2018

Januari
Inledde året med tapas, drinkar och vintriga promenader. Bejna blev sjuk och jag oroade mig men det gick bra. Jag och Anton hade picknick vid Vinterviken för att bevisa att man inte behöver vänta på sommaren. Åkte till Berlin och åt god mat och tog bilder i en fotoautomat. Sedan fyllde Anton år. Jag köpte massor av ballonger och överraskade honom med semlor, lasagne och öl. Gick på födelsedagsfest, fick en piñata och köpte nya växter (men de flesta dog rätt snart). Vi bestämde oss för att det kanske var dags att flytta och började gå på husvisningar söder om stan.

Februari
Hade hejdå-fest för Sara och Max. Jag och Sophie var fullast men vann ändå kvällens quiz. Ingen fattade något, allra minst vi. Gick på dejt och åt den godaste pastan på länge. Drack tequila, firade alla hjärtans dag och hängde i Flen. Fortsatte gå på visningar. En fotograf kom och fotograferade min lägenhet, men vid det laget hade jag nog redan ångrat mig. Åt farmors legendariska snittar i Strängnäs, gick på 80-talsfest och köpte en ny hallmatta. Det var extremt kallt nästan hela tiden.

Mars
Månaden började med ångest. Allt kändes mörkt, tråkigt och jobbigt. Men jag planerade bröllop med Derne och Emelie, firade St Patricks day och försökte hålla modet uppe. Och så började den konstigaste perioden på hela året, kanske den konstigaste i hela mitt liv. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om den, men jag mådde i alla fall väldigt dåligt och väldigt bra på samma gång. Drack alldeles för mycket och var ute sent, lyssnade inte på någon och gjorde många dumma saker. Kallade det början på en 30-årskris och det var det nog också. Åkte till Flen för att sortera tankarna, men blev bara mer förvirrad. Var i Paris en helg och minns hela resan som i en dimma. Sedan var det påsk och vi målade ägg och bytte presenter med familjen.

April
Krisen fortsatte. Anton flyttade ut ett tag. Jag behövde vara ensam. Och så blev det plötsligt vår och varmt, grönt och blommigt. Det passade så himla dåligt med hur jag kände och mådde. Jag umgicks mycket med vänner och kollegor, men även med Anton. Saknade honom. Mådde piss, men hade också kul. Ofta för kul med alldeles för mycket sprit och sena kvällar. Firade dock Valborg på ett väldigt vuxet sätt med bubbel och ostbricka.

Maj
Det blev sommar och vi hade fest med jobbet på Berns. Sedan fyllde jag år. Tjugonio, så vuxet. Firade med bubbel, paljetter och god mat. Och tequila såklart. Hängde en del hemma i Flen och det gjorde under för själen. Åkte till Lund och Köpenhamn, var på Yasuragi och promenerade många mil med olika ljudböcker i öronen. Var även på Trädgården en del och drack GT ur plastglas och målade glitter på folks kinder. Jag minns det som om solen sken mest hela tiden, men att hjärtat liksom rusade på ett obehagligt sätt.

Juni
Gick på Gröna lund för andra gången på några veckor, hade middag med Madde och Kim och var på AW nästan varje dag. Vi hade midsommarfest med jobbet, och sedan blev det midsommar på riktigt. Och fotbolls-VM började! Det fick mig att kasta stolar och gråta av både glädje och ilska. Gick på Summerburst och kände mig fruktansvärt gammal. Fick skäll (som jag förtjänade).

Juli
Upplevde året kanske gladaste stund när Sverige slog Schweiz i åttondelsfinalen i VM. Och sedan en betydligt mer ledsam när de åkte ut mot England några dagar senare. Men då var jag på bröllop och solen sken så allt kändes helt okej ändå. Hjärtat verkade lättare för första gången på flera månader. Jag fick semester och hängde med Anton i sommarstugan i Rengsjö som vanligt. Det visade sig bli några av sommarens allra bästa dagar. Stängde ute omvärlden, läste 800 sidor bok och badade massor. Åkte till London och hälsade på Isa. Vi hängde på tak, drack drinkar och såg den nya Jurassic Park-filmen på bio. Semestern fortsatte sedan i Stockholm och vi badade nästan varje dag. Värmeböljan tog ju liksom aldrig slut.

