2009

januari
året började på samma plats och på samma sätt som året innan. i finstorpska villan tillsammans med mellanbrodern finstorp. men den här gången var han min pojkvän och inte bara en liten pojke jag tyckte om. under månaden fick jag ett spännande och ett jobbigt besked. båda påverkade mig mycket. annars jobbade jag mest på citymail och svor över alla tunga kataloger och kalla tår och fingrar. bråkade med axel en del. vi bestämde oss, mest på skoj, för att inte träffas på en vecka. det höll i två dagar. sedan smugglade han in mig i sitt rum och gömde mig under täcket.

februari
fortsatte klaga på mitt jobb. hade allmänt tråkigt. blev besatt av en applikation på facebook som hette friends fact; ägnade timmar åt att samla coins för att få reda på vad folk tyckte om mig. åkte till london för att hälsa på märd och amanda. ägnade dagarna där åt att äta massa pasta, shoppa och titta på ebba&didrik på märds bärbara dvd-spelare. sedan reste jag hem igen. axel åkte till tyskland över valentines (och vårt åttamånadersjubileum) och jag var lite bitter över det. men han kom hem med ett fint silverhalsband och massa kärlek så jag förlät honom rätt fort. firade för övrigt alla hjärtans med alla mina andra hjärtan på ett dansgolv med åttiotalshhits och det var kul som fan.

mars
sorg, sorg, sorg. världens bästa bror försvann - och med honom världens gällaste skall. axel bjöd mig på middag med vin och sa fina saker. annars jobbade jag mest och någon pratade franska med mig tills jag rodnade. under tiden åkte min man av någon outgrundlig anledning till bosnien och var där några dagar. jag saknade honom osunt mycket och skickade massor av mail och sms. han svarade på varenda ett. sedan kom han hem med en död räv och två par bosniska tofflor. jag gick på en födelsdagsfest och folk sa saker till mig som gjorde mig glad. i slutet av månaden var jag lite sjuk.

april
tillbringade de första dagarna av april på gran canaria med millan. ett tips: ät aldrig köttfärssås utomlands! men vi blev ganska bruna i alla fall och jag köpte med mig flera liter billig absolut hem. axel åkte till sälen för att han var sur på mig och det gjorde mig väldigt sur på honom. sedan kom han hem och vi blev vänner. påsken kom. vi gick på amazon, åt massa god mat hos f&f och firade två födelsedagar i malmköping (obs! inte allt på samma gång). golfbanan öppnade och jag började jobba i receptionen, som vanligt. fick ungefär tusen kramar av olika golfspelare som "var glada att se mig". det var fint. fortsatte även på citymail. och våren kom på riktigt. valborg tillbringades hemma hos lisell med kubb och alldeles för mycket mat.

maj
festade på millans balle med människor jag tycker om. några dagar senare åkte axel till polen med sin cp-klass. de gjorde bort sig. han kom hem och skämdes och jag skällde lite på honom. men sedan fyllde jag år istället. fick underbart fina saker. ett armband som jag aldrig kommer glömma bland annat (RIP). slutade vara tonåring i samma veva. var på libanesisk afton på restaurangen. milton flyttade. jag och axel började inse storheten med somewhere only we know (aka strängnäs). sedan gick vi på oktoberfest hemma hos chrisse. det var flätor, en massa öl, skratt och tårar. avslutade månaden på en studsmatta.

juni
började mitt sommarschema på citymail. jobbade med andra ord ganska regelbundet, vilket kändes ovant. brände axlarna i solen. folk tog studenten och vi gled runt från mottagning till mottagning och snyltade. kände mig gammal. och axel gjorde en pinsam sak. sedan; fest i flen och jubileum! firade den stora dagen i soffan med godis. det regnade. sedan var det midsommar och den blev betydligt lugnare än ifjol. några dagar senare drog vi på 'smekmånad' till tunisien. helt lovely, helt LOVELY. bara sol, bad, mat och pussar i en vecka. vi blev bruna och snygga och extra kära. michael jackson dog.

juli
var lite ledig. sol och regn om vartannat. åt hemmagjord potatissallad och spelade ölbrännboll på barrö. träffade fina människor. åkte till grundsund. där grillade vi, drack drinkar på pelles rökeri och hade det allmänt bra. jag och eva hittade ett gäng tolvåriga australiensare som gjorde bröderna finstorp grymt sotis. det blev lite drama men vi smörade oss tillbaka till deras hjärtan. sedan åkte vi hem. jag gjorde en scrapbook med bilder från gymnasietiden och flyttade in i en nostalgibubbla i några dagar. gick på malmamarken och ägnade kvällen åt deeptalks med lein.

augusti
plockade bär och fiskade. jobbade lite. vaknade en morgon med ett väldigt speciellt mms i telefonen. isac hade kommit! och jag blev så glad. annars var jag lite ledsen i augusti. men det gick över ganska snabbt. hann dock skriva några ledsna låttexter på bloggen först. folk övertolkade dem direkt. började på JMK. kände mig liten och vilsen, men det gick också över. avslutade sommaren med kräftskiva hos millan. jag åt inga kräftor men drack desto mer nubbe.

september
jag och axel kom in i en period av restaurangbesök, som tärde på budgeten. han fyllde år. jag blekte håret och ångrade mig direkt efteråt. josse hade hejdåfest innan hon drog utomlands och gänget samlades igen. jag tog upp ridningen och hade min första tenta någonsin.

oktober
det blev kallt. jobbade mina sista helger i shopen. gick i skolan. längtade till helger och nätter. sov bättre än någonsin förr. fick veta äckliga saker om en lärare på pw. sverige sumpade VM-kvalet och djurgården var nära att åka ur allsvenskan men klarade sig precis (fast det var kanske i november förresten). gick på krogen för första gången sedan februari. bad mamma klippa av mig håret. firade (500) days of axel. skrev min andra tenta. tyckte den var svår. månadens sista natt utspelade sig på amazon. jag var alldeles för nykter och sa det till alla. som någon slags ursäkt.

