en helt vanlig skoldag

här sitter jag och ser normal ut i mina radiolurar. idag har jag klippt till ett inslag om ljud i vardagen och nu ska jag springa till skolan och lämna in det. det är ganska skönt att vara tillbaka i sundsvall.

hejdå norrtorp!

sista dagen

det är redan dags för min sista dag i flen. som vanligt har tiden gått alldeles för fort men jag är nöjd med min helg. har liksom fått dämpa min längtan en smula.

utsikt och insikt

den här platsen och hur den brukade suga musten ur mig. hur jag längtade bort varje natt. hur jag ville vara någon annanstans, känna andra känslor och tänka andra tankar. men idag fastnade jag i en rörelse och tittade ut över det som brukade vara mitt kungarike. "allt som solen rör vid är vårt"; så tänkte jag men så är det inte längre (men så kommer det såklart alltid att vara).

idag åkte jag sakta genom staden som alltid kommer vara min och alltid kommer vara vår. överallt slogs jag av minnen. de spelades som tysta filmklipp i mitt huvud; där brukade jag sitta och tänka på honom när han var borta, där ringde jag henne och grät, där satt vi den där natten och pratade om livet och tittade ut över en tom fotbollsplan. trottoarerna här är inte bara trottoarer, träden inte bara träd och luften inte bara luft. allt betyder något mer och sätter igång mina tankar om hur det brukade vara. varje plats är märkt.

lekparken där vi fastnade halvvägs på väg någonstans, torget där han kysste mig framför ögonen på någon annan och grustaget som var mitt bästa gömställe. den gröna parken där allt började och slutade, golfbanan som är min bakgård och vattnet som glittrar om somrarna och mörknar varje höst. dansgolvet - det där jäkla dansgolvet - och bardisken som jag blev upphånglad mot en gång eller kanske flera. och alla skogsstigarna; mjuka, lövtäckta, oändliga. vinden mot ansiktet, solen i ryggen och det taktfasta ljudet av hovar.

när vi spelade fyllegolf på årets ljusaste natt (och jag vann!), när den där vita bilen stod parkerad utanför vårt hus för första gången och jag förstod att det också var den sista, när han ställde sig mittemot mig vid den där bänken bakom skolan och sa "kiss me" för första gången på ett halvår, när jag rev sönder armarna mot granriset i skogen och galopperade hem med tårar i ögonen. att ligga på bryggan och blunda men solen är så stark så man ser den ändå. att dansa utomhus mitt i natten. att ha golfbilsrace på gärdet. att gråta i någons famn. allt det där. det hänger liksom i luften. ligger som ett tunt, skimrande lager över hela den här staden.

och nu har jag varit här i ungefär trettio timmar och jag svämmar redan över av stora känslor och minnen som aldrig suddats ut och aldrig kommer att suddas ut.

slutsats: jag blir farligt nostalgisk så fort jag kommer hem.

fab4-reunion och impulser

finfin kväll igår. tycker så mycket om mina vänner. och ja, jag är i flen. bokade en biljett sent i fredags kväll. kände helt enkelt att jag behövde andas sörmländsk luft och tänka på annat i några dagar.

1+1=2

jag fick en jättefin liten klocka av axel i julas och för några veckor sedan kände jag mig tvungen att köpa den i en annan färg också - så nu har jag två. enkel matematik och bra mycket roligare än det vi höll på med i gymnasiet.

radio gaga radio goo goo

den här bilden tog förresten lilla kommunisten på mig i radiostudion idag. sjukt fokuserad tjej. ser proffsigare ut än vad jag var måste jag tyvärr meddela.

fredagfredagfredag

fyfan, vad jag hade ont i hjärtat inatt. vill aldrig känna så igen. lyckades i alla fall komma upp till heldagen i radioteater. jobbade sedan hela jäkla dagen med ett inslag som blev extremt dåligt - alltså verkligen, vill typ inte ens prata om det - och nu är det fredagskväll. jag är nyduschad och har gott vin och en fin kille. mycket mer än så kräver jag inte. mina vänner festar några dörrar bort men jag orkar liksom inte sminka mig och springa över dit. förlåt finisar. ska röra ihop min världsberömda guacamole och äta fajitas istället. är så sjukt trött efter den här veckan.

swedish hasbeens

dör av sorg över att dessa skor kostar över 3000 kronor.

