måndag 21 juli 2014

I stället för L.A. (och allt annat i hela världen)

Jag är så harmonisk just nu. Tänker hålla fast vid den här känslan så länge det bara går.

torsdag 17 juli 2014

198 dagar: "Sometimes good things fall apart so better things can fall together"

Nu har lite drygt halva 2014 gått. Egentligen finns det bara en sak att säga: Jag är knockad och förundrad. För vilka jäkla månader det har varit, på ett bra sätt. Visst, det började med hjärtesorg och tunga beslut. Jag gick ur ett långt förhållande och lämnade min första riktiga kärlek i spillror. Jobbigt så klart, men också viktigt. Sedan följde några dekadenta och sjukt roliga månader, där jag fick lära mig att bo ensam och "ta hand" om mig själv. Samtidigt började jag på ett nytt jobb och hade tusen förvirrade tankar i huvudet. Men för första gången på länge var jag själv huvudperson i mitt eget liv och det kändes (och känns) så himla skönt. Och mitt i allt träffade jag ju Anton. Världens finaste person. Jag förstod först inte att han skulle bli viktig för mig, men efter hand klarnade även det. Hela våren snurrade hur som helst förbi som i en virvelvind. Jag hade ingen egentlig koll på något men jag slängde mig utför stup och jagade drömmar, sådär som man måste göra ibland. Och jag fattade väl ungefär tusen asdåliga beslut men jag växte med varenda ett. Och här är jag nu. Ett drygt halvår senare, men det känns som en evighet.

Jag tycker så himla mycket mer om mig själv nu än vad jag gjorde förra året. Man skulle nog kunna säga att jag har gått och blivit min egen bästa kompis. Samtidigt har jag insett hur många fantastiska personer (både nya och gamla) jag har i mitt liv. Jag kommer ju verkligen aldrig behöva vara ensam vad som än händer. Det är en enorm trygghet. Och så har jag ju snubblat över kärleken igen. En helt ny sort, som inte går att jämföra med den förra. En magisk liten (eller ganska stor) känsla som jag inte vill ska försvinna på länge. Jag känner mig som sjutton år när han håller min hand och det är så fint. Han är nog det bästa med hela det här året.

Så, tack första halvan av 2014 för allt det här. Tack för jobbet, kollegorna, vännerna, tequilan, festerna, sommaren, kärleken, familjen och modet. Tack för den nya versionen av mig själv.

Och andra halvan, bring it on!

tisdag 15 juli 2014

Nu vill jag alltid stanna

Först gick det långsamt, sedan väldigt fort. Jag gav honom en sista chans en onsdag och på fredagen träffade han mina föräldrar. Nu känns det som att jag inte minns hur allt var innan. Allt har fallit på plats och inte ens måndagsmorgnar rör mig längre.

torsdag 10 juli 2014

Du och jag nu

Förra helgen var vi i Hälsingland och gick på 50-årsfest. Och det kanske låter hur töntigt som helst, men det kändes som att komma hem. Nattbad, skrubbsår, blomsterängar, foppatofflor och rosévin. Att ligga i soffan en hel dag och titta på tennis. Svalor, grillkol och spring i benen. Bartender special och Pissråtta med 240. En dammig höskulle. Eviga grusvägar. Calleth you, cometh I.

Och när vi satt på tåget på väg hem till Stockholm igen insåg jag något viktigt.

onsdag 2 juli 2014

Det knäppa med livet

Jag blir helt knäpp av tanken på att han har funnits hela tiden. Utan att jag har vetat om det liksom. För ett halvår sedan när jag fattade mitt livs svåraste beslut. För ett och ett halvt år sedan när jag grät varje kväll och drack whisky till frukost. För fyra år sedan när jag satt i världens minsta lägenhet och tittade på teve med någon annans hand i min. För sex år sedan när jag halsade vodka på en toalett någonstans. För åtta år sedan när jag hånglade och drack paraplydrinkar för första gången. För tretton år sedan när jag galopperade snabbt över gärden och skogsstigar. För nitton år sedan när jag började i skolan. Då fanns han. Hela tiden fanns han. Gick runt där i en annan stad med sitt lockiga hår och sina t-shirtar med tryck och hade ingen aning. Precis som jag. 

Och kanske var det hela tiden meningen att jag skulle missa det där tåget. Kanske var det bara en slump. Det spelar egentligen inte så stor roll.

måndag 30 juni 2014

Du är gåtan som jag aldrig löser klart

Allt började med ett inställt tåg. Det var i mitten av februari, hela världen var upp och ner och jag hamnade någon helt annanstans än jag tänkt från början. Och där var du. Med dina lockar och ljusa ögon och stora händer. Det absolut sista jag behövde egentligen, men shotsen på Debaser tyckte visst annorlunda. Det var början på min jobbigaste men roligaste vår någonsin. För herregud, vad vi har hållit på. Fram och tillbaka. Snabbt och långsamt. Snurrat runt i nästan hela stan och druckit alldeles för mycket billig tequila och öl. Ångrat oss och ångrat oss igen. Ja, jag har till och med gråtit några gånger (och jag gråter ju nästan aldrig). För det här var verkligen inte alls tanken. Jag skulle ju vara ensam nu, hitta mig själv och allt det där. Ta det lugnt och andas och lära mig att sova utan någon bredvid. Men så blev det alltså inte riktigt.

