Livet just nu

Jag är så trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött trött tröt trött trött trött trött trött.

Onsdag & torsdag

De här lediga dagarna betyder så mycket för mig.

Solig lördag vs regnig måndag

I helgen har jag bara gjort saker som fått mig att må bra. Ätit glass, promenerat, plockat svamp, tittat på film, klappat hästar och så. Men nu är det måndag och allt är grått. Jag försöker tänka att den här veckan kommer att gå snabbt. Det måste den göra.

Florida

Jag saknar de där kolsvarta kvällarna ibland. Det är ju så på vissa ställen på jorden att det finns ingen skymning. Det går liksom från dag till natt direkt och så var det där. Vi brukade jaga eldflugor på gräsmattan. Vi ville stoppa dem i en burk och ha dem där, bara för en stund. Men eldflugor lyser inte i fångenskap och vi var ändå aldrig tillräckligt snabba. Lamporna på uteplatsen lyste i grönt, rött, blått och orange. En gång sa pappa att det gröna ljuset var utomjordingar som var på väg. Jag kunde inte sova på flera nätter. Ibland fick vi vara uppe länge och äta glass som vi hämtat några gator bort och lyssna på syrsorna och de vuxnas prat. När det blev läggdags förvandlades pappa till Pumba och så fick vi rida på hans rygg till sovrummet. Sedan somnade vi till ljuset från vår snurrande lampa med fiskar. Jag under min Skönheten och odjuret-plansch och hon under sin med Simba. Det var en sådan där känsla som vi trodde aldrig skulle ta slut. Men det gjorde den så småningom, som så mycket annat.

Och Norrtorp blir sig aldrig likt

Idag flyttar de. I tjugotre år har jag varit van vid att ha dem en minut bort. Nu kommer de att bo i ett litet gult hus i en annan kommun. Den här sommaren blir bara sorgligare och sorgligare.

Kontraster

Om att tacka nej till sista dansen

Den här sommaren har varit så långt ifrån vad jag hoppats på. Allt har känts halvdant och ganska tråkigt och så ska det inte vara. Jag har jobbat för mycket, det har regnat för mycket och jag har saknat min syster för mycket. Det är nästan så att jag längtar till hösten, men bara nästan. Idag publicerades min nya krönika i Kuriren. Den handlar om att sommaren är på väg att rinna ifrån mig och att jag låter det hända.

"Jag måste få känna att jag är ung"

Jag lär mig visst aldrig. Men det var värt det, tror jag.

Du + jag

Det får vara hur svårt som helst. 

82 sidor minnen

Igår fick jag världens finaste grej på posten. nämligen en klippbok minus klippa och klistra från Blurb.com. 82 sidor med bilder från mitt 2011. Hur bra som helst och inte särskilt dyrt heller. Idag har jag ägnat min lediga dag åt att fixa i ordning en för 2010 också.

Jag ser framtiden men inte nutiden

Det enda jag kan tänka på är att det inte alltid kommer att vara såhär. Vi har något fint som väntar på oss. Och visst, livet är bra just nu också. Det är sommar och nätterna är ljusa, men det svider lite i mitt hjärta för att jag aldrig blir nöjd. Inatt när jag inte kunde somna låg jag och tänkte på valser jag ska dra och på hur jag ska få plats med alla mina klänningar i en liten garderob. Om fem veckor kommer allt att kännas lättare och fem veckor är ingenting. Om ett halvår kommer allt att vara annorlunda och ett halvår är precis lagom för att man ska hinna vänja sig vid tanken på något helt nytt.

Till er

Vad skulle jag göra utan er? Ni är mitt livs kärlekar hela bunten. Allt vi gått igenom och allt vi kommer att gå igenom. Alla gånger ni funnits där och sagt de rätta sakerna. Ni är så kloka och viktiga. När allt känns konstigt och jag inte orkar tänka låter ni mig slippa. Eller så får ni mig att sätta ord på något jag inte förstår. Jag ser klart när jag är med er, även om allt är dimma. Jag behöver aldrig oroa mig för att bli ensam. Jag har alltid någon som håller min hand. Ni är så olika och speciella och jag behöver varenda en av er. Ni är ljuset som leder mig hem och jag vet att hur trasig jag än blir kommer ni alltid att kunna laga mig.