Sista gången innan vs första gången efter

Mitt liv just nu består av en massa sista och första gånger. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, men det är svårt att låta bli. I morgon börjar mitt nya liv. Vet verkligen inte hur jag ska förhålla mig till det.

Alla längtar alltid någon annanstans

"Jag känner dom som tror på romantik

som ett ljus som brinner livet ut

och det finns dom som hittat på en värld

för att slippa leva i den här"

Valentine schmalentine

Jag har redan hunnit bli bitter. I dag är det den fjortonde och alla hjärtans dag och jag känner mest för att himla med ögonen och svepa en flaska whisky. Romantiken är ju död, i alla fall min. De senaste veckorna har jag vant mig vid tanken att jag kommer vara ensam för alltid. Jag kan liksom verkligen inte se hur någon någonsin skulle kunna sweep me off my feet igen. Eller hur jag skulle kunna få någon att stanna.

Så happy fucking valentine.

Vad jag bryr mig om nu: absolut ingenting

Livet har blivit smutsigt. Inget är på riktigt, allt är en lek och ibland saknar jag det allvarliga, det som kändes hela vägen in. Jag är nog inte gjord för det här. Mitt harhjärta har kommit tillbaka och jag kan inte sova på nätterna. Kastar mig fram och tillbaka i sängen som är alldeles för bred för bara mig. Mitt bekräftelsebehov skriker. Främmande händer ger mig liksom inget. Jag behöver mer. Och jag hade mer men jag slängde bort det. En dag kommer jag att se tillbaka på det som mitt livs sämsta eller bästa beslut. Just nu vet jag fan inte.

Våren 2014, kom om du törs

Ibland oroar jag mig för att jag inte kommer att klara det här. Jag vet ju inte hur man tar hand om sig själv, hur man är vuxen på egen hand. Jag kan inte laga mat och hatar att städa. Blandar alla färger i tvättmaskinen och bygger berg av smutsiga tallrikar och glas på diskbänken. Äter lösgodis till middag och glömmer bort att låsa dörren. Såhär: jag tycker om att vara ensam, men är väldigt dålig på det. Jag behöver liksom någon som säger åt mig vad jag ska göra och klappar mig på huvudet när allt känns tungt. Och jag har glömt bort hur man somnar och vaknar utan en andedräkt i nacken. 

Så den här våren kan nog bli svår. Kanske fuckar jag upp den totalt. Kanske köper jag alkohol och klänningar för alla pengar. Kanske sover jag bort varje helg. Kanske gråter jag mer än någonsin och dricker vin på badrumsgolvet. Kanske går jag hem till någon jag inte vill vara med bara för att slippa vara ensam. Kanske slutar jag träna och börjar leva på treminutersnudlar och hämtmat. Kanske struntar jag i att dra upp rullgardinen på morgonen. Kanske krossar jag mitt eget hjärta. 

Men. Kanske går det hur jäkla bra som helst. Och kanske hittar jag mig själv nånstans på vägen.

Today we're younger than we ever gonna be

Jag brukar skämta om min 25-årskris men egentligen är det allvar. Egentligen får jag panik på riktigt när jag tänker på att jag aldrig mer kommer att vara så ung som jag är just nu. Och nu. Och nu. För varje ögonblick som går förlorar jag tid. Min värsta tanke är att jag ska vakna en dag och inse att allt är för sent.

Idag fyller hon 22 jäkla år, så sjukt!

Tidsfördriv och oviktigheter

Jag är inte rädd längre för jag har inget att förlora. Man kan ju nämligen inte förlora något som man inte har. Och man kan inte ta sönder något som redan är trasigt. Så jag gör allt det där jag inte brukar våga. Talar sanning, säger ifrån, tar initiativ. Inget spelar ju ändå någon roll. Och jag vet att hjärtat slår någonstans därinne men jag känner det inte längre. Jag känner det fan inte längre.

– Paulina, hur är det med dig? Alltså, på riktigt.
– Jag mår bra. Jag menar det, oroa dig inte. Jag mår så jävla bra.

Men det är ju så klart inte sant. Jag mår inte bra. Inte dåligt heller i och för sig. Jag mår inte alls. Allt är ickekänslor och axelryckningar. Dagarna är långa, tomma och tysta och jag ägnar dem åt att desperat söka efter kickar som aldrig kommer. Skrattar och skämtar så att ingen ska fatta. Försöker vara sådär hård och kall som bara jag kan vara.

Men det enda jag kan tänka är: Om det här inte fungerade, hur ska något någonsin kunna göra det? Om till och med det här gick åt helvete, hur ska jag någonsin kunna hitta något som inte gör det?