i sundsvall finns inga känslor

norrland fungerar som ett filter för mitt oroliga hjärta och allt som brukar trängas inuti det. här finns inga stora känslor, inga yviga gester och inga hårda ord. här skriker vi inte på varandra. istället ligger lugnet över mig och oss. och fjärilarna och trollet vilar tryggt någonstans. när jag är glad är jag glad men inte studsig. när jag är ledsen är jag ledsen men inte trasig. här är allt lagom. och det är skönt. jag är van vid att pendla mellan hopp och förtvivlan; här är kurvan nästan rak. det känns som att livet är satt på paus trots att det snurrar snabbare än någonsin.

tack sundsvall, för de lugna hjärtslagen.

all my little plans and schemes, lost like some forgotten dream

idag har jag:
- bokat vår allra första tvättstugetid
- ätit nudlar
- fått ett fint telefonsamtal från karrow
- köpt håkan hellström-biljett(!!)
- fikat med JMK-jossan
- impregnerat mina nya skor

FRIENDS FOREVER

idag saknar jag mina vänner lite extra. fick ett mail imorse där det stod:

"vi var nära att inte köpa cola för att vi vet att du inte gillar det. "nej just det, ingen cola.. eller just ja, lini är ju inte här.." lät det i affären. det kändes lite som att vi så gärna bytt colan mot dig om vi kunnat liksom, förstår du?"

och jag vet inte om det är sant eller om annG mest skrev det för att vara snäll men jag vet att de saknar mig precis som jag saknar dem. nästa helg får vi äntligen träffas igen och jag är så glad över det. jag lever i en annan värld nu, men min gamla finns kvar och kommer alltid göra det. så tänker jag varje dag för att kunna fungera alls. mina vänner är av det slag att världens kanske töntigaste låt får mig att gråta som ett litet, litet barn.

(alla bilder är annGs utom en, hihi)

"du blev min räddning;

så obegripligt stort att du vill vara min"

det enda som varit intressant i mitt tidigare liv har varit det som jag inte kunnat få. så på den punkten antar jag att jag varit precis som alla andra. jag har drömt om kläder som kostat alldeles för mycket, killar som inte velat ha mig, städer som legat för långt bort och arbeten jag inte varit kvalificerad för.

för drygt fyra år sedan började jag drömma om en kille som var totalt känslomässigt avstängd. han öppnade sig inte en centimeter på flera månader trots att jag tvingade på honom alkohol, smicker och mig själv. han blev min perfekta ouppnåeliga utopi. men tiden gick och så småningom blev han min trots allt. han släppte in mig i sin värld och förändrade mitt liv. och då tvingades jag inse att man ibland faktiskt kan drömma om sådant som går att nå.

på senare tid har jag börjat njuta av det jag har. länge längtade jag bort, utan att riktigt veta vart. jag drömde om att komma ifrån mitt nötta liv i flen och upptäcka något nytt. ibland kändes det också omöjligt. det var som att jag aldrig skulle komma därifrån på riktigt; som att mitt liv var för djupt rotat i den sörmländska jorden. men för två veckor sedan förändrades allt.

jag tog med mig han som aldrig skulle bli min, till en plats till vilken jag aldrig skulle komma, för att läsa en utbildning som kanske ger mig jobbet jag aldrig skulle få. och plötsligt är allt jag drömt om mitt (allt utom de snuskigt dyra kläderna).

nu har jag varit ifrån er längre än någonsin förr

idag är det två veckor sedan jag vaknade med darr på rösten och i benen och tänkte att herregud, det här kan inte vara sant. det är två veckor sedan jag satt på en stol i köket och tvingade i mig en skinkmacka medan min fina familj samlades runt mig och vi tillsammans önskade att tiden kunde stanna en stund. två veckor sedan jag släpade sex flyttlådor och lite möbler till en stor, vit kärra och satte mig i en bil som skulle ta mig femtio mil uppåt i landet och till ett helt nytt liv. två veckor sedan jag lämnade min hemstad för något annat; något outforskat. och under de här två veckorna har det nya och outforskade sakta blivit vardag. jag har vandrat längs gatorna och försökt lära mig dem, träffat nya människor med främmande dialekter, gått på föreläsningar i en skola som påminner om gymnasiet men inte alls är det och fyllt mina dagar med enkla vardagsritualer. jag har levt ett liv som inte alls varit bekant men som ändå känts som mitt.

