Ett väldigt cheesy inlägg

Mycket talade för att den här våren skulle bli hemsk. Men ett inställd tåg i mitten av februari förändrade allt. Jag vet så klart inget om framtiden, men jag vet att det finns personer som får mig att må bättre just precis nu. Och det räcker. 

Så, tack för skratten. Tack för dansen. Tack för att ni låter mig dricka tre shots på raken och tar lika många själva. Tack för att ni lyssnar på mitt tjat. Tack för att ni tar med mig på äventyr varje helg och säger att jag är bra (särskilt när jag är dålig). Tack för att ni alltid finns max ett sms bort och blinkar god natt på kudden på kvällarna. Tack för att ni tänker på mig.

Och till dig: tack för att du håller min hand när jag inte kan gå rakt.

Precis vad man kunde vänta sig

Jag sjunger i duschen igen. Det måste ju betyda något.

Känslor är så 2013

Jag är expert på:
1) Att måla in mig själv i hörn.
2) Att vara ute och cykla.
3) Att vara ute på tunn is.
4) Att vara ute på djupt vatten.

Jag är inte expert på:
1) Att ha is i magen.

Herregud, livet är så annorlunda nu mot för några månader sedan. Det känns nästan som en lek. Inget jag säger eller gör spelar någon roll (intalar jag mig själv) för inget är på riktigt. Jag lurar mig själv att jag är lycklig och mår bra med hjälp av solsken, vin och tulpaner i en vas på köksbordet. Men egentligen fuckar jag ju bara upp allt. Vecka efter vecka, helg efter helg. Den ena halvfina grejen efter den andra som jag bara smutsar ner och tar sönder. Det är som att jag har slutat tänka helt. Men om man skrattar högt och går fort är det ingen som fattar hur förstörd man är, inte ens man själv. Ett jättebra tips om man vill ta sig igenom livet utan att känna massa jobbiga känslor.

(Men varför måste huden vara så satans tunn på söndagar? Behöver 37 grader mot min rygg typ NU.)

Mars 2014

Det vänder fort, och jag antar att det är som det ska. Igår hatade jag allt. Idag mår jag bra igen. Solen skiner, snön är borta igen och det är lördag. Jag har sprungit, dammsugit, tvättat, diskat, skurat golvet och stekt pannkakor till mig själv. Bara sådär liksom. Som om jag vore vuxen. Nästan. Men i kväll tänker jag inte vara det minsta vuxen faktiskt.

Nu

I tre månader har jag lyckats skjuta upp det här ögonblicket. Men i kväll finns det inga händer och inget vin i världen som kan ta bort det faktum att jag aldrig har varit så ensam som nu.

This is an ordinary day in your life

"We won't be mistaken for lovers again 
Or walk 'neath the skyline in Barcelona hand in hand 
Waking tomorrow you won't be by my side 
And I won't call you up just to see if you're still alive"

I detta pissiga vårregn

En idiot, två idioter. Tänk att det blev såhär ändå. Vet inte ens vad jag ska känna, så jag känner inget alls. Och nu är det lördag i min nya bästa stad. Min nygamla lilla kärlek.

Det nya livet

Man måste dö några gånger innan man kan leva. Och nu är jag här. På andra sidan av det onda. Det är vår och fjorton grader varmt och jag mår bra. Känner mig till och med lycklig. Det trodde jag aldrig.

Den nya söndagsångesten

Så det var såhär det blev. Det var såhär det slutade.

Egentligen vill jag bara skrika NEJ och hålla kvar dig för alltid. Låsa in dig i lägenheten, kedja fast dig i sängen. NEJ du får inte gå, NEJ jag klarar mig inte utan dig. NEJ NEJ NEJ. Men det är för sent för det. Inte bara för att du redan är borta, utan för att det inte finns någon väg tillbaka. Alla broar är brända och vi står på varsin sida nu.

Och en dag ska jag se tillbaka och veta att jag gjorde rätt. Men inte nu. Inte idag.