november
skola, axel, mat. mitt liv i november (och annars). började med en ny kurs som var roligare än de förra. i alla fall var föreläsaren det. vi hälsade på pappa på sjukhuset på fars dag. det var sista gången för dagen efter flyttade han hem. jag gjorde en grej som jag försökte att inte berätta för axel men berättade ändå. läste en underbar bok som faktiskt vände upp och ner på allt ett tag. läste överlag mycket böcker hela hösten. vaccinerade mig mot svinis och fick ont i armen i typ en vecka. cittran blev sönderslagen i strängnäs och jag blev ledsen.

december
vintern kom med massa frost. jag skrev min tredje tenta. frös en massa. köpte dyra julklappar och började fundera på framtiden. inte samtidigt dock. skickade mail till olika universitet och skrev listor över vilka som verkade bäst. gjorde det tillsammans med axel och det fick det att pirra överallt. fick veta en grej som jag inte fick berätta för nån. gick på största festen i flen ever på amazon. firade en nästan perfekt jul. blev förkyld. åkte till vemdalen. såg mer snö än jag någonsin sett förut. och nu är det dags för mitt tredje nyår med samma person att somna med.

flickan i den svarta mössan

i vemdalen var det snö ända upp till fönstren, massor av minusgrader och väldigt, väldigt lugnt och tyst. det var med andra ord precis vad vi behövde. vi promenerade i solen med röda kinder, bastade varje kväll och drack (körsbärs)öl och vitt vin. annars låg vi mest under filtar och täcken och läste/spelade ps3. det var fint. imorgon är det nyårsafton och jag ska summera året som gått på samma sätt som ifjol.

vemdalen 2009

skål på er buksvågrar!

det är dagen innan julafton och allt är under kontroll. utom ett stort jävla utslag på min arm. vidrigt. snart ska vi se på tomten är far till alla barnen och äta julskinka.

"vi måste härifrån,

den här staan drar ner oss till bootteen av ååååån!"

dödsorsak: livet tog slut

jag tycker det är intressant att folk säger/tidningar skriver att brittany murphy dog av hjärtstillestånd. vem gör inte det liksom? det är som att säga: hon dog för att hon slutade leva. aja, sorgligt är det i alla fall. jag och axel såg en film som hon var med i igår (obs! vi valde den utan att veta att hon dött, vi har också gränser). idag har vi varit i eskilstuna och ätit lunch. och jag hittade ett par byxor för hundra spänn! en fin dag.

jag är en fifa-änka

jag och axel bytte julklappar igår (bara för att han inte kunde hålla sig längre). och nu kommer jag inte få umgås med honom på ett tag. i alla fall inte umgås som i båda är närvarande-umgås. han har nämligen haft en handkontroll i handen sedan åttatiden igår kväll. jag spenderade istället tiden på amazon tillsammans med mina och hans kompisar och en massa människor som var betydligt äldre än vi. och så backyard babies då. det var kul men sedan blev jag nykter och trött och tvingade med fille hem. axel var upptagen med att bli krossad på fifa av tolvåringar från hela världen så han gav mig en snabb hej/godnattpuss och jag fick sova ensam i några timmar innan han bestämde sig för att joina mig. imorse återupptog han sin losing streak och jag bestämde mig för att åka hem en sväng. jag saknar åbäket redan. i alla fall lite. men nu måste jag äta! hårt liv.

sommaren 2007

jag höll på att köra av vägen förut. sedan skrattade jag i flera timmar. och tänkte på annat. som att sommaren 2007 var jävligt bra.

dum tangetbod

it tangetbod är konstit. vt inte vadsom hrhnt med detme när man skriver snabbt pfatar det inte alla bokstäver. fa jag som skriver så jäva snabt. man måste liksom tyckapå vaje tanent jättenga m man vil staa ät ch det vil man u.

gets hectic inside of me when you go

idag var det tänkt att jag, åsa och olof skulle göra klart vårt grupparbete. istället ägnade vi eftermiddagen åt att prata om kärlek och förhållanden. det absolut bästa samtalsämnet i världen. så, vårt grupparbete blev inte riktigt klart (läs: inte alls). men nu tänker jag inte tänka mer på det i år. det löser sig alltid. det är onsdag, klockan är typ halv sex och jag är lonely. axel håller på med sin jävla matte igen. men imorgon är provet och efter det får jag förhoppingsvis tillbaka honom igen.

just nu fördriver jag tiden med att ladda ner album från nöjesbladets årets bästa skivor-lista. men min dator blir så seg av det att jag fan snart inte pallar.

'cause i'm far away from everything we knew

okej, nu har jag coolat ner mig avsevärt. har hängt med lisell + bebis + massa andra sköna människor idag. på en tisdag liksom! vardagslyx. och sedan har jag legat i min säng och lyssnat på backyard babies-låtar på youtube. inför lördag alltså. jag blev inte supertaggad. men en var ganska fin. abandon hette den. nu ska jag duscha och mocka och sedan åka till min mattepojke i flen. han har föhoppningsvis varit duktig idag och kommer med andra ord inte vara lika grinig som igår. imorgon ska jag till skolan. näst sista gången innan jullovet. ljuvligt. jag längtar som fan till allt som ska ske under ledigheten; amazon, julafton, vemdalen, nyår etc. det kommer bli huuur soft som helst!

no one's gonna love you more than i do

min hjärna kan tydligen mer än att knåpa ihop drömmar jag mår dåligt av. inatt drömde jag om sommar och om massor av vänner i ett stort gult hus precis vid sjön. alla var där. och jag drömde om förbjuden kärlek som pirrade hela vägen in i hjärtat. det var som en film med helt fel personer i huvudrollerna. men samtidigt helt rätt. vattnet glittrade, vinden susade i träden och solen sken. och där sprang en flicka runt och letade efter den pojke som rört vid hennes hjärta när ingen annan kunde, medan tiden sakta tickade iväg. på slutet var det (som vanligt) för sent för allt. för sent att berätta sanningen. istället: ett sista farväl vid sjön framför uppspärade ögon och munnar som undrade vad fan som hände. de viskade saker de aldrig sagt förut. hon tänkte att om det du säger är sant, följer jag dig var som helst. men hon vågade inte. och 'no one's gonna love you' i bakgrunden. hela tiden. sedan försvann han i en båt med ett rött kryss på och hon gick tillbaka till pojken som inte brydde sig. och man förstod att hon aldrig skulle få träffa den som älskade henne mest igen. det var världens vackraste film och jag grät som ett barn. och den hade min hjärna alltså hittat på helt själv! jag måste verkligen skriva ner den någon gång så jag inte glömmer.

