Sommaren snurrar fort

Tiden går så rasande fort. Nu är det liksom snart helg igen. Och jag klagar väl egentligen inte men jag vill så himla gärna att den här sommaren ska vara ett tag till. Helst för evigt, men jag vet ju bättre än att hoppas på det.

En till krönika

Minisemester

Jag har haft en så himla fin helg. Bara god mat, vin, solsken, tystnad och böcker. Ingen dramatik, ingen stress. Vi liksom flydde från resten av världen ett tag. Och oj, vad jag behövde det här. Känner mig så mycket mer harmonisk och lugn nu.

Krönikan jag aldrig ville skriva

Att gråta på löpbandet

Har gått runt i en dimma hela dagen. Allt är overkligt och jag kan inte tänka klart. Det här drabbade mig hårdare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Kanske just för att jag aldrig hade kunnat föreställa mig det här.

Perspektiv

Tänkte skriva ett inlägg om sol, vänner, fylla och dans. Sedan kom ett sms och nu är allt bara nattsvart. Jag fattar absolut ingenting. Problemen jag hade i morse känns plötsligt så himla små och obetydliga. Jag är i en sådan chock just nu att jag bara sitter och skakar.

Som ett blogginlägg, fast i tidningen

I helgen publicerades min första sommarkrönika för i år. Den handlade om exakt samma sak som nästan alla mina blogginlägg gör.