15:36 och 09:29

Inom loppet av arton timmar förändrades hela mitt liv. Alltså verkligen hela. Jag ska skriva om det så fort jag lyckats fatta allt själv. Det här är helt klart det konstigaste dygnet i mitt liv.

08-nummer på displayen

Den här veckan alltså. Det är mycket möjligt att den kommer att ta livet av mig. Så himla många stressfaktorer på samma gång och ett hjärta som slår alldeles för fort så fort telefonen kanske låter. Jag har två stora grejor på gång i mitt liv och slumpen (eller min dåliga planering) har gjort att båda hamnade under samma skälvande fem dagar.

Men jag finner en trygghet i att dela en av de jobbiga grejorna med hela min fina klass, och den andra med min bästis. Jag är liksom aldrig helt ensam. Och när det här är över kommer vi att kunna falla i varandras armar, antingen av lättnad eller besvikelse, och sedan blir allt (kanske) som vanligt igen.

Nu är jag förresten väldigt dramatisk, sådär som jag kan vara ibland. Jag överdriver förmodligen lite. Kanske är det här bara en helt vanlig vecka. En i mängden. Och inget kommer att förändras.

(Eller så förändras allt.)

En ny sorts fjärilar i magen

Jag känner att jag tycker om den här hösten lite, faktiskt. Veckan i Sörmland har varit en perfekt andningspaus. Nu tror jag att jag vet vad jag vill. Eller nej, det gör jag ju inte. Men jag går in i allt det stora och viktiga med känslan av att det blir bra hur det än blir. Jag tror att jag kommer att få en rolig vår. Och i morgon kommer framtiden att kännas närmare än någonsin. Jag kan inte fatta hur nära vi är nu. Det blev en omväg och tog några extra år men nu är vi nästan där. Och jag vet att det är livsfarligt att jaga drömmar eftersom man när man fångar dem så lätt kan bli besviken, men det är värt det. Det är det verkligen. Den där pirrande känslan i magen. Det där som glittrar i horisonten. Att känna att det man så gärna vill faktiskt är möjligt. Sedan är det det här med att inte riktigt veta vad man vill, men det är ju en annan historia. Och den orkar jag inte tänka på idag.

Att dansa och slåss (2005-2008)

Det fanns en tid när de sorgliga låtarna handlade om dig. Men inte nu, aldrig nu. 

Hur som helst; det här är vad sexton-, sjutton-, arton- och nittonåriga jag lyssnade på. Ibland tänkte hon på dig och ibland inte (fast oftast gjorde hon nog det om jag minns rätt).

7 dagar (Så länge du är med mig)

Söndag, igen. Veckorna är blinkningar och jag hinner inte med. I morgon sätter jag mig på tåget härifrån, och du blir kvar. Det är ju egentligen ingen stor grej. Inte nu, inte längre. Men en vecka är en vecka. Och femtio mil är femtio mil. Ett avsnitt av alla våra favoritprogram. Sju middagar. Tusen sms.

Men jag behöver det här. Ett andetag. Höstens första. Och jag ska sova i min egen säng, skriva viktiga brev, dansa ensam, äta mammas mat och låtsas att allt är som det brukade vara. När jag kommer tillbaka om en vecka ska allt vara bestämt. Jag ska veta hela vägen in vad som är rätt.

Och jag är så glad att jag får göra allt med dig. Gå genom livet med dig. Oavsett vilka beslut jag fattar nu och i framtiden, kommer du att stå bredvid. Hålla min hand i din. Säga att jag valt rätt. Le sådär uppmuntrande som bara du kan. Egentligen spelar ju inget annat någon roll.

"Det gör inte ont 
alla mil jag vandrat 
Det gör inte ont 
när vänner jag lämnat 
Det gör inte ont 
att få skiten i sig 
Det gör inte ont 
så länge du är med mig"

Förfest för två

Om att välja sin egen framtid

Okej, nu är det nära. I eftermiddag kommer listorna över vilka praktikplatser som finns att välja mellan och sedan måste vi bestämma oss. Jag måste bestämma mig. Och jag vet att det bara handlar om ett halvår av mitt liv egentligen men samtidigt känns beslutet betydligt större än så. Fyra brev och förhoppningsvis ett telefonsamtal. Sedan kan allt vara förändrat. En hisnande tanke. Hur formulerar man ett sådant viktigt brev? Vad berättar man om sig själv?