"paw"

jag minns att jag trodde att han var kär i henne. det gjorde så ont att tänka på. men vi var inte tillsammans så jag kunde inte ge honom någon skuld och vi pratade aldrig om det. på helgerna hamnade vi alltid på samma fest och en natt hittade jag hans mobil ensam på ett bord. jag tog upp den och bläddrade igenom hans kontakter. han hade för- och efternamn på alla, även på henne, men inte på mig. jag hette ”paw”. det var då jag förstod att han inte alls var kär i henne utan i mig. ett halvår senare blev vi äntligen ett par på riktigt. och jag heter fortfarande paw i hans kontaktlista.

andningspaus

skolan just nu. så himla intensiv. hinner knappt andas. men vi lär oss mycket, har roligt och kommer närmare varandra och det är ju bra. den senaste tiden har jag lärt mig göra teve. det var lättare än vad jag trodde men jag är nog inte tillräckligt snygg för att hålla på med det i framtiden (hehe). imorgon börjar vi med radio. tiden går så sjukt fort. snart är terminen slut och jag vet inte hur jag känner inför det. vet ju inte vad jag ska göra med mitt liv när skolan tar slut. alltså, jag vet såklart mer nu än vad jag visste för ett halvår sedan men jag vet inte på vilket sätt jag vill nå ut. vet inte var jag vill jobba och med vad. har egentligen blivit ganska otaggad på vanlig nyhetsjournalistik och vill hellre göra något annat. men samtidigt tjatar våra lärare om att just den typen av journalistik är inkörsporten till.. ja, typ allt annat. orkar i alla fall inte tänka på något av det där ikväll. vill bara titta på serier, äta chokladfylld banan med glass och pussa på axel. imorgon börjar skolan klockan ett och jag började typ gråta av glädje när jag fick veta det.

måndagskväll

jag orkar vad som helst bara jag får komma hem till ett glas vin, vällagad mat och världens bästa kille varje kväll. och det får jag ju.

jag saknar dig, bejna olsson

folk som inte hållit på med hästar vet inte hur jävla starka band man får till dem. idag saknar jag bejna som fan. allt är liksom så självklart med honom. och jag saknar vardagen med en häst, även om den ibland är sjukt jobbig. jag saknar att ta en tur i skogen efter skolan och att åka upp till stallet och vara jättetrött och sur men bli glad så fort man hör de glada gnäggningarna från hagen. allt det där som jag tog för givet så länge, det saknar jag. och även om vintern är den absolut jobbigaste tiden att ha häst, önskar jag att jag kunde få vara hos honom nu.

tofu & nishe

vill ha allt, allt, allt. asos kanske finaste märken just nu.

vad är det som krävs för att stanna kvar?

lugn lördag. skriver texter för skojs skull med skidskytte i bakgrunden. häromdagen färgade jag mitt hår men jag har insett att det inte syns någon skillnad. men jag har i alla fall en ny hjorttröja. funderar på om jag ska orka gå på fest eller om det blir en lugn kväll igen. i veckan har jag förresten lärt mig att jag inte alls har ett utseende som passar för teve.

"som får en att ropa till balkongen: kom ner!
får prästens dotter att rymma med en knarkare
som får en att säga i natten: jag behöver nåt starkare"

19 januari 2007 - 19 januari 2012

jag har haft två eller egentligen tre förhållanden. det första började för exakt fem år sedan och var nog inte ett förhållande alls utan två vilsna små personer som mest velade fram och tillbaka framför varsin datorskärm. vi sa aldrig att vi var tillsammans på riktigt men sov tätt ihop på helgerna och berättade hemligheter i mörkret. i skolan sa vi högst hej och ibland inte ens det. efter ungefär ett halvår åkte han utomlands och vi fick till något som liknande en distansrelation under tio månader. det var hemskt och fint på samma gång. att sakna någon så mycket utan att veta om man är lika saknad tillbaka. vill helst aldrig uppleva det igen. men det var smått fantastiskt också, att få dubbla hjärtslag varje gång hans namn blinkade till på displayen. så sjuttonårsromantiskt på något sätt.