'and anything to make you smile
it is my better side of you to admire
but they should never take so long
just to be over then back to another one'

barney's freeway theory of relationships

barney säger att ett förhållande är som en motorväg. man måste vänta på en utfart för att ta sig ur. och han säger att de sju olika utfarterna ur ett förhållande kommer efter sex timmar, fyra dagar, tre veckor, sju månader, arton månader, arton år och när man dör. alltså är nästa utfart för mig och axel vår artonårsdag den fjortonde juni 2026. tills dess är han garanterat min! han har liksom ingenstans att fly! mohahahaha!

091214 ♥

jag har en mapp på min dator med utvalda bilder på oss. den första togs sexton dagar efter att han kommit hem från england. han ler in i kameran. suddig blick. jag ler mot honom. men man ser bara min rygg. vi ska strax gå hem tillsammans, igen. båda är nog lite rädda för vad som håller på att hända. rädda och ovana. ovana vid att ta samma hand helg eller helg. vid att vakna morgonen efter och prata. vid att ha någon att ringa när ensamheten smyger sig på. men båda är också lyckliga och förväntansfulla. ”jag tycker om dig” men inget mer. vi är inte tillsammans, oh nej. men, vi tycker om varandra. och det där tycka om:andet växer. en dag, ganska snart, kommer vi förlora kontrollen över det. över oss själva. och vi kommer vara tvungna att fatta beslut. men inatt kan vi väl bara gå hem tillsammans utan att tänka på sånt? det känns så enkelt. och faktiskt också så rätt. vi två, kanske är det så det ska vara nu?

han möter mig utanför amazon eftersom han inte fyllt arton än. sedan går vi hem till honom. tar varandras händer först när vi kommit utom synhåll för de andra. viskar snälla saker men skakar bestämt på huvudet om folk frågar något. bara för att det är så man ska göra. man ska inte erkänna att det faktiskt gick väldigt fort. att han bara behövde komma hem, pussa mig och säga ”jag har saknat dig” och att jag bara behövde dra min hand genom hans hår en enda gång för att veta. att vi egentligen inte behövde tänka på saken längre än så.

på bilden har jag uppsatt vitt hår med en blomma i. han har den där tröjan som han fortfarande använder ibland. det känns som tusen år sedan och som igår. bilden föreställer två främlingar. och den föreställer oss. idag är det den fjortonde december. och jag är stolt.

you know me enough to know that's a lie

igår innan jag åkte till axel borstade jag håret. sedan tjatade han hela kvällen om hur fin jag var. funderar på att göra det oftare men vi får se. i sådana fall måste jag nog köpa en egen hårborste istället för att snylta på isas. det blev i alla fall en supermysig lördagskväll. vi promenerade i nysnön in till stan för att hyra film och köpa godis. mötte josse på vägen. (jag saknar mina vänner!) och sedan såg vi filmen i hans säng och båda var vakna tills den var slut! rekord! idag är det söndag och lucia. vi åt lussebullar och det som var kvar av godiset till frukost. och nu är jag ensam. idag är det lite extra jobbigt för jag drömde massa dumheter inatt och känner mig ängslig i hjärtat. skulle behöva höra detvarbaraendrömbaby och slutaoroadigsåmycket. men istället bara dum, ful tystnad. jag längtar till jul och nyår. tredje nyåret på raken jag inte behöver sova ensam. jag älskar att ha nån att pussa när klockan slår tolv. och mina ängsligheter ska inte få förstöra det.

var fjärde helg känner jag mig ensam

det är de här stunderna jag hatar. när jag precis blivit lämnad. visserligen för några timmar snarare än för en evighet men jag känner mig ändå hopplöst olycklig och ensam. varför har jag blivit såhär?

förut var jag ensam på det här sättet hela tiden. och förut klarade jag mig hur bra som helst. jag läste böcker, dansade, drack alkohol, skötte om min häst, tittade på teve och lyssnade på musik. mest av allt lyssnade jag på musik. jag gjorde det samtidigt som jag gjorde allt det där andra. jag gjorde det för att somna på kvällen och för att vakna på morgonen. jag gjorde det i skolan och hemma. folk gav upp sina försök att prata med mig för jag hörde ändå aldrig något. jag var ensam och van vid det. jag tänker inte påstå att jag inte längtade efter något, efter någon, och jag tänker heller inte förneka att jag förmodligen redan då längtade efter den person jag fortfarande längtar efter, men det störde mig inte så mycket. då. jag höll mig sysselsatt. på både bra och dåliga sätt.

nu har jag precis det där jag drömde om då. någon att vänta på. någon att längta till. någon som saknar mig när jag saknar honom. jag minns att jag tyckte kärlek var vackrast på håll. folk som saknade varandra var det finaste av allt. de som ständigt fanns vid varandras sida hade det för lätt. men nu har jag blivit en sådan som alltid finns bredvid. och han med. det är nog därför som knappt sju timmar en lördag, känns alldeles för mycket.

sju timmar som nu blivit fem och jag kommer klara den här dagen med. såklart.