och på två veckor har jag inte velat fly en enda gång. inte ens idag när jag och axel för första gången sedan vi kom hit höjde rösterna mot varandra. inte ens när jag förra helgen snubblade hem från en fest och mådde så illa att jag ville dö. inte ens de gånger jag saknat min familj så att det gjort ont i hela kroppen. nej, jag vill inte härifrån. jag trivs här. det är klart att det är svårt ibland och att jag oroar mig och gör fel och tänker dumma tankar och tvekar och grubblar. men jag vill inte fly. det här är meningen och det här är rätt.

om en vecka åker jag till flen igen över helgen. jag ser fram emot det men inte för att jag inte vill vara här utan för att jag vill vara där också, ibland. det är där allt som varit viktigt i mitt liv fram tills nu finns och allt det är viktigt fortfarande men nu finns det någonting mer också. det är svårt att förklara men jag vill ha både och. jag vill ha flen och jag vill ha sundsvall. jag vill ha trygghet, familj, vänner och djur samtidigt som jag vill ha ett eget hem med min kärlek, universitetsliv, frihet och spänning. och jag känner mig nöjd på ett förvirrat sätt. om jag skulle ta mig tid att tänka efter skulle jag förmodligen bli rädd och tänka att jag kommer förlora något snart men jag vägrar låta det gå så långt. jag vägrar tänka så.

för jag är lycklig här. jag längtar hem ibland men jag vill inte fly. jag saknar min familj, mina djur och mina vänner så att det värker i hjärtat men jag vet att de vill att jag ska vara lycklig och följa mina drömmar och mitt hjärta. jag vet att de finns kvar. just nu räcker det för mig och just nu kan jag slappna av i den vetskapen. så jag håller fast vid den känslan nu och så länge jag bara kan.

-18

idag är det arton grader kallt och jag tänker inte kliva utanför dörren.

ni som känner mig skulle inte känna igen mig nu

hemma/borta

och jag tänker att det här livet börjar kännas lite som vardag, men inte på dåligt sätt. jag går i skolan och där finns det människor jag tycker om, människor jag stör mig på och människor vars namn jag inte kan. jag läser böcker som handlar om sådant jag aldrig läst om förr. den här veckan har vi fått i uppgift att bryta mot en social norm och se hur folk reagerar. hemma turas vi om att laga mat och diska; är vänliga mot varandra, unnar varandra vila, tystnad och skratt. varje dag ringer jag hem till flen och berättar om mitt nya liv och får höra om hur allt är i mitt gamla. jag är lycklig. har fortfarande inte gråtit en enda gång i sundsvall. känner mig rätt.

samtidigt är ju allt så svårt att greppa; så omöjligt att ta in. att jag faktiskt bor här, att det här är mitt riktiga liv nu och inte bara en tillfällig resa, att hemma inte är på norrtorp, att vissa av människorna jag lärt känna här kanske kommer finnas i mitt liv länge och inte bara en termin. jag är inte van vid något här men ibland känns det som att jag är det. och nu ska jag promenera till skolan och gå på eftermiddagsföreläsning.

vårt liv på hög

imorse vaknade jag och axel tidigt och placerade alla möbler på hög i mitten av rummet. vi skulle nämligen få vår lägenhet ommålad (fast i samma färger såklart). efter det har jag varit i skolan och haft gruppmöte, registrerat mig på webbredaktörutbildningen och gjort den första uppgiften där samt bjudit axel på lunch. det har varit en bra dag och nu har vi nymålade vita väggar i vårt hem. jag känner mig glad och lugn trots att jag har mycket att göra. känner nästan inte igen mig själv och min avslappnade inställning till livet och skolan.

