10 år

Det har alltså gått tio år sedan 2007. Tio år. Det är så himla lång tid.

Jag minns ju så väl. Allt var mer överdimensionerat då, kanske för att jag själv var mindre. Pirret i magen inför en kväll med lite för mycket Baccardi Razz på någon trång hemmafest. Ångesten inför att säga eller göra något som kunde uppfattas som konstigt. Hur jag sparade ner konversationer från msn till Word-dokument för att kunna analysera dem i efterhand. Att vara upp över öronen förälskad i Snook-Danne och Idol-Danny. De små problemen som kändes så stora. När jag stannade hemma från skolan för att jag hade blivit för full på en fest. Blodet på madrassen. Det sönderblekta håret. Den där eftermiddagen när jag och Lisell satt i timmar och fantiserade högt om hur det skulle vara om någon blev kär i en på riktigt. Vänskapen. Den var så livsviktig. Fab 4. Festivalen. Den allra första riktiga sommarromansen. Smsen som skickades och togs emot. Alla lägenheter vi hängde i. Kentlåtarna. Hur vuxen jag kände mig. Och så kvällen i kyrkan med "Knocking on heaven's door" och hallonsoda med vodka i. Hur viktig den blev. Tio år sedan. Det är ju sjukt.

Jag säger inte att det var bättre då, för det var det inte. Men det var en annan tid. Ett före. Ingenting hade hänt och därför kunde allt fortfarande hända. Livet var självklart på ett annat sätt än idag, och jag hade inte hunnit få en bekymmersrynka mellan ögonbrynen. Jag visste så lite. Det var min välsignelse.

Och kanske stannade tiden där. Kanske är jag sjutton år för alltid. Ibland känns det ju faktiskt så.

Mörker

Nej, just nu är livet inte så värst roligt. Jag har haft en jobbig vecka och går runt med ett ständigt tryck över bröstet. Inget känns kul och helst skulle jag bara sova bort allt. Men jag försöker att inte låta det bli helt nattsvart den här gången. För jag vet ju om att sådana här känslor går över, att januari tar slut, att det blir ljusare på kvällarna och att jag kommer att må bättre snart. Så jag försöker fokusera på det som är bra, på det som ligger framför oss. Allt det fina. Våren. Resorna. Skratten. Att gosa med hundar. Att min syster kommer hem. Att ta årets första glas rosé på en uteservering. Det finns så mycket som är bra och som kommer att bli bra. Till dess gäller det att bita ihop, och det är jag faktiskt rätt bra på för det mesta.

Hej 2017!

På ett personligt plan blev 2016 ett av de bästa åren i mitt liv. Mycket tack vare den här killen. Men också för att jag tog tag i flera jobbiga saker som jag skjutit upp länge, vågade säga upp mig, fick ett nytt jobb där jag trivs, besökte nio olika länder, hängde mycket med min familj, klappade många hundar, åt massor av god mat och drack mer bubbel än någonsin. Och för att sommaren var så fin.

Om 2017 vet jag ingenting, mer än att jag ska göra mitt bästa för att det också ska bli bra.

Nyårslöften 2017

✰ Börja gå i terapi
✰ Fritera något
✰ Vara snäll mot Anton
✰ Springa en mil
✰ Inte bleka håret hemma