ps. en av tiger woods många älskarinnor påstår att det enda hon fick ut av "förhållandet" med tigern var ett brustet hjärta. men det kan inte vara sant. för att någon ska kunna krossa ens hjärta måste ju han eller hon har rört vid det först. och att få sitt hjärta rört är faktiskt stort. det finns människor med hjärtan som aldrig blir berörda. som aldrig får känna något. och visst gör det ont att få hjärtat krossat men det känns i alla fall. det är inte sant att det är bättre att aldrig ha älskat än att ha älskat och förlorat. det är alltid bättre att ha älskat. att ha känt någonting för någon. förut trodde jag något annat, men sedan kom kärleken och den kom som en jävla hurricane med full kraft rakt in i mitt hjärta och jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att ångra den. förhoppningsvis stannar den för evigt men om den inte gör det lovar jag att aldrig ångra en sekund av den. fast okej, jag vill inte jämföra min kärlek med att vara en av typ hundra älskarinnor till samma man. jag menar bara att man aldrig kan få ut enbart ett brustet hjärta ur en romans. det måste finnas något mer för att ett hjärta ska kunna gå sönder från början. mitt hjärta var helt tills axel kom. utan en skråma, egentligen. han är den första någonsin att röra vid det. och han var lite ovarsam i början men nu funkar de bra tillsammans, mitt hjärta och han. så bra att jag har svårt att hålla dem isär. ds.

make out, make out, make out with me

det blev en bra dag idag, trots allt. isa kom upp till mig i stockholm och vi ägnade några timmar åt att trängas med glada människor och köpa saker till oss själva. det var mysigt. och det snöade till och med litegrann. ikväll var det tänkt att jag skulle se på idolfinalen och dricka vin med mina görls men det blev inte så. för vi hade ingenstans att vara! (hur gamla är vi? tolv? nån av oss måste verkligen flytta sitt arsle till en egen lägenhet snart!) istället blir det sedvanlig idolkväll utan vin, i soffan med axel. det känns också helt okej faktiskt. är helt slut i fötterna.

nu vill jag att det ska bli sommar. för jag har fan ingen snygg jacka.
och så vill jag att axel ska komma hit och puwsas med mig.

sista gången, jag lovar!

fortfarande ett myller i min hjärna. har skickat mail till olika universitet med massa frågor och bollat tankar med alla som kommit i min väg. axel kunde tänka sig sundsvall sa han, för min skull. han är så sweet. men sedan märkte vi att hans utbildning i sådana fall fanns i östersund och det är typ skitlångt mellan alla städer i norrland så det skulle aldrig funka. så vi riktade in oss lite på lund istället. (jaa, millan, lund!) och fan, det skulle kunna gå. det finns en perfekt utbildning för honom. och en nästan perfekt utbilning för mig. (det finns en perfekt också men den är så svår att komma in på.) så dagens magkänsla säger alltså lund. (och då ska jag söka den perfekta utbildningen till varje termin för att se om jag till slut kan komma in.) en bra sak med lund är att jag kan tillgodoräkna mig mina sextio poäng från stockholm. så var inte året på JMK a total waste liksom. (skojade, det är faktiskt soft där!)

okej, från och med idag lovar jag att inte skriva mer om framtida studier förrän jag verkligen bestämt mig! alltså den femtonde april. nu ska jag till eskilstuna med sis. men stinker svett så måste göra nåt åt det först.

dagens svåra fråga

hur ber man nån
man vill ge allting
att ge upp precis det?

om att fatta beslut

har varit i skolan och sett på bilder från krig. det var intressant. men vad ska jag bli när jag blir stor? och hur ska jag göra för att ta mig dit? idag står valet mellan sundsvall och lund. norrland och skåne. journalistik och strategisk kommunikation. jag vet att det egentligen är dödsdömt att plugga sånt men det är det enda jag kan och egentligen det enda jag vill. men hur vet man? och hur får man sin pojkvän att inse att norrland kanske är okej även om det ligger långt från skåne och danmark och tyskland och allt annat som tydligen är kul? idag är jag mest trött. skulle vilja att det var april och att jag (vi) fattat färdigt alla beslut. eller maj. eller juni.

jag har skrivit listor idag. över utbildningar och städer och poäng. det skulle kunna bli jävligt bra. det skulle det. nu ska jag sova en stund tills axel kommer.

ps. jag kallsvettas om händerna. känns skumt. ds.

bånge goes norrland?

fan! jag har hittat ett program jag verkligen vill gå nästa höst. "fan?" undrar ni. jo, det finns nämligen en hake! programmet är i umeå. ume-fucking-å. var ligger det liksom? typ alldeles för långt bort. och alldeles åt helvete om jag ska lyckas få med mig storstadspojken XL. men det verkar lättare och billigare att hitta någonstans att bo där än i stressiga stockholm och jag har ju faktiskt alltid varit svag för norrlänningar. plus att programmet är typ det enda i hela sverige som ger mig ett glatt pirr i magen. nu börjar en intensiv övertalningskampanj för att få min partner in crime att inse att umeå is the shit. ehh, någon som har något bra att säga om umeå? någon som typ.. varit där?

uppdatering: nu har jag googlat utbildningen och fått fram flera källor som tycker den är "tvivelaktig". det låter.. tvivelaktigt. funderar på sundsvall istället. eller kalmar. eller malmö som axel så gärna vill. jag har till den 15 april på mig att få ordning på tankarna. det känns plötsligt som en väldigt kort tid.

överdimension

jag är trött på att allt måste vara så uppförstorat hela tiden. överdimensionerat. det blir liksom svårare då, att hålla sig lugn. imorse sov jag för gott och sa dumma saker till axel när han försökte få upp mig ur sängen. han kom för sent till skolan. jag är fortfarande lite sur på honom. att han tar för givet att jag alltid ska vara glad och snäll och skjutsa honom när han vill och hjälpa honom med saker och bara vara tacksam hela tiden. ibland känns det som att jag spyr ur mig massa kärlek för att visa hur fin och bra han är. utan att han ens märker hur jag åmar mig. men det är inte sant, såklart. han märker. och han är tacksam. och jag kommer aldrig någonsin kunna ge honom för mycket. han har räddat mig på alla sätt. jag är skyldig honom världen. men, ändå. jag sov så jävla gott. och varför väckte han mig två minuter efter att hans lektion börjat?!

