HUNDAR

alltså, jag älskar verkligen hundar. visst, de skäller, smutsar ner, väcker mig tidigt på morgonen och biter sönder mina saker men de gör mig samtidigt så glad.

visst du kan skratta och låtsas som ingenting..

.. men jag vet allt om dig för du har varit min.

suddig kväll igår, men bra. jag var lycklig och svettig (sjukt svettig). idag kan jag knappt prata. men jag behövde vara omogen och vild för en stund. jag behövde dansa för mig själv och bli bjuden på shots. och jag behövde något annat, som jag också fick. någon sjöng serenader för mig och en annan tog mitt parti. och förfesten i form av ost och vin hos millan var fantastisk med överraskningsbesök och fina glas. jag är glad.

10 dagar

för ungefär ett år sedan var vi såhär mysiga. nu är vi femtio mil isär och ska vara det i tio dagar. jag hade planerat helt fel och blir kvar här i flen nästan en vecka längre än beräknat. så nu testar vi distans och det känns redan i magen. tio dagar är inte mycket men det är den längsta tid vi varit isär på flera år. jag har redan ringt honom fyra gånger och tjatat om hur mycket jag saknar honom. jag är en sådan tönt. men idag har jag varit på ett spännande möte inne i stan, som kanske kan leda någonstans. förutom det kommer jag inte få mycket gjort här hemma eftersom jag inte tagit med mig några skolböcker men jag känner att jag förtjänar en ledig vecka mitt i all stress.

om ett eventuellt distansförhållande

idag ska jag åka till flen och stanna där tills på måndag. det ska bli så himla roligt och skönt. flen är ju hemma för mig mer än någon annan plats. samtidigt har jag lite ont i magen över att vara utan axel så "länge" och jag vet att det är hur töntigt som helst men det får mig liksom att tänka på hur det kanske kommer vara om sisådär ett och ett halvt år. då ska jag ut på långpraktik en hel termin och vi kommer inte kunna bo tillsammans (om jag inte söker min praktik i sundsvall, vilket jag inte planerar). efter det är jag klar med min utbildning. då ska jag ut i arbetslivet och jag kommer vara tvungen att söka mig dit jobben finns. samtidigt kommer axel ha ett eller två år kvar av sin tid på universitetet. och jag går sönder, sönder, sönder när jag tänker på det. jag vill ju bo med honom. jag vill bli väckt av pussar varje morgon, jag vill få världens godaste mat och äta den tätt intill i världens minsta soffa, jag vill komma hem och slänga mig i hans famn efter en jobbig dag och jag vill höra honom andas om nätterna. jag klarar inte distans. inte längre. när han var i england i tio månader trodde jag att jag skulle dö och då var vi inte ens tillsammans på riktigt och jag visste inte hur mycket jag fick eller ville känna. att vara ifrån honom nu när jag vant mig vid att alltid ha honom nära, är något av det svåraste jag vet. men jag vet att det är länge kvar och ingen mening med att grubbla över allt det där nu. vi klarar vad som helst och det kommer gå bra. och tills dess ska jag njuta av att ha världens finaste lilla liv tillsammans med honom.

från och med du, du, du

ibland tänker jag på hur det skulle bli om vi slutade älska varandra. om vi började gå isär istället för bredvid. och jag kommer alltid fram till att vad som än händer, ska jag alltid vara tacksam för det här. jag ska aldrig ångra något. mitt liv har kretsat kring honom - och oss - så länge nu; sedan den där allra första gången när han spelade piano och höll min hand. jag har skrivit massor av dagböcker om hur han aldrig skulle kunna bli min och ännu fler om hur det kändes när han till slut blev det. och han har lärt mig så mycket om livet. vi har växt upp tillsammans.

det finns inget slut; det får eller kan inte finnas ett slut, men om vi om hundra år inte känner likadant, ska jag aldrig förminska eller förneka den här stora kärleken. jag ska aldrig låta den framstå som mindre viktig. för den är viktig och måste alltid vara viktig. den är hela världen och lite till. jag ska aldrig säga att jag inte visste vad kärlek var, för det vet jag. jag ska aldrig säga att han inte gav mig det jag behövde, för det gör han. och jag ska aldrig skämmas för att jag skrev sådana här tonårspatetiska inlägg när jag inte ens var i närheten av tonåring längre, för jag känner mig alltid som sjutton när jag är med honom.