"vi har varit med om så mycket, du och jag. att vara med dig är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött"

axel är på många sätt den mest fantastiska människa jag mött. hans tröjor luktar obeskrivligt gott och han har världens bästa lokalsinne. igår till exempel, lotsade han hem oss från nacksta hur enkelt som helst trots att vi aldrig gått den vägen förut och blev inte ens imponerad av sig själv. han blir sällan imponerad av sig själv men kanske ännu mer sällan imponerad av någon annan. han bryr sig inte om vad andra tycker eller gör och det är extremt befriande för mig, som fungerar precis tvärtom. han lugnar mig när jag hetsar upp mig över något obetydligt och tycker alltid att jag är vackrast i rummet. ja, han är helt enkelt det bästa som hänt mig och han har förändrat mig på alla sätt man kan förändra en annan människa.

men; han kommer förmodligen aldrig skriva en bok om mig. och efter att ha läst alex schulmans 200 sidor långa hyllning till kärleken amanda, känns det lite tråkigt. jag skulle också vilja ha en bok som helt och hållet handlar om hur fantastisk och underbar jag är. och allra helst skulle jag vilja att den var skriven av mitt livs kärlek. men man kan inte få precis allt så nu tänker jag njuta av ha någon i mitt liv som är så fullständigt fenomenal att jag skulle kunna skriva hur många böcker som helst om honom. och även om jag tills vidare nöjer mig med att blogga om det, finns det en chans att det en dag kanske kommer en liten bok som handlar om känslan av att aldrig någonsin tröttna. och i sådana fall vet jag precis vem den kommer handla om.

det skulle ju va dans, dans, dans!

(ronjas bild)

och igår natt när vi stod i någons vardagsrum och dansade till håkan hellström, kände jag att några år här blir nog inte så svårt utan snarare tvärtom.

söndagsfrukost

när man bor hemma och är bakis ligger man i sängen halva dagen och äter glass och läser bloggar. idag har jag diskat och städat och nu ska vi äta english breakfast som axel lagat. igår var vi på studentfest i nacksta och det var kul. träffade massor av roliga människor och till och med axel var social. men sedan hade jag plötsligt druckit lite för mycket vin och sourz cherry så vi bestämde oss för att promenera hemåt. nu är det söndag och vi tänker inte gå ut mer idag.

förfest för två

om att våga och vinna

jag minns när jag oroade mig över hur det skulle bli.

nu när jag vet, kan jag inte förstå hur jag kunde oroa mig alls. det här är ju meningen. det här är ju hur enkelt och bekvämt som helst. det skaver ingenstans. det är rätt på alla sätt. den här veckan har varit den största på länge. allt har förändrats och nu är jag säker; ingenting är svårt när vi gör det tillsammans. vi sjunger när vi diskar; bara en sådan sak.

jag önskar att jag hade vetat då, vad jag vet nu. det är bara en vecka sedan men det känns som att ett halvt liv passerat. och jag har vuxit på minst tusen olika sätt. jag är samma men inte samma. det är klart jag längtar hem ibland men jag kan höra av mig till de personer jag saknar när som helst och hemma kommer alltid finnas kvar. just nu känns det här som ett stort äventyr som kan leda mig precis varsomhelst. och det är alldeles för spännande för att jag ens skulle kunna tänka tanken att ge upp.

vad som än händer från och med nu, är jag glad att jag vågade ta det här steget. stolt över mig själv och över oss. vi fastnade inte, vi tog en risk och det känns som att vi vann. jag vet inte hur det blir sedan men just nu känns det som att vi vann.

mittuniversitetet: webbredaktör 30 hp

när jag och axel satt på vårt stammishak (vi har varit där tre gånger) och ölade fick jag beskedet att jag blivit reservantagen till den där distanskursen som jag nästan glömt bort att jag sökt. jag tackade i alla fall ja så nu ska jag läsa 150% i vår och jag ser faktiskt fram emot det. nu ska vi äta pannkakor med glass och jordgubbssylt och jag är glad.

mittuniversitetet: sociologi 30 hp

skolan känns bättre nu. jag har kommit in i en grupp och fått prata och skratta på lektionstid. alla kommer härifrån och pratar fin norrländska och idag märkte jag att jag har en tendens att ta efter deras sätt att uttala vissa saker. vi får se var det slutar om några månader. nu är det helg och jag och axel ska fira med after school-öl om ett par timmar. och jag känner mig tusen gånger lättare i sinnet idag än vad jag gjorde efter föreläsningen i måndags.