och såklart glömde han mobilen hemma. så jag kommer inte få tag på honom på hela dagen. men det kanske är lika bra. jag vet inte om jag borde vara grinig eller skamsen gentemot honom just nu. åh, den kärleken!

jag är glad jag är glad jag är glad (det är måndag) jag är glad

åh, helgen! den var helt.. åh. jag kan inte ens beskriva. den var perfekt. i fredags firade vi lottas födelsedag med tacos, vin och snaps. axel och christer tog varsin snaps och jag tog två. sedan lekte jag med pernillas barn resten av kvällen. jag och barn liksom! brukar funka av nån anledning. i lördags var vi i linköping och hälsade på adam/julshoppade hela dagen. hur mysigt som helst med massa lampor och glada linköpingsbor med konstig dialekt. lördagskvällen var massa god mat och världens skönaste soffa tillsammans med.. ja, ni kan nog lista ut. och söndagen var allmänt degig, som söndagar ska vara. på kvällen hyrde vi (japp, ni läste rätt; hyrde!) flickan som lekte med elden som vi somnade ifrån eftersom den var världens längsta. åh, jag kommer leva på det här länge. i alla fall till nästa helg. nu är det måndag och nästan kväll. jag har varit i skolan ovanligt länge. vi firade kursstarten med en lunch på garnissonen. nu är det mörkt och jag längtar bara till världens bästa plats. ska nog dra på mig nåt läckert och åka dit. livet är ganska soft faktiskt. alltså, jag har börjat förstå att det kanske inte kan bli bättre än såhär just nu. så jag försöker vara nöjd. försöker att inte tänka på precis hur perfekt allt skulle kunna vara, om saker var annorlunda. jag har familj, vänner och pojkvän. de är alla top notch. det går helt okej i skolan och det är snart jul. och! jag har framtiden. den tänker jag på ofta. den kommer nära ibland. då sitter vi och pratar om hur allt skulle kunna bli. hur allt borde bli. och då blir jag pirrigt lycklig i magen. framtiden. det är nog det finaste jag har just nu. jag försöker lära mig att leva i nuet men det är lite svårt när nuet känns så himla konstigt.

en bild som säger allt om helgen

hittills: underbart suddig och skrattig.
nu: lördagskväll på det bästa av vis.

♥

tenta: check! kvar to do: njuta

det känns bra nu men jag fryser överallt. överöverallt. tentan gick okej. kom till flenen halv två och fixade backyard babies-tickets tillsammans med jay och soffi. sedan åkte jag inte till norrköping. kommer istället att spendera en eller två timmar under täcket. och sedan ska jag på flott födelsedagsmiddag på vintervägen. imorgon blir det ett besök i linköping. jag ska njuta av den här helgen. av varenda sekund. den kommer att bli så fin.

ett fett jävla F, here i come!

jag får helt skylla mig själv. har haft hela dagen på mig att plugga. men har inte gjort det. nu är det tre timmar kvar. fan, jag vill ju inte kugga. vill inte vill inte vill inte. alltså, jag gör inte sånt. kan inte nån snabbspola tiden så det blir imorgon klockan tolv?? pliiiiz! då är det i alla fall över.

axel smsade nyss och berättade att han nog fått en vagel. stackarn. jag hade det också en gång. tror jag. det var i början av maj 2007. jag minns det så väl. men min vagel syntes inte i alla fall. hoppas axels inte gör det heller. känns lite ofräscht. imorgon fyller lotta år och vi ska äta födelsedagsmiddag. längtar som fan dit. alltså inte för att jag ska få äta (bara) utan för att då är tentajäveln ur världen!

okej gud, om du läser min blogg, kan du ge mig lite motivation de här tre timmarna? eller ännu hellre, ge mig en godkänd tenta imorgon. helst ett C, fast det spelar inte så stor roll. bara det inte är ett F. tack på förhand, amen.

"definitions of love: you. youyouyou"

sista dagen att lära sig saker på. och jag har ångest, som vanligt. den här gången tror jag inte att jag har pluggat tillräckligt (på riktigt!). igår låg jag och xl och tittade på lägenheter istället. på fina lägenheter som vi aldrig kommer ha råd med, och på andra. men allt det där känns avlägset på nåt vis. det känns som att jag aldrig kommer bli vuxen.

nu ska jag plugga skiten ur mig. men först måste jag bara skratta lite åt nyhetsrapporteringen kring tiger woods skandaler. nu senast är det jesper parnevik som uttalar sig; "elin borde ha använt drivern istället för järntrean". haha liksom, herregud. jag vet inte vad jag ska säga. sa han verkligen så? konstigt som fan i såna fall. för vem fan säger så om en "kollega" till en journalist? ens om kollegen betett sig som en skithög. och vad gäller dumma fula tigern; fyyyy honom! min tro på mänskligheten blir bara mindre och mindre. finns det inga trogna män? finns det inget som heter lycklig kärlek? eller är äkta kärlek det som gör att man stannar i ett förhållande fast det ibland gör ont? typ lite smärtsamt och ledsamt men ändå soft ibland? just nu känner jag mig i alla fall väldigt lycklig med min kärlek. men det har ju varit upp och ner. jag har ju blött ner x antal kuddar och skrivit tjocka romaner om hur jobbigt det varit ibland. så jag förstår stackars elin. jag förstår att hon verkligen ville drämma den där klubban i huvudet på honom och jag tvivlar inte en sekund på att det var hon som massakerade hans fejs. helt rätt åt honom! så skulle jag också gjort! men jag hoppas ändå att de fortsätter vara tillsammans. de har ju två små söta barn och många fina år bakom sig. ibland får man helt enkelt skita i sina principer för kärleken. jag är i alla fall glad att jag gjorde det back in the days. för annars hade vi ju inte kommit hit. och nu mår jag bra av honom. sedan en lång tid tillbaka är han världens bästa kille. han är fin och snäll och har ett hjärta på sin vägg som jag tycker är jävligt gulligt. det har hängt där jättelänge nu och han tar inte ens ner det när han storstädar. och ni som känner axel, vet vilken grej det är.

