All I want

I januari 2014 gjorde jag slut med min första kärlek efter nästan sex år ihop. På hösten det året skickade han en låt till mig och sa att den handlade om oss. Det är den sorgligaste låt jag någonsin hört.

Idag dök den upp i mitt flöde på Spotify. Jag började gråta direkt. En rent fysisk reaktion. Det finns inget jag saknar med den tiden. Inget jag vill ha tillbaka. Men det hugger till i hjärtat av nostalgi när jag tänker på hur allt var, och jag blir livrädd av det faktum att sex år bara kunde försvinna sådär. Reduceras till något trivialt; en gullig ungdomskärlek och några fina minnen. Inte mer än så. Då, på den tiden, var han allt för mig. Nu vet jag inte ens vad han jobbar med.

Livet är hänsynslöst på det sättet. Det ger och det tar. Inget är konstant, inte ens kärleken. Eller kanske framför allt inte den.

Men – och det här är det fina – om det finns lyckliga slut tror jag att jag har ett inom räckhåll.

Sedan du gick ligger mörkare moln över Stockholms stad

Man vänjer sig fort vid saker. Nu känns sommaren och ledigheten så långt bort. Lugnet också. Hjärtat slår hårt och snabbt igen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.