50 mil bort utan konservöppnare

idag har jag fikat med min enda sundsvallskompis sara. vi satt vid ett fönster i tre timmar och pratade om sådant som tjejer pratar om när tre timmar känns som en kvart. sedan gick vi hem i isande kyla. jag tycker om sundsvall. det kände jag i hela kroppen när jag halkade hem mellan husen. ikväll ska jag och axel äta thaigryta och titta på handboll. vi har laddat upp med massor av grönsakskonserver. tyvärr insåg vi just att vi inte har någon konservöppnare. lösningen ser ut att bli hammare och kniv. livet är spännande när man lever på gränsen som vi.

nutid/framtid

livet är skönt just nu. vi sover tills vi vaknar, promenerar runt i vår stad hela dagarna och ligger i sängen och kollar på teve halva nätterna. jag är avslappnat i hjärtat och i själen. trodde det här skulle vara mycket svårare än det faktiskt är. har skola två timmar om dagen två dagar i veckan. pratar med min familj i telefon ungefär varannan timme men saknaden är inte outhärdlig. jag vet att de alltid kommer finnas där för mig. häromkvällen fick jag zacke att göra vacker tass via skype och det värmde mitt hjärta något enormt. jag och axel är klyschigt lyckliga nästan hela tiden. vi har det där okomplicerade förhållandet som jag drömt om i flera år. mina vänner håller jag kontakten med via facebook och det kanske är lite platt och opersonligt men jag vet var vi har varandra och att vi har varandra vad som än händer och det är det som betyder något. så, jag är lycklig och lugn här i sundsvall. andas och lever. känner någonstans långt inne att det här är helt rätt. att allt velande trots allt gav resultat.

nästa termin börjar allt på riktigt. tills dess testar vi på det här nya livet. det vuxna livet. vi flaxar försiktigt med våra nya vingar och blir modigare för varje dag. snart flyger vi högt. och om inget oförutsett händer blir det journalistprogrammet för mig i höst. jag har velat det så länge men inte vågat. jag har vetat det så länge men inte varit redo. och jag vet att det är nästan omöjligt att få jobb och att det kan vara tre år kastade i sjön (eller fem år för min del om man räknar kandidaten på JMK och den här terminen) men jag vet också vad jag kan och att det är det här jag vill just nu. jag skulle aldrig ha hamnat i sundsvall om det inte varit för att journalistutbildningen är en av sveriges bästa och högst ansedda. men nu är jag här och nu finns det egentligen inget som kan stoppa mig. tills dess läser jag sociologi och bidar min tid. väntar. diskar för hand, tvättar i tvättstuga, vårdar min kärlek och försöker slappna av. försöker ta vara på känslan som säger att det här är precis det jag alltid drömt om.

det kanske låter klyschigt men för mig är det viktigast att omge mig med människor jag tycker om och göra sådant jag tycker är kul. jag blir så lätt ensam och uttråkad men inte här. jag vill alltid vara med axel och jag vill ägna mitt liv åt att skriva. punkt slut.

just a perfect day

det har varit en alldeles fantastiskt fin dag i sundsvall med fem grader kallt och strålande sol. och så var det ju som sagt exakt fyra år sedan jag och axel träffades så vi firade med (världens godaste) cafémat på barista och varsin ny mössa. mer extravagant än så kan man inte göra det när man är student. ikväll ska vi äta ravioli och titta på sveriges mästerkock. jag älskar vårt liv.

en dag: den nittonde januari

jag håller på och läser en fin liten bok som heter en dag och handlar om hur ett förhållande mellan två personer sett ut den femtonde juli varje år i tjugo år. och här kommer min egen version fast med dagens datum eftersom det idag är exakt fyra år sedan den magiska kvällen i kyrkan:

19 januari 2007

gick på fest i en kyrka och kysste min blivande pojkvän för allra första gången.