Augusti
Inledde månaden på Sandhamn där vi körde mountainbike, åt glass och badade ännu mer. Sedan var det dags att börja jobba igen. Det fick den tunga känslan i kroppen att komma tillbaka. En helg var jag toastmadame på Derne och Emelies bröllop utanför Eskilstuna och det var så fint att hänga med folk från gamla klassen igen. Sommaren höll i sig och folk fortsatte med semesterlivet så gott de kunde. Jag med. Trädgården, mimosas, bara ben och solsken. 2018 blev för övrigt ölets år för mig, har verkligen insett tjusningen nu. Och så blev jag bjuden på kräftskiva och drack Beska droppar och sjöng nubbevisor i regnet. Resten av den kvällen är ganska suddig. I slutet av månaden hade vi avtackning för Martin som skulle sluta på jobbet.

September
Gick på Popaganda och dansade i konfetti. Såg Krunegård på Grönan. Rökte alldeles för många cigg. Tittade på Love Island varje kväll. Åkte båt, plockade svamp och mådde sådär. Gick på oktoberfest och hattfest. Insåg något viktigt.

Oktober
Det var äntligen dags för den stora resan. Den som jag väntat på hela året, men samtidigt tvivlat lite på om den ens skulle bli av. Jag och Anton satte oss på ett plan en fredagskväll och ungefär ett dygn senare var vi framme på andra sidan jorden. Där var det vår och saker och ting kändes lättare direkt. Det blev två fantastiska veckor och det var som om allt kaos inom mig sakta suddades bort. Bitarna föll liksom på plats igen. Så himla skönt. Jag fick se och uppleva så mycket nytt och väl tillbaka i Sverige igen kände jag mig på riktigt som en annan människa. Ursäkta alla klyschor, men så var det. Mamma började virka ekivoka dockor och jag avslutade månaden med att gå på jeansfest på en båt.

November
Firade Halloween hos farmor och farfar, plockade massor av svamp och gosade med hundarna. Började gå på husvisningar igen, mest för skojs skull. Var på hemmafester, tvingade mamma att klippa av mitt hår och åt tryffel. Hade julfest med jobbet på Grand hotel, såg Little Jinder på Berns och började få julstämning. Klädde granen supertidigt och köpte julklappar. Anton sålde sin lägenhet.

December
Gick på julbord hos Thomas och Danne, drack öl på en ganska dåligt uppvärmd uteservering och grät till Bonde söker fru (som vanligt). Hade julmiddag med mina kollegor, drinktävling hemma i Aspudden och sedan lillejul, en av årets bästa dagar. Blev bjuden på en jätterolig julkalenderfest och drack lite för många shots. Gick på bandy, snön kom och jag åkte fram och tillbaka mellan Flen och Bollnäs under julen. Och nu är vi här. I slutet av 2018. Ett jäkla år. Jag har mått så dåligt, men haft så roligt. Och jag har varit så dum i huvudet. Hela året känns som en omväg, en paus i det vanliga, men nu har jag äntligen landat igen. Nu hoppas jag bara att 2019 blir ett lugnt och snällt år. Tack.

Listan om 2018

#bestnine2018

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Reste till andra sidan jorden. Gick på husvisningar. Var i skärgården. Åt sill. Hade på mig våtdräkt. Fick min första panikångestattack.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag läste ganska många böcker, lyckades bygga upp ett rätt bra spritförråd och hade väldigt kul till och från. Med det andra gick det sådär. Men pricken i mitt ansikte försvann i alla fall till slut, och för några veckor sedan köpte jag lite aktier bara för att kunna bocka av det med. De har rasat sedan dess.

Vilka länder besökte du?
Tyskland, Frankrike, Danmark, England, Nya Zeeland och Australien.

Är det något du saknar år 2018 som du vill ha år 2019?
Lugn i själen. Känns som om jag svarar det varje år.

Vilken dag kommer du att minnas?
När Sverige gick vidare från åttondelsfinalen i fotbolls-VM. Och när jag och Anton var i Nya Zeeland och skulle göra Black water rafting och jag bröt ihop innan för att det verkade så läskigt (men det visade sig vara kul).