För på midsommarafton tog du tåget till mig, presenterade dig för min familj, klappade mina hundar och skrattade med mina vänner. Sedan sa du "Hur kan du inte fatta hur mycket jag tycker om dig? Jag kom ju hit för din skull." och så tog du min hand och frågade om vi inte skulle försöka. Lite grann i alla fall. Så nu har jag visst en pojkvän igen. En som måste se precis varenda fotbollsmatch som går på tv, som nästan aldrig svarar på sms och som lever på pulvermos och kall falukorv. Men en som har len hud, som tar med mig på nya äventyr och som säger att jag har gulliga framtänder. Jag har mött min överman i att äta snabbt och mycket, somna på soffan och hata att städa. Så jag ger upp. Jag kapitulerar.

Nu är jag visst din. 

måndag 23 juni 2014

En midsommarnattsdröm

Och allt det jobbiga fick ett slut när du sa att nu gör vi det här på riktigt och tog tåget hem till mig.

tisdag 17 juni 2014

Det borde vara enkelt

Det här året har bara sprungit iväg, snart har halva redan gått. Jag får mer och mer distans till hur allt var förut och jag börjar acceptera att det aldrig kommer att bli så igen. Den stora frågan i mitt liv just nu är hur allt kommer att bli i stället. Den här perioden känns som att hålla andan. Alltså, jag trivs väldigt bra med det mesta och mår bättre än på länge, men jag har svårt att känna att något faktiskt betyder något. Jag antar att det inte behöver vara dåligt, men ibland tänker jag att jag nog borde ta tag i mitt liv. Fatta beslut, ställa viktiga frågor och hoppa utför några stup. Typ så.

En sak jag ska försöka ägna mig åt i sommar är i alla fall att vara lite snällare mot mig själv. Kanske dricka lite mindre, träna lite mer och vara ute i solen ibland. Men framför allt ska jag inte ta någon jäkla skit. Jag vet att jag har sagt det förut, men jag är faktiskt less på att kräla i gegga för folk som bara rycker på axlarna. Så att resa sig upp får bli det första steget.

måndag 16 juni 2014

På förekommen anledning

En grej som jag glömmer att säga ibland: JAG MÅR BRA.

lördag 14 juni 2014

Den fjortonde juni

Idag skulle det ha varit vår dag. Vi skulle ha vaknat med solsken på näsan och kanske till och med ätit frukosten i sängen (fast jag vet att du hatar när det blir smuligt). Vi skulle ha promenerat på Djurgården, och tagit den långa rundan i stället för den korta bara för att vi kunde. På vägen hem skulle vi ha stannat i Liljeholmen och köpt tryffelsalami, goda ostar och den där skinkan från de krulliga grisarna som du tycker så mycket om. Sedan skulle vi ha delat på en flaska bubbel på det där berget vid Vinterviken och suttit där i massa timmar och bara pratat om allt.

Vi brukade ju hitta anledningar att fira varje vecka. En lyckad tenta här, en namnsdag där. Inget var för litet för att skåla och tända ljus. Men idag skulle vi ha haft en verklig anledning. Något stort på riktigt. Vi skulle ha firat att kärleken höll i sig, att framtiden var vår. Att vi var större än allt annat.

Men så blev det ju inte. Så är det ju inte. Idag är det bara en ganska vanlig dag. 

lördag 7 juni 2014

Hemma

Lantluft och gröna träd. En hund på magen. Doften av sommarvarma hästar och nyklippt gräs. Att åka snabbt på grusvägar, förbi sjöar och små torp. Frukost på trappan, diken fyllda med lupiner och våt mossa, kottar och barr. Ett glas vin i bersån. Allt det där.

söndag 1 juni 2014

Solen i ögonen

Min helg har varit fan-ta-stisk. Älskar den här staden så orimligt mycket just nu, och människorna i den. Det känns som att jag flyger fram genom veckorna. Allt snurrar bara på och jag hinner knappt tänka, vilket alltid är bra när det kommer till mig. Annars är jag ju expert på att tänka sönder saker. Var ju till exempel nära att tänka sönder mitt bästa tidsfördriv för några veckor sedan, men det löste sig. Som tur var.

lördag 24 maj 2014

Utan rim och reson

Och så sitter vi plötsligt i det där fönstret igen. Klockan är nio på morgonen och vi dricker vodka direkt ur flaskan och ropar efter folk som joggar förbi. Sedan äter vi färdiggrillad kyckling och jordgubbar i en park och sover bort resten av dagen. Allt är så kaosigt men jag är inte redo att släppa taget om det här livet riktigt än.

onsdag 21 maj 2014

Nystart

Igår kväll kom sommaren, tror jag. Jag satt på en uteservering med nygamla vänner och pratade om att typ alla killar är idioter (det finns fan inte många samtal i mitt liv som skulle klara Bechdeltestet). Efter några glas vin åkte jag hem och beställde ett gymkort (eh?). Så nu är det slut på pommes frites och soffhäng. I alla fall för ett tag. När jag ser bilder på mig själv från förra sommaren får jag ångest över hur jag låtit mig själv förfalla. (Men jag undrar om jag egentligen mådde bättre då.)

Överlag är allt väldigt annorlunda från förra sommaren. Då var jag nedstämd men trygg. Nu är jag förväntansfull men osäker. Då såg jag framtiden ganska tydligt. Nu vet jag fan inte. Men jag antar att det är okej. Jag antar att allt kommer att bli bra, för så brukar det ju bli.

Veckans mission är för övrigt att sluta vara gullig. Så överskattad egenskap.
Web Analytics