mitt andra förhållande var mer på riktigt. vi älskade varandra så himla mycket men gjorde det mesta fel. allt blir liksom för passionerat när man är ung och dum och kär för första gången. vi bråkade väldigt mycket. nästan varje dag faktiskt, i alla fall varje helg, i säkert ett halvår. och mellan varven blev vi sams och snyftade i varandras hår att vi aldrig någonsin fick göra slut. allt var bara väldigt destruktivt och jobbigt. samtidigt hjälpte han mig igenom mitt livs största kris och var fin och bra och magisk. när det var bara vi två kände jag mig så himla trygg med honom men ute i stora världen slog mitt harhjärta alldeles för hårt och snabbt. jag var svartsjuk och jobbig och ingen vidare fickvän. men han stod ut med mig och jag stod ut med honom och hans flaxande och det var det som räknades.

mitt tredje förhållande är det jag har nu. världens tryggaste och bästa grej. han är som min familj. vi säger hem om samma 22 kvadrat och lever tillsammans dygnet runt. han är min bästa vän och min stora trygghet. allt är enkelt. allt blir enklare när vi är tillsammans. vi är så himla mycket vardag ibland med treminutersnudlar, fredagsmys och stressiga vardagsmorgnar, men jag får fortfarande fjärilar i magen av honom. och vi är världens största klyschor som kysser varandra som om det vore första och sista gången varje gång, trots att det är exakt fem år sedan första gången och en evighet kvar till sista - för det jag ville komma fram till är att mina tre förhållanden egentligen är ett. samma kille, samma kärlek men på tre jävligt olika sätt. och jag är så himla glad att vi kommit hela vägen hit.

sommarlängtan (som alltid i januari)

nu är vi precis mittemellan två somrar. längtar mig tokig. den förra var så bra!

snabbt hallå från en TV-tjej

hinner typ inte med något annat än skolan just nu. är bara hemma och vänder på lunchen. vi har precis börjat med teve och allt känns nytt och svårt. känner mig trött och deppig. nåväl, nu ska jag tillbaka och lära mig om kamerateknik, ståuppor och annat omöjligt.

livrädd

vaknade mitt i natten och hade typ panik. för plötsligt hade det slagit mig hur jävla bra jag har det nu och hur lite jag vill att allt ska förändras. men att det liksom kommer att förändras, ganska mycket och ganska snart. så jag kröp nära axel och hetspussade honom på armen och tänkte att vi måste klara förändringar för annars går jag sönder. vi måste klara en termin isär; vi måste klara att göra saker var och en för sig ett tag. för om jag visste att vi inte skulle klara det, skulle jag aldrig göra det. då skulle jag stanna i vår trygga lilla värld och andas i takt för resten av livet. en annan sak som jag får panikkänslor av är att min lilla söta syster ska flytta till stora stygga london alldeles själv. nästa gång jag åker hem kommer hon inte vara där. det gör mig ledsen (men glad också såklart, för hennes skull). och fast jag vet att jag inte borde oroa mig gör jag det ändå. vaknar mitt i natten och sådär. får lite panik. är typ.. livrädd.

pappershjärta

igår såg jag fejkdokumentären paper heart; en film som visade sig vara hur gullig som helst. älskade den från första till sista stund. och så är ju michael cera världens kanske finaste skådespelare.

nya grejor i lägenheten:

1. hängare med fåglar som jag fick av isa i julklapp.

2. kylskåpsmagneter från urban outfitters i london.

3. diskborste med afrohår som axel fick av isa i julklapp.

4. fin rosa stekpanna som jag fick av axels pappa.

5. liten uggla som bor i hallen och slukar alla våra mynt.