Vad var din största framgång 2018?
Att jag överlevde. Att vi gjorde det. Dramatiskt men sant.

Största misstaget?
Gjorde så många att det är svårt att ranka. Den tidiga 30-årskrisen kom verkligen som ett slag i magen.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag fick stora utslag efter att ha råkat plocka björnloka (tydligen Sveriges giftigaste växt) på midsommar. Ärren satt kvar i flera månader. En av många läxor jag lärde mig i år. Och sedan har jag varit förkyld typ hela vintern.

Bästa köpet?
Resan till Nya Zeeland. Jag tror att den räddade allt.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor, mat och dryck.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det var ett år när de saker som gjorde mig glad också gjorde mig ledsen. Ibland samtidigt, ibland långt efteråt. Men ja, jag har varit glad. I perioder gladare än på länge. Men överlag mest ledsen. Om det nu går ihop.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare (se ovan). Har haft väldigt mycket ångest i år, så mycket att jag ibland undrat om jag ens ska palla. Men nu mår jag bättre. Peppar, peppar.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2018?
Du kommer krossa – Jonathan Johansson
Konstiga restauranger – Jonas Lundqvist
Råttans år – Hästpojken
Delicate – Taylor Swift
Storma tills vi dör – Veronica Maggio
Till slutet av augusti – Monica Mac
Säg aldrig ditt namn – Junior Brielle

Vad önskar du att du gjort mer?
Tänkt efter.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Rökt.

Favoritprogram?
Haunting of Hill House! Och Bonde söker fru, Love Island (ja!), Hemliga beundrare, The Office och Vår tid är nu.

Bästa filmen?
Utöya 22 juli och Tårtgeneralen.

Bästa boken?
Och likväl rör hon sig av Charlotta Cederlöf, Bli som folk av Stina Stoor, Bränn alla mina brev av Alex Schulman och The last act of love av Cathy Rentzenbrink. Här är alla böcker jag läste.

Bästa matupplevelsen?
En femrätters tryffelmeny som jag och Anton lyxade till det med i höstas. Och mammas spagetti med köttfärssås som vanligt.

En mobilanteckning du skrivit?
I år var ju året när jag började skriva mycket patetiska mobilanteckningar istället för fyllesms. Ett steg i rätt riktning, men fortfarande otroligt pinsamt. Och nej, ingen kommer någonsin att få läsa dem. Men här kommer något jag skrev om 2018 för ett tag sedan (jag tror att jag var nykter):

Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag var ledig, men det var ingen annan. Så jag åt lunch och drack en liten flaska bubbel i solen vid Vinterviken ensam på dagen. Sedan blev jag bjuden på finmiddag och tequila på kvällen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år bättre?
Definitivt. Men det är lätt att vara efterklok.

Vem saknade du?
Mig själv. Klyschigt, men sant.

Hur var sommaren?
Lång, varm och märklig. Rolig. Jobbig. Fin. Allt det där.

Vad fick dig att må bra?
Långa promenader och att hänga med mina vänner.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Andreas Granqvist.

Såhär svarade jag förra året.

November

Jag har varit förkyld i två veckor och idag var första gången jag såg solen på lika länge. Det känns som om jag inte gör något annat än att sova och jobba. Ändå är jag trött hela tiden. Men jag antar att det är okej. Det är den sena hösten, det är ju så den är. Likadan varje år. Allt känns långt bort. Våren kanske aldrig ens kommer.

Men det gör den. Ju.

Framåt

Två veckor på andra sidan jorden kan få allt det som varit upp och ner att hamna rätt igen. En dag ska jag tänka tillbaka på 2018 och förstå vad som var meningen med allt. Men inte nu, inte än.

Nu vill jag titta framåt.

Oktober

September försvann i en dimma. Som så många andra månader det här året. Men nu är det oktober, och jag har en ny känsla. Nu blir allt bra. Och om fyra dagar åker jag till andra sidan jorden.

All I want

I januari 2014 gjorde jag slut med min första kärlek efter nästan sex år ihop. På hösten det året skickade han en låt till mig och sa att den handlade om oss. Det är den sorgligaste låt jag någonsin hört.

