onsdag 24 juni 2015

Friends 4-ever

Igår köpte jag en klänning till en av mina bästa vänners bröllop. Det är där vi befinner oss nu. Det är så jäkla långt vi har kommit. Vi som hamnade i samma klass en gång och som sedan aldrig riktigt släppte taget. Vi som inte lät livet komma emellan. Vi som åt dallrig jordgubbssylt i skolmatsalen, vi som hatade killarna som inte ville ha oss, vi som plutade järnet med läpparna på alla selfies. Vi som berättade alla våra mörkaste hemligheter för varandra. Vi som drack vodka i gathörnen. Vi som smet in på krogarna. Vi som stod där med våra vita mössor på huvudet och svor på att alltid hålla kontakten. Vi som visst höll våra löften, för här är vi nu.

I augusti blir det bröllop och då kommer vi att sitta där i bänkraderna med blanka ögon och tänka att vi klarade det. Vi blev vuxna och fortsatte vara vänner, precis som vi sa. Livet har fuckat med oss ibland, men här står vi nu. Hittills har vi tagit oss igenom allt. Matteprov, svartsjukedraman och krossade hjärtan. Svek och tårar. Stora kärlekar som kom och gick. Viktiga personer som försvann. Föräldrar som blev sjuka. Hundratals mil isär.

Och det är inte över än. Det finns många sorger kvar. Men vi har alltid varandra.

Tack för att ni finns.

lördag 20 juni 2015

Anton

Första gången vi träffades var det som att jag redan kände dig. Kanske var det därför jag vågade ta din hand där på sängkanten. Eller så berodde det på spriten. Oavsett (och ursäkta klyschan): Det kändes som att komma hem. Och visst, det var lite struligt i början. Eller ganska mycket. Men allt löste sig ju, och nu är du min trygghet, min bästa vän, min fantasi och min framtidsdröm. Jag minns inte vem jag var innan du kom, och det spelar ingen roll längre. Det spelar ingen roll för jag vill aldrig tillbaka dit. Du och jag är ett lag nu, och jag hejar på oss. Det är såhär det ska vara. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan dina lockar på kudden bredvid, utan din arm över mina axlar på tunnelbanan, utan dina stora, smutsiga skor i hallen.

Du är den snällaste jag någonsin har träffat. Jag vet att du inte gillar när jag beskriver dig som snäll, men det är så himla viktigt att vara det och det är du. Mot mig, mot alla. Du är den perfekta kombinationen av het och gullig, så jag brukar ha svårt att bestämma mig för om jag ska klappa dig på huvudet eller slita av dig kläderna. Och när du tittar på mig känns det som om jag är värd allt i hela världen. Som om jag är det finaste du någonsin har sett.

Idag är det ett år sedan du frågade om jag ville bli din tjej. 365 dagar som känns en egen liten evighet, som hela livet, som början på något mycket större. Och jag är tacksam för varenda sekund.

måndag 1 juni 2015

Hejdå London! Hej sommaren!

I helgen var jag och mamma i London och hälsade på Isa. Och nu är det sommar på riktigt, i alla fall i almanackan. Då blir allt lättare.

tisdag 7 april 2015

Hej våren!

Åh, vad jag älskar påsken! Så vårig och kravlös högtid. Men nu är den slut. Tur att jag har massa andra roliga saker att se fram emot i vår och sommar i alla fall.

måndag 23 mars 2015

Kontraster

Helgen var konfetti och ballonger. Att vakna bredvid den jag älskar i en annan stad. Att sitta bredvid i bilen och hålla hand över växelspaken. Tequila, god mat och dans i köket. Bästa kompisar. Framtidsplaner och skratt. Musik. Lugna hjärtslag.

Men nu är det måndag och hela världen är grå.

onsdag 11 mars 2015

Våren 2014

Tänk att det redan har gått ett år sedan förra våren. Vad knäppt. Och vad annorlunda allt var då. Jag befann mig i slutet av något och början av något annat. Livet gick i hundraåttio och innan jag visste ordet av var det sommar. I år är känslan en annan. Dagarna går fortfarande väldigt fort, men hjärtat slår lugnare slag. För det löste sig ju bra, den här gången också.

söndag 8 mars 2015

Den stora pojkvänslistan

Hur länge har ni varit ihop?
I ungefär nio månader bara. Men det känns som mycket mer.

Hur träffades ni?
På en fest hemma hos honom. Vi drack jättemycket sprit och hånglade på toaletten.

Vem var mest på?
Jag!

Skedde några komplikationer?
Hela våren var egentligen en komplikation. Jag hade precis kommit ur ett jättelångt förhållande och var rätt otaggad på ett nytt och han ville vara singel för att han kanske skulle flytta utomlands. Man kan säga att vi båda var väldigt osäkra på hela grejen ganska länge.

Kan man få se något tidigt sms eller så?
Dagen efter vi hade träffats letade jag rätt på hans nummer och skickade det här:



















Hur skedde dejtandet?
Vi dejtade ju aldrig. Vi gick från att bli väldigt fulla tillsammans några gånger i veckan till att flytta ihop över en natt.