Och viktigast av allt; hur vet man vad man vill? Var man vill hamna? Vad man vill hålla på med varje dag under fem månader och kanske mer? Jag skälver när jag tänker på det. I ungefär ett år har jag skjutit beslutet framför mig men nu går det inte att vänta längre. Jag måste helt enkelt bara sätta mig ner och bestämma mig för att bestämma mig. Bestämma mig för att det inte spelar så stor roll hur jag väljer eftersom det kommer att bli bra hur jag än gör, för så är det ju. Det blir alltid bra i slutändan.

I ungdomen

Drömde dimmiga alkoholdrömmar i natt, om en tid som aldrig kommer tillbaka hur mycket jag än önskar att den gjorde det. Om jag fick en chans att åka tillbaka tio år i tiden skulle jag ta den utan att tveka men livet fungerar inte så. Man får inga andra chanser och det som en gång har förlorats kommer för alltid att vara förlorat. Man får helt enkelt bygga upp nya världar och se dem rasa samman precis som de gamla. Förhoppningsvis hinner man njuta lite mellan katastroferna men det mesta i livet handlar nog om att återhämta sig. Om att reparera och börja om och försöka gå vidare. Om att förlåta, acceptera och glömma. Det blir aldrig bättre än vad det var, det tror jag i alla fall inte. Inget i mitt liv kommer att kunna slå min barndoms eviga solskensdagar.

Att krama världens mjukaste och största hund, att höra pappa klippa gräset utanför, att ta årets första dopp i en egen sjö, att åka på äventyr till andra städer, att rida barbacka under höga träd, att cykla på tre minuter till farmor och farfars hus, att sitta i klubbhuset och lyssna på rövarhistorier, att äta gratis lunch på restaurangen, att ha alla nära hela tiden. Vi var en så stark och bra familj; en brundbränd, solblekt, ständigt leende och med skit under naglarna-familj. Vi trivdes bäst när vi fick vara utomhus, vi hade fräknar och skrubbsår och rufsiga hår. Sommaren var vår högtid och mamma och pappa var ofta på jobbet men vad gjorde det när jobbet var samma sak som hemma? Första tee var vår bakgård och artons green vår uppfart. Vi hörde hemma överallt och susade fram över gräset i gröna små bilar med gula säten. Alla golfspelare vinkade. Farfar hjälpte oss att plocka smultron och samla dem på långa grässtrån. Farmor gjorde pannkakor med sylt och glass. Whisky följde med överallt och han var vår bror och vi älskade honom gränslöst och han älskade oss lika mycket. Hästarna betade precis utanför huset och vi kunde höra dem frusta från köket, sovrummen och teverummet. Dörren stod alltid öppen. Ibland kom mormor och hälsade på och då skrattade hon hela tiden och svor som en hel karl.

Varje morgon satt de vuxna på trappen och drack kaffe. Sedan en dag tog det där slut. Min barndom gick över i något annat, en liten åder i pappas hjärna brast, golfbanan såldes och whisky hann aldrig fylla tretton. Ytterligare några år senare hamnade jag i ett kallt landskap femtio mil bort, min lillasyster i ett annat land och farmor och farfar i ett litet gult hus vid vattnet i en annan stad. Kvar blev mamma och pappa och två hundar som inte var med från början men som jag saknar varje dag.

Och vi är fortfarande starka, men inte på samma på samma sätt. inte brunbrända och ständigt leende. Inte med glitter i ögonen, i alla fall inte alltid. Men vi är fortfarande en familj och fortfarande världens bästa fast allt är annorlunda och konstigt. Fast huset invaderas av främlingar och vi befinner i oss i olika delar av landet och världen och vissa inte ens finns kvar alls. Livet är obarmhärtigt och det sliter sönder det mesta så småningom men vi har i alla fall varandra.