Idag dök den upp i mitt flöde på Spotify. Jag började gråta direkt. En rent fysisk reaktion. Det finns inget jag saknar med den tiden. Inget jag vill ha tillbaka. Men det hugger till i hjärtat av nostalgi när jag tänker på hur allt var, och jag blir livrädd av det faktum att sex år bara kunde försvinna sådär. Reduceras till något trivialt; en gullig ungdomskärlek och några fina minnen. Inte mer än så. Då, på den tiden, var han allt för mig. Nu vet jag inte ens vad han jobbar med.

Livet är hänsynslöst på det sättet. Det ger och det tar. Inget är konstant, inte ens kärleken. Eller kanske framför allt inte den.

Men – och det här är det fina – om det finns lyckliga slut tror jag att jag har ett inom räckhåll.

Sedan du gick ligger mörkare moln över Stockholms stad

Man vänjer sig fort vid saker. Nu känns sommaren och ledigheten så långt bort. Lugnet också. Hjärtat slår hårt och snabbt igen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Perfekta dagar

Är det möjligt att tre bra dagar kan sudda ut ett helt halvårs oro och ångest? Om de är tillräckligt bra? Kanske till och med perfekta? Jag hoppas det. Det känns så. Nu.

20 juni

Idag har det gått fyra år sedan Anton hoppade på det där tåget till Flen. Tore morrade som en galning när han fick syn på honom, som han alltid gör inför främmande män. Dagen efter var de bästa vänner, och har varit sedan dess. Det säger mycket om något. Jag vet inte vad, men det känns liksom betydelsefullt.

2008 (År 0)

Är det möjligt att ett år kan vara ens lyckligaste och olyckligaste på samma gång? I år är det tio år sedan 2008 när precis allt förändrades. När jag tittar tillbaka känns det så nära. Samtidigt kan jag inte förstå att det där livet var mitt.

Första halvan av året var bara fest, skratt och kompisar. Vi hade the time of our lives. Det var vår sista termin innan studenten och vi gick ut varje onsdag, fredag och lördag. Kom till skolan och luktade alkohol, hängde i solskenet på innergården och fokuserade på allt utom skolböckerna. Mest räknade vi ner dagarna tills allt skulle ta slut. Eller börja. Luften liksom vibrerade. Nu skulle vi snart vara vuxna och fria.

Vi hade temafester, åkte på studentkryssning och hängde tillsammans hela tiden. Jag fyllde 19 och firade med sommarfest och Singstar i lillhuset. Sedan gick vi på Amazon. Jag tänkte att de här vännerna vill jag ha kvar i resten av mitt liv. Hemma mådde alla bra. Allt kändes nästan lite för bra för att vara sant.

Och så var det dags för studentveckan med ölbrännboll, bal och flakfixande. En sista suck av allt vi kände till. Vi kunde inte riktigt fatta det. När den 31 maj slutligen kom var jag i upplösningstillstånd. Grät från det att de började spela ”Hej Monica” i aulan tills att jag plötsligt stod på dansgolvet på studentfesten med hatten på sned. Några timmar senare satt jag på skolgården vid min gamla lågstadieskola med studentmössan i handen. Bredvid mig hade jag någon som var viktigt då, men som snart skulle sluta vara det.

Strax därpå blev jag och Axel ihop. Min första pojkvän. Vi skulle komma att få nästan sex år med varandra efter det, men det anade nog ingen då. Vi bråkade oss igenom de första månaderna och det kändes som att hjärtat gick itu så många gånger att det slutade fungera som det skulle. Samtidigt var allt så spännande och nytt. Det mesta gick att förlåta.

Jag och Isa åkte till Cypern, den första resan tillsammans utan mamma och pappa. Vi brände oss massor, och såg kanske på varandra lite annorlunda efteråt. Resten av sommaren var en enda lång fest. Jag och mina vänner gjorde allt för att skjuta upp allvaret. Det kändes som vår sista chans att slippa vara vuxna. Trots att jag ofta oroade mig för framtiden mådde jag faktiskt bra. Jag visste ju så lite. Det var de sista veckorna innan världen krossades.