nää, lite public relations nu då. puss på er alla (utom tiger)!

och jag önskar att allt fick plats

med sådan här frost behövs ingen snö. det är ganska många minusgrader och sol ute. och jag försöker hata vintern men kan inte. istället hatar jag mycket annat, som vanligt. jag hatar att jag har tenta på fredag, jag hatar min känsla i magen och jag hatar att jag bryr mig för mycket om allt.

skulle vilja spendera den här dagen antingen ute i det krispiga och glittriga med nikon eller i soffan med massa filtar och axel. men istället ska jag ägna tiden åt att googla fram svar på alla instuderingsfrågor inför fredag. skjut mig gärna.

fan, nu är vi här igen. eller jag. nu är jag här igen. och tänker på fel saker. skulle vilja skicka ett sms till någon idag men det vore inte alls smart. snarare tvärtom. så jag gör det inte. men ändå, trollet. idag skulle jag kunna höra av mig utan att säga för mycket. minns för längesen. störningarna i mitt system då handlade om att jag visste för lite. nu handlar de om att jag vet för mycket. men alltid dessa störningar. när ska jag bli kvitt dem? det har gått ett och ett halvt år och har inte blivit lättare alls.

idag förstorar jag verkligen upp problemen. vet inte varför. allt är ju bra?

071002

axel säger: lyssna pa brev till 10e vaningen och tank pa mig



han skrev att han saknade mig. jag skrev att jag saknade honom. han skrev "nar jag kommer hem ska vi pussas" och jag skrev "såklart". men jag tror inte att jag trodde på något av det, egentligen. och jag tror inte att nån av oss trodde att det skulle bli såhär. jag raderade allt gammalt igår. sida efter sida. dels för att jag håller på att lära mig leva i nuet. och dels för att jag inte vill att axel ska tro att jag är ett psycho. jag hade faktiskt glömt hur det var då. och jag glömmer gärna igen. för det känns konstigt att tänka på att det fanns en tid då vi spelade spel med varandra. då vi pratade flera dagar i veckan men egentligen inte sa nånting. då han var ett tidsfördriv för mig och jag ett tidsfördriv för honom. men samtidigt; jag tror att den där tiden lade grunden för allt som kom sen. utan de där samtalen hade ingenting varit lika självklart som det faktiskt var den fjortonde juni 2008. så tack för msn och mobiltelefoner! och lite, men bara lite, tack för england och isle of wight.

that's my only wish this year

jag har ingen inspiration alls. men det är första advent och allt är fint.

löfte till XL:

jag ska inte vara stygg en enda gång innan julafton (och helst inte då heller).

thursday i don't care about you

jag hatar torsdagar på riktigt-riktigt. torsdagar ger mig ont i huvudet, magen och hjärtat. nästan varje gång. och jag önskar mig bara saker jag inte kan få. som en vecka utan torsdagar. som en pojkvän utan förflutet. och som en hjärna utan vissa minnen. varför kunde vi inte ha skött oss från början? jag blir ledsen när jag tänker på hur dumma vi var. och jag vet att jag ibland säger att vi inte skulle vara de vi är utan det dumma men jag önskar ändå att det aldrig hänt. då skulle alla dagar vara bra, till och med torsdagarna.

nu väntar jag på två telefonsamtal. förhoppningsvis kommer de att leda till att jag först åker in till flen en gång, och sedan en gång till. annars, får jag sitta här utan tillgång till varken bil eller pojkvän och tycka synd om mig själv.

kär och galen

axel är invalid. han kan inte röra sin arm. så jag fick klä på honom innan skolan. fick ett sms förut om att han inte kunde få av sig jackan. mitt hjärta blöder för den lille parveln. så mycket att jag faktiskt gjorde nåt riktigt galet nyss. ojojoj jag fick nästan hög puls. men jag kan tyvärr inte berätta vad jag gjorde. inte än på ett tag i alla fall.

nu väntar stallet, duschen och stockholm.

typiskt tisdagshumör

idag ska axel vaccinera sig. han är livrädd. stackarn. själv vill jag bara ha mat. jag blir ledsen i hela kroppen när jag är hungrig.

and the lesson today's how to die

jag känner mig lite lugnare idag. är liksom inte fullt lika hatisk som sist. men cittran är fortfarande invalid och jag får susa runt i flen med omnejd i axels mormors bil istället, också känd som "lilla blå". det känns lite svekfullt mot C men jag kan inte sluta leva bara för att min partner in crime är ur funktion. förlåt cittran men jag måste få köra bil. så är det bara. imorse vaknade jag tio i fem och var ganska pigg. jag gjorde allt jag kunde för att inte somna om eftersom jag då skulle vara extremt trött när jag blev tvungen att kliva upp två timmar senare. jag lyckades inte helt men nästan. låg och lyssnade på axels andetag, pillade lite på honom och njöt av livet. sedan blev det morgon. jävla skit liksom. men jag kämpade mig upp och vidare. somnade typ på tåget så resten av dagen har varit en dimma. jag har längtat till sängen hela tiden. axel säger att jag sover för mycket. han baserar sitt uttalande på att jag igår bara lyckades vara vaken i nio timmar innan jag blev så trött att jag var tvungen att sova igen. men det finns faktiskt inte så mycket annat att göra såhär års.

nåväl, min man har redan slutat skolan så jag ska åka upp till stallet och göra klart där och sen åka hem till honom och sova lite till. vi ses i vår nångång!

