Kontraster

Fan, vad fort tiden går. Nu är det supermycket höst och sommaren känns mest som en suddig dröm. Jag hinner inte med allt jag vill göra, men försöker tänka att det är okej. Har haft en liten ångestklump i bröstet de senaste veckorna, men det känns inte lika tungt som i våras. Jag vet ju att det går över. Vi har fortfarande massor av kul framför oss. Nästan varenda helg fram till jul är uppbokad med roliga saker. Det är så man får hantera det. Livet. Och så massor av vin på det.

Verkar för övrigt gilla att skriva om kontraster. Kul tjej.

Hästhöst

En timme i en knarrande sadel ger mig så mycket mer sinnesfrid än en timme i min psykologs fåtölj. I takt med hovslagen mot de mjuka skogsstigarna rinner ångesten liksom bara bort. Det är som att jag landar i massor av parallella episoder av mitt liv då jag också ridit runt i den där skogen, och det får mig att inse att inget är konstant. Särskilt inte sorg och ilska. Kanske lite flummigt, men vad fan. 14-åriga Paulina överlevde sina jobbigaste stunder, då gör jag det också.

Tänk om Bejna kunde flytta in i lägenheten, det skulle nog spara mig ett och annat känsloutbrott.