För sedan kom hösten, och allt tog slut på riktigt. Den 15 september 2008 kommer för alltid vara det datum som klöv tiden. Lyckan innan, och sorgen efter. Tomheten. Pappa åkte till banken och kom aldrig tillbaka. I alla fall inte som han var innan. Resten av året är en dimma när jag tittar tillbaka. Jag förstår inte hur jag överlevde. Ibland undrar jag om jag ens gjorde det.

Det var den absolut svartaste perioden i hela mitt liv. Den fick mig att omvärdera allt. Den jag var innan och den jag blev efter är så väsensskilda att det känns som två helt olika personer. Ibland funderar jag på vem jag skulle ha varit om 2008 hade varit ett annat år. Ett vanligt år. Men sedan inser jag att det är lönlöst att tänka så.

Idag är jag tacksam över att min pappa lever. Och för att varje dag som går är en dag längre bort från det som hände. Men tio år räcker inte för att komma över det. Jag tror inte att ett liv räcker.

29!

Jag minns min mammas 30-årsfest. De vuxna hade pyntat carporten med björkris och lyktor och där satt de vid långbord i kvällssolen och skrattade och skålade. Jag höll farmor hårt i handen när vi hälsade på under middagen. Kände mig blyg inför alla finklädda främlingar. Fem år gammal och ängsligast i världen. Men samtidigt trygg i vetskapen att barndomen skulle vara för evigt.

Det gjorde den inte. Om mindre än ett år är det min tur att ordna en sådan där fest. Det är en hisnande tanke. 30. En milstolpe. Känslan av att bli vuxen på riktigt-riktigt. Och jag känner mig såklart inte redo. Det gör man ju aldrig. Men det är ju tidens grej, att den bara går och struntar i om vi hinner med. Så det är väl bara att låta det hända.

Men till dess: Ett sista dekadent 20+-år.

Årets bästa månad

Vi klarade det.

Mars och april 2018

Det här har varit den konstigaste våren i mitt liv. Alla krukväxter har vissnat och klockan i köket har stått stilla i en månad. Jag har varit full, och jag har varit dum. Rökt för många cigaretter, bråkat och gråtit. Tappat bort mig själv. Men jag har också suttit i solen med ett glas rosé (som jag planerade), strosat i ett somrigt Paris, skrattat, fått nya vänner och känt hopp. För jag tror att det löser sig. Jag tror verkligen det. En annan känsla börjar smyga sig på, en som jag längtat efter. Det gäller väl bara att ha tålamod. Min sämsta gren, men så himla viktig.

Nu vänder det!

Det har varit en lång, mörk och kall vinter. Den har tärt. Jag har sett så många tomma blickar i tunnelbanan, på gatorna, i mattaffären, på jobbet. Och jag har känt mig ihålig. Den senaste veckan har varit extra jobbigt. Något tungt har pressat över min bröstkorg, och jag har haft svårt att dra djupa andetag. Isvindar och hala trottoarer. Jämngrått utanför fönstret varje gång jag tittat ut. Oro. Hela tiden oro; finns det inget slut på det här?

Men idag är det fredag och när jag vaknade sken solen. Visst, det är fortfarande svinkallt och en bit kvar till den riktiga våren. Men jag känner ändå ett litet fladder i bröstet. Och det är så skönt efter en veckas ren och skär kamp. Och ett halvårs mörker. Min målbild nu inkluderar en uteservering, en jeansjacka och ett glas rosé. Där ska jag sitta med solen i ögonen och tänka: Yes, vi klarade det. Igen.

Snart, snart, snart.

15 februari #tbt

Våren 2014 bytte jag liv. Idag är det exakt fyra år sedan allt tog fart. Det började med att tåget jag skulle ta till en fest blev inställt och kvällens planer grusades. Där stod jag uppklädd och lite salongs, med en klirrande påse i handen och försökte desperat komma på en plan b.

Till slut hamnade jag i en halvsunkig lägenhet i Hornstull. Hos Simon som hade gått i min klass på universitetet och hans kompis Anton som jag aldrig hade träffat förut. Det var bara killar där och de spelade tv-spel och pratade om rätt trista saker så jag planerade att dra vidare ganska snart. Men av någon anledning stannade jag. Och det blev början på de roligaste och knäppaste månaderna i mitt liv. 