CRAZY, STUPID, LOVE

såg just crazy, stupid, love och skrattade tills jag grät och tvärtom. blev kär i nästan alla karaktärer i hela filmen; barnvakten, sonen, lärarinnan (ja!), bästa tjejkompisen, pappan, mamman, emma stone (som alltid) och SÅKLART ryan gosling. hela filmen var smått fantastisk; allvarlig och rolig på samma gång - och så är ju liksom livet också.

vår stora lilla värld

lugna söndagar när jag inte ens kliver upp ur sängen. han drar upp persiennerna och letar dammtussar på golvet. vi brer mackor och det blir smulor överallt. tittar på repriser på teve. han försöker plugga i soffan men måste hela tiden ta pauser och krypa ner bredvid mig. vi skrattar åt samma saker. promenader längs vattnet och löven faller ner över oss (igen). hans hand i min. sena kvällar när jag somnar i hans famn eller han i min. när vi stressar till skolan på morgonen och inte ses förrän tio timmar senare. han är alltid med mig; även när han inte är det. vi har byggt en egen värld.

jag tycker om er

fredagskvällen spenderades på trånga golv med klasskamrater och petflaskor.

dröm/verklighet

drömde så hemskt inatt. vaknade av att hjärtat slog sönder sig självt inne i bröstet på mig. drömmen var som en blandning av dåtid, nutid och framtid och vissa delar var verkliga och andra inte. när jag vaknade hade jag svårt att skilja på vad som faktiskt hänt på riktigt och inte. men sedan låg jag och axel och skrattade åt omogna skämt i säkert en timme innan vi klev upp så då kändes allt lite bättre sedan. och nu ska jag springa iväg på tentafest. är mycket taggad och har till och med unnat mig mousserande vin.

4 augusti 2011; glädje + kärlek

rensade min mobil idag och hittade detta. såhär glada var vi alltså på planet till malta i somras. åh, vad jag längtar tillbaka. vi ser för övrigt himla kära ut tycker jag. fint.

jag håller på att spara till en ny dator. det går bra:

"A"

igår somnade jag i axels famn direkt efter middagen. var så jävla slut. känner på mig att det kommer bli likadant efter föreläsningen ikväll. det är bra att jag har axel. han tar hand om mig när jag inte hinner/orkar/kan göra det själv. han lagar mat, stoppar om mig och sänker ljudet på teven när han märker att jag håller på att somna, ber mig vänligt men bestämt att duscha när det gått för många dagar och köper satsumas och choklad flera gånger i veckan för att jag ska orka med allt. han städar, diskar, handlar, går ut med soporna och lyckas på något magiskt sätt få mig på bra humör varje gång jag är ledsen eller arg. jag är inne i en så sjukt stressig period med fyra kurser parallellt och allt bara snurrar men det är roligt och intressant och jag kommer klara av det. mycket tack vare att jag har honom.

#gnäll

livet just nu alltså. orkar inte riktigt med det. känner ingen motivation. och tiden räcker liksom inte till. har föreläsningar från tidig morgon till sen eftermiddag och efter det måste jag redigera. igår kväll var jag så trött att jag mådde illa. dessutom är det kallt och jag fryser både hemma och i skolan. så, nu har jag (förhoppningsvis) gnällt klart för den här veckan - fast det är ju tenta på torsdag så man vet aldrig.

TIMELINE

uppdaterade min timeline på facebook från sommar till höst häromdagen. men grejen är ju att det bara är jag som har timeline? hur kommer det sig? skulle inte alla profiler konverteras i oktober? åh, dessa i-landsfunderingar!

