal och rynkig bara genom att finnas. men den kan aldrigaldrigaldrig ändra på det faktum att jag efter att en viss tid gått kommer att befinna mig precis där jag vill vara.

"jag älskar att vara med dig"
fyra timmar kvar.

fall for fall

imorse när jag klev ut genom den där dörren på brogetorp som jag så ofta kliver ut genom, kände jag för första gången i år att hösten försiktigt letade sig in under mina kläder. solen sken och himlen var ljusblå men löven på vissa träd skiftade nästan osynbart i gult och luften var frisk snarare än sval. i vanliga fall skulle nog detta lilla ögonblick av verklighet ha gjort mig mycket deprimerad men just i år känns det som att det inte spelar någon roll. det ska nästan bli skönt med sprakande träd, frost och mörker. det känns som att det passar bättre än heta nätter och fågelsång i mitt liv just nu.

men okej, det är bara trettonde augusti. än finns det sommardagar kvar.

oh that crazy drunken night we had

idag har jag haft ett jobbigt men viktigt samtal med någon jag numera kan kalla vän. jag plågar alltid mig själv med för mycket tankar. och fast allt det jobbiga var längesedan, kan det ibland bli för mycket för mig. jag måste älta och älta, oftast med axel. idag med någon annan. jag minns hur oroligt mitt hjärta fladdrade i början, hur varje natt bredvid kunde vara den sista, och hur andras namn brände i mig när han uttalade dem på det där sättet. osäkerheten hade slagit rot i mig och rädslan byggt bo i mitt huvud. och först gjorde han inte mycket för att ändra på det. jag fick snällt finna mig i att han gödde min svartsjuka tills den nästan inte fick plats längre. men veckorna gick och han förändrades. sakta började jag inse att han kanske skulle stanna. att han kanske ville stanna. och han började inse detsamma. och nu står vi här. på fredag är det den fjortonde augusti och fjorton månader sedan det var den fjortonde juni 2008. kanske började allt då. kanske började allt ett och ett halvt år tidigare. eller några månader senare. men huvudsaken är var vi befinner oss nu. och vi befinner oss i början av något stort. tillsammans. en dag ska jag vara helt bekväm med det och sluta tänka på det där som var. på att jag under mina första veckor som flickvän inte ens visste att jag var en flickvän och på hur det tärde. det var jobbigt att inte ha koll, att inte veta vilka ord som var rätt att använda. fast det var nästan ännu mer spännande än nu. och det var där och då mina omtalade fjärilar valde att flytta in. så helt fel var det ju inte att vara nyss fyllda nitton och förälskad för allra första gången.

talk

nu är jag lycklig och lugn igen. det var ett par jobbiga dagar och jag uttryckte mig konstigt och plumpt både här och där, vilket ledde till att rykten började "florera". jag hade nog inte riktigt förstått hur många det fanns att misstolka mina arga ord. under de två värsta dagarna ökade antalet unika läsare på min blogg med typ femtio procent. så det är nog sant att folk gillar att gotta sig i andras olycka. nu slutade ju allt lyckligt så jag antar att min statistik snart återgår till sin normala nivå. tråkigt för er, underbart för mig. för oss. (alltså inte att statistiken sjunker igen utan att allt slutade väl, den här gången också.)

you and me, so lazy

idag har jag och xl varit världens slöaste. vi har spenderat hela dagen i sängen med undantag för en vända till ica och köket för att fixa lunch. men vi ryckte upp oss mot slutet och tankade/gick till frissan respektive tränade (vem som gjorde vad kan ni ju klura på). nu ligger vi i soffan på norrtorp och väntar på middag. men imorgon ska vi vara duktiga arbetande individer igen. det är okej att dega ihop lite ibland, särskilt om man som axel påstår sig få dåligt samvete för det. jag, å min sida, står för att jag egentligen helst skulle tillbringa hela livet såhär.

förlåt om det varit lite fram och tillbaka

nyss var det nära att jag gav upp och släppte iväg mina underbara pirr i magen-fjärilar till någon annan, som kanske skulle kunna ta hand om dem bättre. men sedan blev jag självisk igen och tänkte "det är mina fjärilar!" och så tryckte jag tillbaka dem ner i maggropen. och jag tror de trivs där trots att det ibland stormar och nästan kokar.

jag trivs i alla fall med att ha dem där. och jag trivs med att ha din hand i min.

och till alla mina tusentals (hehe) läsare vill jag bara säga; ursäkta om jag oroat er i onödan. och om jag förvirrar er med mina höga berg och djupa dalar.

en pessimist i sitt livs form

och jag drog förhastade slutsatser.