Vi bildade en oslagbar trio som bråkade och skrattade och länsade stans alla sunkbarer på billig tequila. Vi tänkte aldrig längre än till nästa kväll, nästa glas, nästa chans att glömma vardagen. Jag minns särskilt en morgon när vi satt och drack citronvodka i fönstret och skrattade åt folk på väg till jobbet. Ursäkta klyschan men jag hade inte känt mig så levande på flera år. Ja, vi betedde oss säkert (garanterat!) som svin men vi hittade både varandra och oss själva någonstans där i dimman. Och den där destruktiviteten var konstigt nog precis vad jag behövde just då. När jag kom ut på andra sidan var jag en annan version av mig själv. En starkare och bättre. 

Tänk att man kan försöka shotta och dansa bort en kvartslivskris men hitta sin stora kärlek och en vän för livet istället. Fyra år har gått och den där krisen kvarstår nog till viss del, men det gör vår trio också. Och det betyder mer. Utan er vore jag någon helt annan idag. En tråkigare, fegare och förmodligen ensammare person (och kanske lite mer hälsosam, men det får vara okej i sammanhanget). 

Så tack för det. Och tack till SJ för att ni som vanligt inte lyckades få iväg era tåg i tid. Ibland är en plan b det bästa som kan hända.

Soup of the day: Tequila

Det händer så mycket och så lite just nu. Mest väntar vi väl bara på våren, och annat som kommer längre fram. Vad det nu blir. Och till dess får vi bara se till att ha så roligt som möjligt.

Hej 2018!

Nu är det ett nytt år. Mina nyårslöften den här gången är:

• Läsa 52 böcker (inklusive Hanna Hellquists astjocka bibel som jag aldrig verkar bli klar med fast den är svinbra)
• Dricka mindre alkohol till vardags
• Fylla på spritförrådet (istället för att bara tömma det)
• Köpa aktier
• Springa två gånger i veckan
• Kolla upp den konstiga pricken i mitt ansikte
• Se Game of thrones
• Lära mig gilla skaldjur

+ att jag ska försöka må bra, ha kul och vårda mina relationer såklart. Nu kör vi!

2017

Januari
Året började med en nyårsnatt i Hälsingland och att vi låg ett gäng i en snöhög i en iskall skog, tittade upp på stjärnorna och pratade om hur 2017 skulle bli. Jag minns inte vad vi kom fram till men det var en fin stund och vi lyssnade på Lisa Nilsson och kände att allt nog skulle bli bra. Dagen efter åkte jag tillbaka till Stockholm och en stor del av årets första månad försvann i födelsedagsfiranden, jobb och goda middagar. Gick på Lilys dop i Flen och tänkte på hur tiden går. Sista helgen åkte jag och Anton till Wien och drack vin (hehe), frös och tittade på stora hus.

Februari
Såg Moneybrother på Vasateatern, köpte ett gäng nya växter och hade avtackningsfest för min chef med russebuss och färgglad alkoläsk. På alla hjärtans dag blev jag överraskad med tequila och blommor vid Vintervikenklipporna, höjden av romantik för mig. Farmor och farfar kom på middag, jag och Anton hade staycation och jag köpte en ny stor spegel. Månaden avslutades med ett besök i Flen och lite jobb.

Mars
Min provanställning gick över i mitt livs första fasta tjänst. Firade med bubbel, såklart. Vi åkte till London och hälsade på Isa och där var det vår. Vi drack rosé, promenerade under körsbärsträden och tittade på skräckfilm. Samtidigt fick Anton erbjudande om jobb efter examen och vi skålade i tequila över det glada beskedet. Sedan kom vi hem till Sverige igen, åt våfflor, gick på bandyfinal och gjorde uteserveringsdebut. Hade konferens med jobbet och det började kännas som vår även hemma i Sverige. Åt förresten mycket god mat den här månaden.