19 januari 2008

blev full och fick sms från england och fjärilar i magen.

19 januari 2009

grät hjärtat ur mig men bestämde mig för att förlåta och gå vidare.

19 januari 2010

skrev PM och fick pussar på magen.

19 januari 2011

bor tillsammans med killen som kysste mig i kyrkan, smsade mig från england, krossade mitt hjärta och pussade mig på magen.

lägenhet 26

nu har vi äntligen fått igång internet här i sundsvall så jag tänkte passa på att ge en virtuell rundtur genom vår fina lägenhet:

en av de bästa grejorna med vårt nya hem är hallen. när man kommer in till oss är det som att kliva rakt in i en walk in-closet! allt är gjort i trä och det finns jättemånga hyllor och skåp och lådor (till och med fler än vad som syns på bilderna):

och högst upp har vi gjort plats för vårt hittills ganska blygsamma vinförråd:

såhär ser hallen ut från andra hållet, alltså när man står i själva lägenheten och tittar ut mot dörren. vår dörrmatta kostade några kronor på åhlens och bakom den stora skjutdörren bor alla våra skor och ungefär tusen andra saker:

vårt badrum har toa och dusch och världens finaste duschdraperi:

det jag gillar mest är att våra tandborstar delar mugg. det känns så vuxet och härligt på något vis:

nu går vi in i själva lägenheten som består av ett rum och kokvrå. det här är vår fina soffa och billybokhyllan. obeservera att misse har en hedersplats bredvid mina jonas gardell-böcker:

här är sängen och vår lapptäckesgardin (när vi såg den på ikea tänkte vi att antingen hatar eller älskar man den och sedan bestämde vi oss för att älska den). vi ska köpa ett överkast också men har inte hittat något fint (och billigt) ännu:

från sängen har man utsikt över studentområdet i sundsvall och vår nya tv. i fönstret har vi viktiga saker som till exempel mina smycken, en häst, blommor, en klocka och ett foto på oss från balen:

vår matplats består av ett litet svart bord och tre stolar. bordet är finurligt för man kan dra ut det så det blir större om vi någon gång (mot förmodan) skulle få gäster. väggen ovanför är stor och vit och helt tomt. vi ska sätta upp foton i fina ramar där snart men tills dess får ni inte se den eftersom den ser så tråkig ut:

vårt "kök" består av en disko, en spis och en kombinerad kyl och frys. inte särskilt mycket men ändå precis lagom. och axels älskade kaffemaskin trängs med brödrosten ovanpå frysen. det som är bra med köket är att det finns plats för precis allt man behöver samtidigt som det är litet och inte tar stor plats alls:

i vårt köksskåp har vi glas som vi fått eller hittat hemma och några tallrikar. och så världens finaste gula äggkoppar med tillhörande salt- och pepparkar:

häromdagen fyllde vi kylskåpet med sådant vi tycker om som ost, bacon, ägg, oliver och ravioli. och så ketchup förstås! och i skafferiet har vi pressat in så mycket pasta det bara går men det finns det tyvärr ingen bild på:

nu har vi gått lägenheten runt och det har kanske känts ganska stort och rymligt men i själva verket är allt typ på samma plats! såhär ser det ut när man står i hallen och tittar in på vårt rum samtidigt som axel ligger med fötterna på bordet:

och såhär ser det ut när man tittar från andra hållet:

så nej, vår lägenhet är inte särskilt stor och är kanske snarare ett rum men åh, vad jag tycker om den och åh, vad jag trivs bra här! det känns verkligen som hemma trots att vi bara bott här i ungefär fem dagar. och jag älskar att vara "vuxen" och laga mat, diska och städa (i alla fall känns det så just nu). vi dricker vin varje kväll och äter bara god mat. på kvällarna kollar vi på mad men och lyssnar på vår kyl som ibland låter som en regnskog. och när vi ska till skolan är det bara att gå nedför en backe så är vi framme. allt känns faktiskt ganska perfekt.