"MYCKET VATTEN SKA RINNA UNDER MÅNGA BROAR INNAN JAG GLÖMMER DIG"

vi är precis i mitten av oktober och det är så himla mycket kvar av den här vintern. den har ju egentligen inte ens börjat. men idag låg det is på dammen. det märkte jag när jag promenerade till stan för att köpa en baguette. vi hade samlat ihop våra sista mynt och de räckte precis. på vägen hem lyssnade jag på gamla låtar och tänkte på allt som hänt sedan jag lyssnade på dem sist. hur mycket vatten som runnit under våra broar, hur mycket som inte alls är som det brukade vara. och att vi har klarat långa, kalla vintrar förut. längre och kallare än den här, oavsett hur den blir. vi har klarat det värsta. och minusgraderna ska inte få nå mig i år.

fredag/lördag

egentligen; fan vad bra jag har det. klar höstluft och någon att hålla i handen, en alldeles egen stad att utforska och tycka om, fina vänner i trånga studentlägenheter. mitt problem är nog bara att jag tänker för mycket.

(1218)

de här bilderna säger ungefär allt om XL. min knäppa, konstiga, fina vän. han som kan få mig på bra humör nästan när som helst. han som säger att jag är goofy.

"tänker på män. det är en heltidssysselsättning."

har läst en fantastisk liten bok som heter välkommen till den här världen. läs den (och läs författarens debut hey dolly också)!

macbook pro

jag som sa att jag aldrig skulle. idag satt jag och redigerade några timmar på skolan och nu är jag fast. nästa dator jag köper måste vara en macbook. det känns i alla fall så. och min nuvarande håller på att falla isär så det är snart dags. jobbigt när mitt sparkonto precis börjat arta sig igen.

DET HÄR GÖR JAG IDAG:

jag är så långt ifrån dig // som i ett annat land fast nära ditt

idag är egentligen en himla bra dag. jag håller på att bli frisk från min jobbiga förkylning och efter skolan smet jag upp till min lärare i webbdesign och bröt ihop lite och han tittade på mitt arbete och sa att det faktiskt var bra. kändes otippat och väldigt skönt. och ikväll ska jag äta carbonara och titta på fotboll. så egentligen är allt bara fint men någonstans inuti börjar min hemlängtan vakna. den som jag tryckt undan så bra den här terminen, den som jag trodde skulle vara mycket mer påtaglig (men jag hinner liksom inte längta någonstans). nu är den i alla fall här. i alla fall lite. och tuggar på mig. jag saknar min familj, mina vänner och mina djur. jag vill sova i nittiosäng, äta mammas mat och ha obegränsat med kanaler, tillgång till bil och lyssna på radio i duschen. jag vill vara på landet. ha nära till hästar och skog. och jag vet att jag var hemma "nyss" men jag längtar redan till nästa gång.

CSS/HTML

jag och distanskursen i webbpublicering. det går bara inte. så jag börjar förbereda mig för mitt livs första icke-godkända resultat. tre fucking högskolepoäng som ligger och skaver i mig. kan inte tänka, kan inte göra, kan inte koncentrera mig. om mindre än två veckor ska allt vara klart och jag har inte ens börjat. önskar att jag kunde acceptera mina brister och ta ett F. men det kan jag inte. och jag får inte ens tillgång till den jävla servern och vill bara dö. så nu ska jag titta på film istället.

jag har sett dig falla i så många andras armar (och vem vet hur länge vi har varandra?)

alla bara gör slut hela tiden. långa förhållanden blir till ingenting. de som lovade att älska varandra för alltid nickar kort när de möts på för smala trottoarer. från en onsdag till en torsdag - bara sådär - torkar stora känslor bort. dansgolv, främlingar och flera glas vin. sedan finns det som betydde allt bara kvar som ett suddigt minne. när vi precis blivit ihop trodde jag att det skulle vara över innan hösten kom. att vi var för fladdriga för att någonsin kunna bygga något hållbart. jag förstod inte varför det skulle vara annorlunda den här gången när vi gjort fel så många gånger förut. men hösten kom och gick och det blev ett nytt år och vi höll ihop och sakta började du slå rot i mig. nu ser jag inget slut. nu kan jag inte, vill jag inte, förmår jag mig inte, att någonsin se ett annat liv än det här. du är allt jag vet. vi är allt jag vet.