April
Inledde månaden i Barcelona, och åkte sedan vidare till Amsterdam. Såg och upplevde massor av konstiga men roliga saker och kunde gå utan jacka nästan hela tiden. Mådde bra. Några dagar senare var det fredag igen och jag satt på jobbet när folk runt mig plötsligt började prata om att en bil kört över folk på Drottninggatan mitt i Stockholm. Den eftermiddagen och kvällen utmynnade i totalt kaos och jag och många andra började nog omvärdera livet, och den falska trygghet vi ofta bäddar in oss i. Terrordådet påverkade mig inte personligen, men nådde verkligen i mig på ett känslomässigt plan. Det kom liksom så nära. Jag minns att jag kände så himla stark ilska över det som hänt, och såklart stor sorg. När jag gick förbi blomsterhavet vid Sergels torg några dagar senare slogs jag också av en stor overklighetskänsla. Men livet går som bekant vidare och sedan var det dags att fira påsk hemma i Flen. Det snöade, men det var fint att få hänga med familjen och Anton och bara mysa, måla ägg och äta godis. Kaos-månaden april fortsatte sedan med ett stort varsel på TV4. Vi fick veta att 90 personer skulle få gå och jag som precis fått fast tjänst kände mig rätt körd. Ställde in mig på att hitta ett nytt jobb och insåg först då hur gärna jag egentligen ville stanna. Försökte hitta på roliga och vettiga saker som att dricka mimosas, promenera i solen och laga god mat för att döva ångesten inför beskedet som jag visste skulle komma. Men det kom aldrig. Jag fick stanna, och det var helt klart årets största lättnad när jag fick veta det. Tack och lov för att april 2017 är över. Det var en pärs.

Maj
Maj levererade som vanligt och månaden inleddes med grillning och solsken. Sedan fyllde jag år, och hade fest. Drack 80-procentig strårom, fick en enorm minneslucka och betedde mig (enligt uppgift) som ett freak. En mycket mogen start på 28-årslivet alltså. En vecka senare hade vi möhippa för Sophie och det var så himla kul. Vi höll på från tidig morgon till sen kväll och jag blev liksom aldrig trött. På Norges nationaldag drog vi till Oslo ett gäng för att fira, men det visade sig att vi nog missat själva firandet. Vi hade roligt ändå, och gick på något trendigt uteställe med discokulor och glitter och träffade konstiga personer. I slutet av månaden blev Anton klar med sitt exjobb och jag fick bonus på jobbet så vi firade med att gå på romantisk restaurang och titta ut över vår stad och tänka på hur fint livet faktiskt kan vara.

Juni
Gick på matmarknad i Kungsträdgården, Gröna Lund och takfest. På nationaldagen gick vi en superlång promenad i stekande sol. Sedan var det Håkan Hellström på Stockholms stadion. Regnet vräkte ner under nästan hela konserten och vi blev fullkomligt genomblöta, men det var en härlig upplevelse att stå där i regnet med sina bästa vänner och dansa till sin bästa musik. Jag och Anton firade tre år med att dricka drinkar och dö tryffeldöden på en italiensk restaurang på Östermalm. Dagen innan midsommar gick jag på mitt livs längsta semester, som skulle pågå ända fram till augusti. Den känslan var obeskrivlig. Alla tåg till Flen var inställda på kvällen så vi fick åka taxi hem till Flen och midsommarfirandet, men sedan blev det en fin helg med festligheter och dop. Resten av månaden njöt jag av semestertillvaron; lyssnade på massor av ljudböcker, solade på klipporna och var ute sent om nätterna.

Juli
Hängde en del hemma i Flen medan Anton jobbade. Men sedan fick han också semester och då drog vi nästan direkt till Portugal! Tio dagar av sol, bad, god mat, vin och vackra vyer. Mådde som en kung. En kväll sprang vi på en skotsk dam som visade sig fylla 50 år samma dag, så vi bjöd henne på drinkar och tequila och kvällen slutade med att vi fick stanna kvar efter stängning och dansa och dricka gratis från baren med de som ägde stället. Dagen efter mådde vi så dåligt att vi inte kom upp ur sängen överhuvudtaget. När vi kom hem var det dags för Brännbollsyran i Bollnäs men Anton blev så himla sjuk att han inte kunde vara med. Sedan var han sjuk i en vecka och kunde inte behålla maten eller något. Det var en konstig period. Tillbaka i Stockholm kunde jag konstatera att mina växter klarat sig mycket bra utan mig medan jag varit borta, och nästan tagit över lägenheten. Åt kantarellmackor, var hundvakt åt Alfie och hälsade på mamma och pappa.