Då, nu och alltid.

2008

♥ När du åkte och det var januari och jag bestämde mig för att inte bara sitta hemma och vänta och du ringde mig bara när du var full och skickade sms med konstiga låttexter och en termin var en hel evighet.

♥ När du kom tillbaka till Sverige och E-type spelade och vi stod mitt på en gräsplan och ditt hår hade växt ut igen och du fanns på riktigt och du tog med mig till en parkbänk och pratade bara på engelska.

♥ När hon som var kär i dig kom fram till oss och du himlade med ögonen och sa att hon var jobbig men stod ändå och pratade med henne i en halvtimme med ansiktet nära hennes och jag stod bakom och väntade.

♥ När du frågade om jag kunde ge dig en puss och om vi skulle bli ihop nu men du vågade inte säga det på svenska och sedan blev du jättefull och pratade om att en annan tjej hade fint hår och jag bara nickade.

♥ När vi vaknade dagen efter och allt var förändrat för plötsligt kunde vi prata med varandra även när vi var nyktra och vi låg i din säng tills klockan blev fem och då åkte jag hem och skrev om dig i min dagbok.

♥ När det var midsommar och jag åkte på en fest ute på landet och du skulle inte dit men du kom ändå och vi gjorde dumma saker och skrek på varandra och sedan skulle vi plötsligt gå hela vägen hem fast det var flera mil. 

♥ När du bad taxin släppa av oss lite tidigare så att vi kunde gå sista biten för du hade något viktigt att säga men du sa ingenting alls utan höll bara min hand hela vägen och var tyst men det var det bästa ändå.

♥ När du ringde mig efter att jag varit utomlands och berättade saker som jag inte ville veta och sa "Kan vi inte bara glömma det här?" och jag sa "Jo, vi glömmer allt, vi glömmer oss" och så träffades vi inte på en vecka.

♥ När jag frågade vad du egentligen höll på med och vad du ville med mig och du svarade att du inte visste men att du önskade att jag skulle vara där nära dig och bara andas och det räckte som svar för mig. 

♥ När det gått en vecka och du ringde mig och bad mig komma över och jag började gråta av lättnad efter att vi lagt på och stod och hyperventilerade framför spegeln i tjugo minuter innan jag vågade åka till dig. 

♥ När du låg på studsmattan och spelade gitarr och jag stod bredvid och visste inte var jag skulle göra av mina händer och du frågade om du kunde få en kram och solen sken och plötsligt kändes allt som vanligt igen. 

♥ När vi åkte till Stockholm och pussades i alla rulltrappor och på vägen hem var tåget försenat så man fick ta gratis öl och jag gick och hämtade tre flaskor till dig för du var ju för liten för att dricka öl egentligen. 

♥ När jag skulle lämna av dig hos en kompis och du var full och jag var nykter och du ville inte gå och jag ville inte att du skulle gå och för första gången kände jag att jag nog var kär i dig på riktigt (men sa det inte).

♥ När sommaren var slut och klockan var mitt i natten och du frågade om vi skulle gå all-in och jag skrattade och sa att vi varit det ganska länge redan och jag hade ju rätt men det kändes ändå som att det blev en skillnad.

♥ När du frågade vilka regler som gällde för du hade ju aldrig varit ihop med någon förut och jag visste inte för jag hade ju inte heller varit det men vi kom i alla fall överens om att dansa med någon annan var okej.

♥ När min pappa föll ihop på banken och hela mitt liv gick sönder och jag ringde till dig och du sa att allt skulle bli bra och sedan fick jag bo i ditt rum hela hösten och det var precis vad jag behövde och du gjorde allt rätt. 

♥ När vi låg i er soffa och tittade på en film som vi inte brydde oss om och jag hade inte duschat på flera dagar för livet var uppochner och du tittade på mig och sa plötsligt att du älskade mig för första gången.