(f)lying butter(f)lies

jag vill att tiden ska gå lite snabbare än vad den gör just nu. sitter på jobbet i de där byxorna jag fick av isa igår efter att hon rensat sin garderob. i dessa tider är jag glad att jag har en syster som har bra klädsmak och tröttnar snabbt på sina plagg. för pengar till att köpa nya har jag inte direkt. såg just att jag kommit in på juridik efter andra intagningen men som bekant tackade jag nej till min plats för några veckor sedan. och det var ju tur, på sätt och vis. för om allt blir som det ska, är det såhär det ska vara.

annars har jag en dum känsla i hela kroppen. mest i magen. det känns som att allt är tillkrånglat. jag fungerar inte riktigt som jag ska för tillfället; skickar dumma sms, sen snälla, sen dumma igen och sen snälla. och svaren blir därefter. sedan tänker jag dumma tankar och snälla tankar. ingen logik eller ordning. bara ett virrvar av oroliga fjärilar som brukar kittla skönt men som nu verkar vilja ta sig ut så snabbt de kan. de har flyttat sitt fladder högre upp så att jag inte kan äta - och det är väl ganska bra eftersom jag inte skött mig i helgen men samtidigt inte bra. för jag blir svag fysiskt och jag är redan svag psykiskt och jag vill inte vara svag hela jag.

så jag behöver klockan tre. jag behöver klockan kvart över fem. eller tjugo över sex. någonting mjukt; en (t)röst. en famn. en hand mot min spända rygg. jag behöver en klok människa som säger att allt blir bra.

men jag har i alla fall fått prata med en lycklig och lugn nybliven mamma. hon ringde från BB förut med en liten isac sovandes på magen. på magen alltså; inte i. det är helt ofattbart att han nu finns. och imorgon åker de hem. ska bli helt fantastiskt att få se honom.

nu är min mobil så tyst och stilla att den bränner hål i bänken den ligger på. jag vill bara att den ska blinka till med tre fina ord, eller flera. ibland är jag som ett stressat djur med hjärtat bankandes så hårt att jag blir rädd. mitt hjärta har ställt till problem för mig i livet förr men aldrig så mycket som det gjort under det senaste året. det flaxar runt i mitt bröst värre än de där fjärilarna och jag känner mig mindre än någonsin förr. jag är orolig över hur mitt hjärta beter sig. och fjärilarna - trivs de inte längre i min mage? jag vill att de ska trivas. jag vill att de ska dansa därinne för alltid.

nedräkning till den där stunden: 7 timmar

jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams.

i'm burning 'cause you set my soul on fiiiire

jag har bränt mig på ryggen och arslet. jag trodde inte man kunde göra det i sverige. men nu känns det som riktig sommar och det är så fint, så fint. axel slutar snart och jag längtar. det har varit en lång dag utan honom. men jag har faktiskt mest tänkt på det lilla rödflammiga miraklet isac som någon gång inatt har funnits i ett dygn. jag funderar på att en dag skaffa något liknande. jag tror att min och xls bebis skulle bli nästan lika söt som originalet. men det får nog vänta några år, typ tio. då kan lisells barn vara barnvakt åt mina så det blir perfekt.

stora små saker

igår kväll fick jag ett sms om att något stort var påväg att hända. så när axels alarm ringde imorse slängde jag mig på min mobil och fann detta(!!!):



är det inte helt fatastiskt, makalöst och stört på samma gång? bebisen ni ser på bilden är ingen mindre än lisell junior!!!

jag är helt pirrig i min kropp och kan absolut inte sova mer idag.

vad vet du om att inte vilja vakna längre?

nu är det ett dygn sedan jag skrev att jag skulle vara lyckligare om ett dygn. jag hade fel. jag har visserligen avslutat min sista dag på citymail för den här gången och det känns ljuvligt. men trots det är jag inte lyckligare än vad jag var igår. det är för mycket knutar och tovor och skråmor i mitt liv ikväll för att jag ska kunna kalla mig själv lycklig. jag är fruktansvärt trött på allt. på folk, både nära och långt bort. och på allt jävla skitsnack i den här hålan. på all skit överlag.

nu ska jag i alla fall duscha och sedan åka till min man. min frihet från och med ikväll kommer alltså att firas på ett ytterst sansat sätt. med grillat och kramar. men någonstans deep down är jag lite sugen på att dricka alldeles för mycket och dansa hela natten lång som back in the days.

minns öltält i katrineholm för två år sedan. första kvällen magnifik med avslutning i en säng jag fortfarande avslutar många nätter i, bredvid en kropp som fortfarande finns här bredvid. andra kvällen en ljusblå chock och ensam hemgång genom mörker med musik i öronen som sa; gå vidare, gå vidare, gå vidare. och det gjorde jag, till slut.

avslutningsvis en hälsning till er som ser ljust på framtiden;
ni kommer också att få se er ungdom ruttna framför er.

and we'll dance to that music you said was so nice

den här dagen började med en cykelrunda i stekande sol. vidare förde den mig till min kärlek och sedan oss till nallebadet. vattnet var så klart att man såg hela vägen ner till botten även där det var flera meter djupt. vi tittade fascinerat på ett stort fiskstim som simmade in under bryggan och ut på andra sidan. och vi badade lite. sedan kom annat emellan som alltid. och annat var som vanligt rätt pris. jag hatar rätt pris. på alla sätt man kan hata en livsmedelsbutik. men jag åkte till orrö och åt köttbullsmacka och drack fanta och skvallrade av mig tillsammans med tre saknade vänner istället. och nu är klockan snart sju igen.