igår fick jag ringa 112 för första gången

jag har aldrig förr ångrat en strängnäsvisit men idag gör jag det. och jag vet att det är meningslöst att tänka så men jag gör det ändå. igår när jag och min man skulle bege hos hemåt efter en underbar kväll och dag somewhere only we know, hittade vi cittran sönderslagen. det var glas överallt. och nio andra bilar på samma lilla bakgata hade råkat ut för samma sak. jag blev så arg att jag började gråta. jag hatar människor! men inte den gulliga tanten och farbrorn som hjälpte oss att tejpa för fönstret så vi kunde ta oss hem. jag frågade även gubben hur jag skulle göra med polisanmälan och han tyckte jag skulle ringa 112 så då gjorde jag det. det var första och förhoppningsvis sista gången jag behövde göra nåt sånt. idag är jag arg på mänskligheten. det finns nog tyvärr inget hopp. 99% är drägg och idioter. men det finns några få jag tycker om. igår kväll umgicks jag med några av dem i dernes nya lägenhet. vi spelade spel och skrattade och allt kändes bra, trots allt. sedan hamnade jag hemma hos familjen sjöquist där min man spenderat kvällen och jag, han, lilla christoffer och mildred hade deeptalks tills det blev natt. sedan sov jag gott bredvid min varming. fint avslut på en ful dag.

känslor, känslor, känslor

igår var en jobbig dag. det kändes som att alla var ledsna och grät. men när allt kändes som värst fick jag uppmuntrande ord från tre olika personer genom tre olika flöden. det var fint. det är fint när människor bryr sig. sedan åkte jag till lisell och isac via rätt pris och axel. (mental note: handla aldrig, aldrig mer på rätt pris!) och jag fick lära mig att när ett litet barn skrattar, känns världen plötsligt lite ljusare.

nu ska jag och min man åka till eskilstuna och sedan vidare till strängnäs. vi behöver kvalitetstid. och vi behöver den tiden någon annanstans än i flen.

hej, jag är tretton år och obstinat

idag måste jag tvätta. jag har inga rena underkläder. och då menar jag inga. jag lånar axels så länge men det känns inte helt okej. eller inte alls okej faktiskt. imorgon är det fredag och då ska jag till skolan. så tvättningen går liksom inte att skjuta upp längre! dessutom har jag tjugo instuderingsuppgifter som jag också måste göra idag. fyfan. jag har helt tappat motivationen att leva. jag hatar mig själv för att jag alltid skjuter upp saker. jag vill inte tvätta! jag vill inte plugga! jag vill inte städa! inte idag! jag vill gowsa, puwsas, få mina fötter uppvärmda och höra någon berätta hur bra jag är. men jag kommer inte få något av det innan klockan åtta ikväll! har jag sagt att jag hatar rätt pris? nu tänker ni: "ja, men det är väl bara bra att han jobbar idag? då får du ju tid över att göra alla de där sakerna du måste göra". men nääääääää, det är inte bra! för jag oorkar bara inte göra något av det även om jag måste! så förmodligen kommer jag att ligga i min säng och ruttna hela dagen.

baby, our city's on fire

igår pratade jag med någon som jag inte pratat med på över två år. mellan 2005 och 2007 var vi väldigt goda vänner och hade daglig kontakt. sedan bjöd han mig på sin studentbal. efter det försvann han. har inte hört ett ord från honom sedan hans student. men igår loggade han alltså in på msn. och berättade att han är förlovad! det gjorde mig glad, på riktigt. han verkade så lycklig. och det förtjänar han. jag var inte alltid helt schysst mot honom back in the days men han fortsatte ändå vara min vän. han var - och är - en bra kille.

inatt drömde jag att axel försov sig och kom för sent till skolan och att jag hånglade med zlatan. när vi vaknade var klockan tio över nio och axel hade alltså missat mer än halva första lektionen. hittills har jag dock inte sett röken av zlatan. kanske lika bra det. för förhållandets skull menar jag. zlatan är trots allt inte ens mitt frikort. för det är moneybrother. (det känns skönt att axel typ helt slutat läsa min blogg!)

see i'm all about them words

jag får aldrig ur mig allt. skriver, skriver, skriver, överallt. men det tar aldrig slut. skickar långa osammanhängande mail till en vän långt bort. väntar inte på svar, skickar hela tiden nya. bara för att, bara för. jag kan liksom inte ringa nu. det går inte. och jag är trött på att lägga mina problem på andra. tynga ner dem med mitt. alltid mitt. så jag skriver. och du ska veta; det står inget viktigt. du behöver inte läsa. och sedan skriver jag för hand. i en bok från lådan bredvid min säng. en bok av många. ingenting händer och det skriver jag om. jag skriver om ingenting. och tänker att det kan vara bra. att få ur sig. att lätta på trycket. men jag vet inte. ibland läser jag gammalt och blir ledsen, eller glad. kanske blir jag ledsen för att jag var så annorlunda förut, för att allt var så annorlunda. kanske ångrar jag saker jag gjort och inte gjort. eller så blir jag glad över att vissa saker är bättre nu. att mitt liv är lugnare. att jag har det där jag längtade så mycket efter.

just nu känns det som att han behövs mer än någonsin. han den där som jag längtade efter innan jag visste att han fanns. tur att han slutar tidigt idag.

hundreds of pages, pages, pages forwards
more words than i had ever heard and i feel so alive

att göra en pudel

jag har dåligt samvete över det jag skrev igår om döden. att man liksom bara ligger six feet under och ruttnar. att alla tankar och drömmar försvinner. att man inte finns längre, helt enkelt. för så kan det ju inte vara! det vore för sorgligt. så idag har jag en ny teori: man kommer till paradiset! och dit kommer också alla man någonsin tyckt om. sedan lever alla lyckliga där i all evighet. äter vindruvor, choklad och pasta (var för sig eller tillsammans beroende på smak och tycke), dricker alkohol utan att bli bakis, dansar, skedar, pussas, tittar på grey's, lyssnar på musik, galopperar över de oändliga gröna ängarna (jaa, för alla djur kommer också dit) och öppnar julklappar. och alla är friska och starka och vackra. lyckliga. och så kommer det alltså att bli! så förlåt för den dystopiska syn på döden jag presenterade igår. det var inte min mening att verka så negativ.

och på tal om ingenting alls; kan man göra slut med familjemedlemmar?

det enda ögonblicket

den här dagen såg ut att bli precis lika tråkig som alla andra dagar i mitt liv. men så fick jag ett litet telefonsamtal från en pojke som bestämt sig att skita i skolan och vara med mig istället. så nu ska jag åka till honom och äta nåt gott och hjälpa honom att skriva om livet efter döden enligt olika religioner. (ledsen att säga det alla som tror men det finns inget liv efter döden. minns ni hur det var innan ni föddes? så är det att vara död!) och precis innan man dör känns det såhär:

ögonblick.

alla leder de fram till detta enda.