Hur blev ni ihop?
Han kom till mig på midsommar och frågade.

Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?
Det skrev jag om häromdagen.

Bor ni ihop?
Ja, vi flyttade ihop direkt.

Vilka är hans bästa sidor?
Att han är världens snällaste, både mot mig och andra. Att han är het och gullig på samma gång. Och att han har lockigt hår, gör världens godaste hamburgare och älskar hundar.

Och sämsta?
Att han är smartare än jag (= väldigt irriterande).

Vad bråkar ni om?
Dåtiden.

Vad gör ni när ingen annan ser?
Ligger i soffan utan byxor, pratar skit, dansar i köket och hånglar. Typ det.

Vad ger ni för komplimanger?
Det är han som är mästaren på komplimanger. Han strösslar dem över mig varje dag. Jag är lite sämre, men jag jobbar på det.

Vilken är din favoritbild på honom?
Kanske den här, för att han ser så sofistikerad ut på den?





Och på er båda? 
Någon av de här två tror jag. Suddiga men glada.


Listan är helt skamlöst snodd av niotillfem.

torsdag 5 mars 2015

#tbt

Vi sitter i soffan och jag har samlat mod i en kvart för nu måste jag bara säga det. Nu måste jag säga det för annars sprängs jag. Jag insåg det i helgen när vi satt på ett tåg och du somnade med huvudet mot min axel och nu håller hjärtat på att bulta sig ur kroppen på mig. Men dina lockar är för lockiga och dina ögon för ljusa. Orden fastnar i halsen och egentligen borde jag redan vara på jobbet. Så jag slänger på mig jackan och pussar dig hejdå. Det får bli någon annan dag. Idag rodnar jag för lätt.

Men när jag sitter på tunnelbanan tio minuter senare tar jag upp telefonen. För om jag skulle dö nu skulle du ju aldrig få veta annars.

torsdag 26 februari 2015

#tbt

Det är sommarens första varma dag och vi har brett ut filtar i en park. Jag har med mig en plastflaska billigt vin och du sitter mittemot mig. Du har en vit tröja och fast det bara är maj har du redan hunnit bli brun. Jag kan inte sluta titta på dig men du tittar inte på mig. Inte en enda gång tittar du på mig. Så jag låter han som sitter bredvid lägga armen om mig och skrattar högt, högt åt alla andras skämt men inte åt dina.

När det blir kväll packar vi ihop våra saker och sätter oss på ett berg. Du tittar fortfarande inte på mig. Plötsligt gör vinet mig modig och jag drar undan dig från de andra. Bakom en buske frågar jag vad fan vi håller på med och vad som ska hända nu. "Inget mer ska hända" säger du, och då svarar jag att vi lika gärna kan sluta träffas. "Okej" säger du. Tre veckor senare är du min pojkvän.

söndag 15 februari 2015

365 dagar

I dag är det ett år sedan jag träffade den här fantastiskt knäppa personen. Ett år som började med tequila och dramatik men som gick över i trygghet och kärlek. Jag är så glad att jag har dig, min fjant. Nu önskar jag mig många år till.

tisdag 10 februari 2015

Ett litet försvarstal

Flen har blivit utsedd till en av Sveriges mest oromantiska städer. I beg to differ. För herregud, vad mycket romantik jag har upplevt där. Första kyssar, sista danser, passionerade bråk och storslagna löften. Att sitta vid en fotbollsplan och titta på soluppgången. Att hålla hand i baksätet på en taxi. Att få det där viktiga smset. Att vakna upp till fågelsång och syréndoft. Och så den där midsommarnattsdrömmen som blev sann. Så jo, Flen kan visst vara fett romantiskt. Men jag antar att romantik handlar väldigt lite om tid och plats och väldigt mycket om omständigheter och känslor. Och vin. Massor av vin. De flesta av oss skulle nog vara okyssta singlar om vin inte fanns. Jag skulle i alla fall vara det.

måndag 9 februari 2015

Krama ihjäl

I natt drömde jag att jag kramade ihjäl en kattunge. Det måste ju betyda något? Eller så gör det inte det.

tisdag 20 januari 2015

Vi kommer alltid ha Paris

Oj, vad klyschigt romantiska vi var i helgen när vi mötte våren i Paris. Jag längtar redan tillbaka till att dricka en och en halv flaska vin om dagen, strosa längs Seine och ha uppknäppt jacka. Stockholm är mest bara grått, stressigt och kallt. Men innan vi vet ordet av är det förhoppningsvis maj.

onsdag 14 januari 2015

(En fin parentes)

I dag är det exakt fyra år sedan jag flyttade till den där minimala studentlägenheten i Sundsvall. Sedan dess har jag hunnit leva flera livstider och omvärdera allt. Mina drömmar har krossats och byggts upp igen och nu är jag här, i den där framtiden som jag lika delar längtade till och oroade mig inför. Inget blev som jag trodde, men allt blev minst lika bra som jag hade hoppats. Jag antar att det är så det är. Livet blir inte som man hade tänkt, men det blir bra. Kanske till och med bättre.
Web Analytics