♥ När vi bråkade för första gången på riktigt och du skrek att om jag åkte hem nu skulle du göra slut och jag åkte inte hem och dagen efter bad du om ursäkt och sa att du inte skulle ha gjort slut även om jag skulle ha åkt. 

♥ När jag satt hemma och tittade på Idol och du var på en fest och vi skulle sova isär men plötsligt rullade en taxi in på gården och ur den ramlade du och sedan däckade du på toan men jag var ändå glad att du kom. 

♥ När jag skulle gå på en fest och du på en annan och vi satt och drack drinkar hemma hos mig innan och blev lite fulla och jag kände att jag lika gärna kunde stanna där hemma med dig hela kvällen.

♥ När du lagade pannkakor till frukost och jag tänkte att allt var så himla bra men dagen efter bråkade vi över något som hänt och sedan hade vi en svacka och jag trodde att vi skulle göra slut men det gjorde vi inte.

♥ När det blev nyårsafton och jag skulle äta middag hos en kompis och du skulle vara med ditt gäng för det var tradition men så plötsligt ringde du på dörren och sa att du hellre ville vara med mig den här gången.

2007

♥ När vi träffades för allra första gången i ett stort ridhus med våra familjer och du stod bakom din mamma i blårandig halsduk och mössa och sa ingenting och jag la faktiskt inte ens märke till dig det minsta lilla.

♥ När vi hamnade på samma fest för att din kompis var lite kär i min kompis och vi blev fullast av alla på din rosa vodkablandning och satt i en soffa och vägrade vara med på de andras lekar för vi hade ju en egen. 

♥ När du sedan frågade om jag ville sova över men jag sa ett bestämt nej för du var ju alldeles för liten (bara sexton år) för mig och vad skulle Lotta tycka och dessutom hade jag inte rakat benen på flera dagar. 

♥ När du hade sagt att du ville att jag skulle följa med till Vemdalen till din mamma fast vi nästan inte kände varandra alls och min mamma berättade det för mig och jag visste inte vad jag skulle tro om något. 

♥ När jag smsade dig och frågade om du ville följa med och bowla fast jag egentligen inte vågade och du svarade att du inte kunde för att din mamma fyllde år men att du gärna skulle ha följt med annars.

♥ När du kom till den där festen i lägenheten fast du hade sagt att du inte skulle det för du hade ju en viktig innebandymatch dagen efter och jag bjöd dig på cider och sa att min mamma sagt att du var kär i mig.

♥ När jag följde med dig hem och det var tänkt att jag skulle sova på soffan men sedan sa du att det var lika bra att jag sov i din säng så slapp vi bädda och du hade nattmössa och ipod och jag kunde inte sluta skratta.

♥ När jag ordnade en stor fest och nästan alla i hela stan var där fast det var så långt ute på landet och du hade sönder flera glas och gick visst hem med någon annan men jag var i alla fall glad att du kom.

♥ När vi träffades mitt i natten och du sa att du inte hade tid att prata för din "drömtjej" var på samma fest och hon var inte det minsta lik mig fast vi hade samma hårfärg och jag kunde inte sluta tänka på det. 

♥ När jag fick veta att du skulle åka till England och vara borta i nästan ett helt år och jag satt i datorsalen i skolan och hörde dina kompisar prata om det och önskade mest att de pratade om någon annan än dig.

♥ När jag var ute på krogen men inte du för du var ju inte arton än och du ringde mig på natten och bad mig möta dig på stan och jag gjorde det men följde inte med dig hem och du såg så förvånad ut men jag kände mig stark.

♥ När vi var och tittade på ett band med alla våra kompisar och i bussen på vägen hem lutade du ditt huvud mot min axel fast alla såg och sedan kramade du mig försiktigt hela natten och sa att du skulle sakna mig.

♥ När vi var på Rix FM-festival och jag hade din vodkaflaska och det regnade och alla hamnade på mcdonalds och du bjöd på konstig tobak och sedan delade vi en taxi hem men jag sov hos mig och du hos dig. 