om ett dygn kommer jag vara gladare än nu. och om ett år kommer jag vara gladare än vad jag kommer vara om ett dygn. de här två prognoserna känns ganska säkra och de håller mig uppe.

snälla rara låt mig bara vara

att jag rimmar i rubriken betyder inte att jag är på bra humör. snarare är det tvärtom. och just nu vill jag bara vara ensam! men det går inte för om en halvtimme ska jag plocka upp axel och sedan ska vi åka och besiktiga (eller besikta som vissa försöker övertyga mig om att det stavas) min bil. solen skiner i alla fall som tokig och jag har bara två dagar kvar på min citymailsommar. idag kom jag förresten fram till att den här sommaren inte alls blev som jag hade tänkt. men det är väl så det är. ingenting blir någonsin som man tänkt.

nu ska jag vattna mina pållar.

i've wanted this far too long

axel kom hit till slut och kvällen verkar bli precis så fin som jag hoppats. vi har varit ute i kvällsolen och spelat golf (läs: han har spelat och jag har suttit i gräset och gett värdelösa instruktioner). nu kollar vi på entourage med isa och väntar på spaggs! helt perfekt. sedan ska vi titta på allsången och pussas, är det tänkt. jag fullkomligt älskar att vara i ett förhållande och allra mest älskar jag att vara i ett med axel. jag älskar att aldrig sova ensam och att alltid ha någon att berätta roliga saker för, som verkligen förstår vad som är det roliga med dem. jag älskar att få söta sms och sedan försöka bräcka dem genom att skicka ännu sötare tillbaka - utan att lyckas. jag fattar inte varför jag väntade så länge med att hitta och snärja honom. jag blir fortfarande berusat lycklig när jag tänker på att det är vi och ibland kan jag inte greppa det. och då är det här ändå vår andra sommar tillsammans. livet är aldrig så mycket jordgubbarmedsockerochmjölk eller saltastänkochmåsar som när jag har honom vid min sida.

you're biting my tongue

förutom att jag haft huvudvärk i över ett dygn är det rätt bra med mig. har jobbat färdigt för dagen, vilket innebär att det är tre dagar kvar innan jag slutar. och mamma ska göra äggmackor åt mig. så det är fint.

målet för den här dagen är att den ska bli bättre än den som var igår.

livet är så jävla orättvist.

den andra sommaren

igår plockade jag och axel bär. han vinbär och jag körsbär. senare fiskade vi i solnedgången och fick två slemmiga gäddor. hela dagen var en sommarlovsklyscha som jag gärna skulle leva om och om igen. sedan gick vi och la oss och pratade länge. om hur det var förut och om hur det är nu. om tiden när vi alltid låg i hans säng och tittade på film och funderade på hur allt skulle bli. vi pratade om början men aldrig om slutet, för något sådant finns inte.

it's a little thing we make

axel är iväg och övningskör med sin far så jag passar på att ligga i sängen med datorn och en chokladkaka. sådana saker är inte okej så länge han är med. haha. igår var vi på grillfest på restan. det var vi och typ tjugo pers till. vi drack gratis halloncider och åt massa god mat. sedan gick jag och xl hem i samma veva som de äldre medan isa och mamma stannade kvar i sommarnatten. vi somnade som stockar på soffan under mitt täcke. när mamma kom hem kunde hon knappt få liv i oss. på natten drömde jag om dinosaurier.
idag har vi gjort allt man ska göra när man är ledig; det vill säga ingenting. men nu ska jag läsa igenom en moneybrotherintervju och plocka i och ur diskmaskinen innan min man kommer tillbaka.

sommarprat med schulis

efter ett gulligt påminnelse-sms från min älskade man, sitter jag nu och lyssnar på alex schulmans sommarprat i p1. och jag känner inte igen honom. han är fett seriös och pratar om skilsmässan med en röst som inte alls låter som den jag hört förut. om någon skulle spela upp den här rösten för mig skulle jag aldrig komma på att det var schulmans. hur som helst; nu är det bara två timmar kvar tills jag kan springa hem och fixa några ljuvliga mackor.

ps. nu spelar alex opera.. vad är det här? ds.

augusti i shopen

fredagsmyset igår har resulterat i att jag känner mig fetare än någonsin. men det var det värt. och nu sitter jag i shopen och känner mig lite ensam. prognosen för dagen är att jag kommer få en lugn resa fram till klockan tre. ikväll ska vi grilla på restaurangen. och imorgon är vi lediga! då ska vi gowsa hela morgonen. sedan börjar min sista vecka på citymail. kan inte sommarens tredje månad bli sådär som jag tänkte att de alla skulle bli?