Augusti
Gick på Allsång på Skansen, gjorde egen marmelad på krusbären jag plockat på Norrtorp, hyrde en bil för en dag och gick på fest. Semestern närmade sig slut och den avslutades med en kväll hos farmor och farfar i Strängnäs. Vi åt ostbricka och drack rödvin och jag kände knappt någon ångest alls över att börja jobba igen. Bra känsla. Helgen efter första jobbveckan gifte sig Sophie och Pontus i Skåne och jag var toastmadame och bröllopsfotograf. Det var en helt fantastisk dag. Så full av kärlek och pepp inför framtiden. Sedan åkte jag hem till Flen och tog ut Bejna på en ridtur för första gången på över ett år. Det var så himla kul, och jag fick blodad tand så fortsatte rida honom då och då under hösten. Hade verkligen saknat det.

September
September började med Kristallen. Jag och mina kollegor klädde upp oss till tänderna och minglade med kändisar och branschfolk. Resten av månaden bestod av svampplockning, ridning, fester och jobb. Vi hade drinktävling hemma och gästerna gick inte hem förrän halv fem. Började prenumerera på Linas matkasse och testade massor av ny vegetarisk mat. Avslutade månaden i Hälsingland för att gå på begravning. Det blev en fin och känslosam helg.

Oktober
Bakade kanelbullar och gick på kräftskiva. Uppfyllde mitt nyårslöfte om att fritera något (det blev lökringar), och det visade sig inte vara särskilt svårt alls. Drack bubbel, gick på långa höstpromenader och försökte återuppta löpningen. Sedan åkte jag och Anton till Luxemburg en helg. Ett otippat men fint resmål, och vi hade så himla kul. Träffade ett gäng utbytesstudenter som vi dansade och drack tequila med och på vägen hem tänkte jag på hur praktiskt det är att vara ihop med sin bästa vän. På Halloween ordnade vi maskerad i lägenheten och alla kompisar var så fina att jag blev lite rörd. Plockade 25 liter trattkantareller innan månaden tog slut.

November
Åt traditionsenlig (men något försenad) Halloweenmiddag hos farmor och farfar och gick på min morbror Tobbes 50-årsfest. Åt god mat, dansade och drack mycket vin. En helg gick jag på spa med mitt Flensgäng och det var så fint att få hänga med dem igen. Vi bestämde att det inte får gå lika lång tid till nästa gång. Jag och Anton låtsasbråkade om vad vi ska heta i efternamn när vi gifter oss och en dag kom han hem och hade gjort en powerpoint med argument. Jag la upp den på Twitter och den spred sig på ett helt sjukt sätt och fick 2600 retweets och 9300 likes. Det slutade med att flera tidningar hörde av sig och den konstigaste veckan i år var ett faktum. Den kröntes med en helsida i Aftonbladet och jag drabbades av akut sociala medier-ångest och vågade inte lägga upp något på flera veckor. Men så här i efterhand är det såklart roligt att se tillbaka på. Sista november gick jag på julfest med jobbet och blev full på insmugglad tequila.

December
Bakade pepparkakor och gick på tequilaprovning. Sprang på min gulliga gymnasievän Emma och hennes kille, och fick en superkul spontankväll i Stockholm med gratisdrinkar, dans och massor av gamla minnen. Firade lillejul med Anton och det visade sig att vi tänkt väldigt lika med julklapparna. Han fick en resa till Paris av mig, och jag en till Berlin av honom. Anton hade examensceremoni i stadshuset och vi klädde upp oss och drack bubbel. Gick på två julfester med jobbet och betedde mig allt annat än värdigt på den ena av dem. Den kvällen slutade med att en vakt vänligt men bestämt bad mig att ta min jacka. Sedan åkte jag till Flen för att fira jul, och sedan fram och tillbaka mellan Sörmland och Hälsingland under hela julledigheten. Nyår blev fint, med Simons specialmackor, ölspel och midnattsbad i badtunna. Nu är det 2018, och jag är så redo.