en helt vanlig skoldag

här sitter jag och ser normal ut i mina radiolurar. idag har jag klippt till ett inslag om ljud i vardagen och nu ska jag springa till skolan och lämna in det. det är ganska skönt att vara tillbaka i sundsvall.

hejdå norrtorp!

sista dagen

det är redan dags för min sista dag i flen. som vanligt har tiden gått alldeles för fort men jag är nöjd med min helg. har liksom fått dämpa min längtan en smula.

utsikt och insikt

den här platsen och hur den brukade suga musten ur mig. hur jag längtade bort varje natt. hur jag ville vara någon annanstans, känna andra känslor och tänka andra tankar. men idag fastnade jag i en rörelse och tittade ut över det som brukade vara mitt kungarike. "allt som solen rör vid är vårt"; så tänkte jag men så är det inte längre (men så kommer det såklart alltid att vara).

idag åkte jag sakta genom staden som alltid kommer vara min och alltid kommer vara vår. överallt slogs jag av minnen. de spelades som tysta filmklipp i mitt huvud; där brukade jag sitta och tänka på honom när han var borta, där ringde jag henne och grät, där satt vi den där natten och pratade om livet och tittade ut över en tom fotbollsplan. trottoarerna här är inte bara trottoarer, träden inte bara träd och luften inte bara luft. allt betyder något mer och sätter igång mina tankar om hur det brukade vara. varje plats är märkt.

lekparken där vi fastnade halvvägs på väg någonstans, torget där han kysste mig framför ögonen på någon annan och grustaget som var mitt bästa gömställe. den gröna parken där allt började och slutade, golfbanan som är min bakgård och vattnet som glittrar om somrarna och mörknar varje höst. dansgolvet - det där jäkla dansgolvet - och bardisken som jag blev upphånglad mot en gång eller kanske flera. och alla skogsstigarna; mjuka, lövtäckta, oändliga. vinden mot ansiktet, solen i ryggen och det taktfasta ljudet av hovar.

när vi spelade fyllegolf på årets ljusaste natt (och jag vann!), när den där vita bilen stod parkerad utanför vårt hus för första gången och jag förstod att det också var den sista, när han ställde sig mittemot mig vid den där bänken bakom skolan och sa "kiss me" för första gången på ett halvår, när jag rev sönder armarna mot granriset i skogen och galopperade hem med tårar i ögonen. att ligga på bryggan och blunda men solen är så stark så man ser den ändå. att dansa utomhus mitt i natten. att ha golfbilsrace på gärdet. att gråta i någons famn. allt det där. det hänger liksom i luften. ligger som ett tunt, skimrande lager över hela den här staden.

och nu har jag varit här i ungefär trettio timmar och jag svämmar redan över av stora känslor och minnen som aldrig suddats ut och aldrig kommer att suddas ut.

slutsats: jag blir farligt nostalgisk så fort jag kommer hem.

fab4-reunion och impulser

finfin kväll igår. tycker så mycket om mina vänner. och ja, jag är i flen. bokade en biljett sent i fredags kväll. kände helt enkelt att jag behövde andas sörmländsk luft och tänka på annat i några dagar.

1+1=2

jag fick en jättefin liten klocka av axel i julas och för några veckor sedan kände jag mig tvungen att köpa den i en annan färg också - så nu har jag två. enkel matematik och bra mycket roligare än det vi höll på med i gymnasiet.

radio gaga radio goo goo

den här bilden tog förresten lilla kommunisten på mig i radiostudion idag. sjukt fokuserad tjej. ser proffsigare ut än vad jag var måste jag tyvärr meddela.

fredagfredagfredag

fyfan, vad jag hade ont i hjärtat inatt. vill aldrig känna så igen. lyckades i alla fall komma upp till heldagen i radioteater. jobbade sedan hela jäkla dagen med ett inslag som blev extremt dåligt - alltså verkligen, vill typ inte ens prata om det - och nu är det fredagskväll. jag är nyduschad och har gott vin och en fin kille. mycket mer än så kräver jag inte. mina vänner festar några dörrar bort men jag orkar liksom inte sminka mig och springa över dit. förlåt finisar. ska röra ihop min världsberömda guacamole och äta fajitas istället. är så sjukt trött efter den här veckan.

swedish hasbeens

dör av sorg över att dessa skor kostar över 3000 kronor.

"paw"

jag minns att jag trodde att han var kär i henne. det gjorde så ont att tänka på. men vi var inte tillsammans så jag kunde inte ge honom någon skuld och vi pratade aldrig om det. på helgerna hamnade vi alltid på samma fest och en natt hittade jag hans mobil ensam på ett bord. jag tog upp den och bläddrade igenom hans kontakter. han hade för- och efternamn på alla, även på henne, men inte på mig. jag hette ”paw”. det var då jag förstod att han inte alls var kär i henne utan i mig. ett halvår senare blev vi äntligen ett par på riktigt. och jag heter fortfarande paw i hans kontaktlista.