och mycket har förändrats. egentligen finns inget kvar av det som en gång var. vi är på en annan plats, i ett annat liv, med andra drömmar. och nu är jag den som fladdrar mest. mitt harhjärta och mina konstiga behov. min svarta sjukdom, som blivit så mycket bättre men som fortfarande bränner stora hål. alla mina brister och fel. att jag drömmer om att komma bort ifrån den plats som är vår; som jag längtade så till. och du bara tittar på mig med stora, lugna ögon. du förstår mig. du står ut med mig. du väntar på mig. du har tålamod med mig, som jag hade tålamod med dig.

och jag är alltid din. alltid, alltid din.

making up for teenage crime

igår hade vi tjejfest innan vi snubblade vidare till borgmästaren och hängde med tvåor och klasskamrater som vi inte brukar hänga med. mycket bra kväll med vissa undantag. runt midnatt hamnade vi på allstar och dansade lite. jag fick en öl i håret och tappade rösten. idag mår jag som jag förtjänar, som det brukar heta.

fylleblogg deluxe

okej, jag fick dit lösögonfransarna trots att jag drack några cider (för mycket) innan. så nu går jag på fest och dansar till klockan tre (haha, vem försöker jag lura? jag kommer snubbla hem innan midnatt - som vanligt)!

FREDAG!

igår var jag så ledsen och arg. låg i sängen och stirrade i taket. orkade ingenting. inte ens axels pussar och kramar hjälpte. sedan tvingade jag iväg mig själv på kvällsföreläsning i redigering och blev helt upplyft. är det inte konstigt? att skolan gör mig på bra humör och får mig att skratta när jag vill gråta. det brukar ju vara tvärtom. antar att det är såhär för att jag trivs himla bra och känner att det verkligen ger något.

idag har jag och axel gått på stan i matchande halsdukar och firat att det är fredag. och så har jag fått praktikplats till våren och det känns jättebra. ikväll ska vi "klubba".

"men inte ska du dricka ditt hjärta itu"

foto: evelina

igår satt vi på golv och i sängar och trängdes kanske trettiofem personer på tjugo kvadrat. drack vin ur flaskor, åt kakor och sprang barfota upp och ner för brandtrappor. och jag fick veta flera hemligheter. vid tolv, när de andra började promenera mot stan, smet jag hem - som vanligt - och somnade tätt intill min bäste vän. drömde mardrömmar om 2012 och vaknade ensam. nu äter jag glass i sängen. har föreläsningar klockan ett och klockan sex. längtar tills jag kan läsa vanliga böcker igen utan att få dåligt samvete.

lejonet, tigern och musen

eller skåningen, göteborgaren och sundsvallsbon. och så jag. så brukar det se ut under de långa nätterna här i stan och jag tycker om det. tjejsnack på balkonggolv och inne på toaletter, lite för många shots på förfesten och massor av förståelse när jag smiter hem tidigare nästan varje gång. vi hittade varandra under nollningen och jag är så tacksam över att de direkt fick sundsvall att kännas lite mer som hemma.

175%

allt var så himla suddigt i helgen och nu hinner jag liksom inte med mitt liv. föreläsningar och övningar precis hela dagarna och på något sätt ska jag orka lära mig html-kodning på kvällarna. det är jätteroligt och intressant men jag kan inte riktigt andas.

PESTI

den nittonde januari för snart fem år sedan låg jag hemma i min säng och ville verkligen inte gå på fest. det var alldeles för kallt och jag var alldeles för ful. men jessica övertalade mig och några timmar senare träffade jag min kärlek. tänk om jessica inte funnits, tänk om jag legat kvar i sängen, tänk om, tänk om, tänk om. men hon fanns då och hon finns nu och det är en väldigt bra grej med världen.

39 timmar i flen