♥ När vi åkte till Stockholm tillsammans med våra kompisar som hade blivit ihop med varandra och på tåget delade vi på mina hörlurar och du fick titta igenom alla mina låtar på ipoden fast ingen brukade få det. 

♥ När vi stod vid stationen och skulle åka hem och du frågade om du fick åka med mig och jag presenterade dig för min pappa och sedan lämnade vi av dig utanför ditt hus och så skulle vi inte ses på hela terminen.

♥ När du skrev på msn att du saknade mig och skickade en Thåström-låt och bad mig att tänka på dig när jag lyssnade på den och jag gjorde det och den handlade visst om att du en dag skulle komma tillbaka.

♥ När du kom hem över jul och jag var hemma hos dig och du sa att du saknat min doft och att din säng i England luktat som jag en gång och att du inte kunnat somna om då för att du bara hade tänkt på mig. 

♥ När jag gav dig den där fula Suntrip-tröjan som du pratat om för länge sedan i julklapp och du hade inte köpt något alls till mig och fick dåligt samvete över det men jag tänkte att det var jag som var den konstiga.

♥ När dina kompisar rakade av dig håret på fyllan och det blev en stor tuss kvar mitt på huvudet som jag fick hjälpa dig att ta bort dagen efter och jag gjorde det med darriga händer och du sa att det blev fint men det tyckte inte jag.

♥ När det var nyårsafton och vi träffades vid tolvslaget men gick på olika efterfester och sedan ringde du mig vid halv tre och det snöade massor och jag smet från min fest och gick genom hela stan för att möta dig där under bron.

♥ När vi låg i din mammas stora säng och läste sms på varandras telefoner och skrattade elakt åt de där personerna som var så kära i oss men som vi inte ville ha för vi ville ju ha varandra (men det sa vi inte). 

♥ När du sa att du önskade att det aldrig skulle bli morgon och att jag var som solskenet och jag visste att du snart skulle åka tillbaka till ditt andra satans land och jag skulle tvingas vara utan dig ett halvår igen. 

Next year

Jag står inför mitt livs vägskäl. På riktigt alltså. Aldrig har jag behövt fatta så många och så viktiga beslut på så kort tid som nu. Den här hösten kommer förmodligen att avgöra hur mitt liv kommer att se ut flera år framåt i tiden. Stora förändringar väntar och det är helt och hållet upp till mig hur det blir. En fruktansvärt skrämmande tanke, såklart. Särskilt för mig som hatar att fatta viktiga beslut; som alltid velar in i det sista. Och nu måste jag lyssna på mig själv på riktigt. Inte bara tänka på vad som vore minst jobbigt utan på vad jag verkligen vill; vad som känns hela vägen in i hjärtat och väcker liv i alla mina trötta fjärilar. Livet har varit vardag ganska länge nu, och vardag behöver inte vara något dåligt men ibland bara längtar jag efter att känna större känslor än "jaha" och "okej". Jag vill liksom att det ska suga till i magen lite oftare än vad det gjort på sistone.

"Maybe someday 
you'll be somewhere 
talking to me 
as if you knew me 
saying I'll be home for next year, darling
I'll be home for next year 

And maybe sometime 
in a long time 
you'll remember 
what i had said there 
I said I'll be home for next year, darling
I'll be home for next year

If you think of me
I will think of you"

Som ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan

Nu sticker jag iväg och skriver tenta. Herregud, det känns verkligen inte som att jag är förberedd. Längtar bara till ikväll när jag ska dränka mig i litervis med vin och glömma allt om politisk kommunikation.

Att skriva ett blogginlägg för att slippa plugga

Jag hittar på tusen saker att göra istället för att plugga inför tentan på fredag. Som att redigera bilder, köpa nya klänningar, titta på lägenheter, springa, läsa (oviktiga) böcker och retas med Axel. Har aldrig varit såhär dåligt förberedd inför en tenta förut men någonstans intalar jag mig själv att jag kan improvisera mig till ett godkänt. Vi får se hur det går.