-

jag vet så mycket. och nu ska jag duscha.

blue, the color of our planet from far, far away

jag har inte sett solen på flera veckor. det sägs att den alltid skiner bakom molnen. att himlen alltid är blå. men det har jag glömt nu. jag har glömt hur fågelsång låter och hur gräs luktar. jag har glömt varma brisar mot ansiktet. jag har glömt svalt sjövatten och grönska. nu finns ingenting. inga färger, inga ljud och inga dofter. bara grå gegga. och jag fryser om fötterna, varje dag. jag vill ha något annat.

niklas om en toppenhelg i uppsala:

"åh, det var såå trevligt! men min kompis blev misshandlad."

efter dagens föreläsning gick vi och åt pasta på mitt bästa ställe. vi åt så mycket att vi nästan spydde. har för övrigt fått reda på att vi bara går måndag och fredag den här veckan. jag säger ju att det är soft med universitetsliv! men från och med nu jag ska verkligen försöka att läsa lite i mina dyra böcker istället för att bara ligga i sängen och lyssna på musik och stalka folks bloggar. nu ska jag dock åka till xl och hjälpa honom med sitt släktträd. eller halva våra framtida barns släktträd som man också kan säga, hehe.

if there's anything that i am sure of it's my love for you

jag tycker att den här låten är helt fantastisk. det känns som att den är skriven om oss, till oss. varenda ord och varenda ton, handlar om oss och om allt det som är vårt. den är så enkel och så fin att jag blir alldeles skör och fladdrig när jag lyssnar på den. men samtidigt helt lugn. den konkurrerar helt klart med 'you on my mind in my sleep' om vilken låt som ska spelas på vårt bröllop. jag tror till och med att den leder.

i'm losing my friends for you tonight
'cause there is no one but you who makes me feel alright
we've had our times of ups and downs
but after all it's worth it
you're the one that makes my world go round

innan jag dör

jag har just läst världens typ finaste bok.

vi två, sjutton (månader)

jag har fortfarande ont i armen efter vaccineringen igår. känner mig smått invalid. men det gör inget eftersom jag planerat att spendera hela den här grå lördagen i sängen. axel har övergett mig för att dra in lite cash till familjekassan och vi har i stort sett obegränsat med godis och ostbågar här hemma, så vad kan egentligen hindra mig? inte mycket skulle jag vilja påstå.

det är förresten den fjortonde idag. fint. (men säg inget till axel om att jag uppmärksammat det! han tycker jag är en fjant då.. hihi) ikväll ska vi vara på broge. jag pallar inte en natt till med nattpatrullen i kombination med en galen chuckle. inatt bröts min fina svit av perfekta nätter. när jag väl lyckades somna trots hundskall och en värkande arm, drömde jag om läskiga vampyrsimmar och jesusbarn. tur att axel låg bredvid och natten till ära valde att inte snarka. det gjorde i alla fall det hela lite mer soft.

if i kiss you where it's sore, will you feel better?

det är fredag den trettonde idag och jag har blivit vaccinerad. men jag är inte rädd. jag är liksom aldrig rädd, längre. inte på riktigt. jag vet bättre än att bli rädd. och efter världens ljuvligaste morgon och en långlunch med fina vänner kan jag ta vad som helst. vad. som. helst. men den här kvällen ska bli bra. bäst. bättre. för bättre slår väl bäst? bättre än bäst liksom. bättre är ju alltid bättre, än allt annat. eller har jag fel? bra, bäst, bättre. jag, du, vi. vi har blivit bättre. förut var vi bäst, nu är vi bättre. och trots smärtan, idag tackar jag för allt dumt. för det gjorde oss bättre. det tog oss hit. det där dumma tog oss hit. och det var längesen nu men det ligger där som en påminnelse. vi kan klara vad som helst. vi är bättre, än vad vi var. men vi har alltid varit bra. alltid varit bäst. jag är glad för varje dag. till och med de ledsna. till och med de onda. till och med de arga. jag är tacksam för dem allihop. jag har lärt mig så mycket. om mig själv och om dig. jag kan inte förstå vem jag var förut. jag tror inte att jag visste. och kanske vet jag inte nu heller. men jag tror vem jag är när jag är med dig. jag tror vem jag är. inte jag vet vem jag är. men jag tror. och det är bra. bättre.

"du gör mig glad"

idag har jag läst en fin bok som handlar om en tjej som ska dö och smsat med en skoltrött men underbar ung man. det har varit en dag då jag känt att jag faktiskt haft tur i livet. och pappas nya assistent verkar hur bra som helst. jag blev glad i magen så fort jag träffade honom. fin torsdag alltså. och imorgon är det fredag = sovmorgon. snart ska jag åka in till stan och äta onyttigheter och värma mina kalla fötter mot någon annans (förhoppningsvis) varma. och som denne någon sa; det blir nog en bra dag trots allt.

torsdag, fryser, ensam, hungrig - men lite nöjd

nu ringer det på dörren igen. inget ovanligt med det, längre. men förut hade vi aldrig besök. jag ligger som vanligt på mitt rum och fryser. lyssnar på främmande röster från nedervåningen och läser böcker som jag blir inspirerad av. skriver lite. tänker. längtar tills ikväll. just nu känns det som att mitt liv utspelas på ett moln. i alla fall på kvällarna. det är lite kallt på molnet när man är ensam dock. jag fryser i stort sett hela tiden. men sedan blir jag varm. så, nu längtar jag tills jag får bli varm igen. och mätt. jag är vrålhungrig men har ingen lust att gå ner i köket och börja riva runt. så jag ligger kvar och väntar på att några stekta sparvar ska komma flygande. de har en tendens att göra det ibland.

word cloud

enligt wordle.net skulle min blogg kunna sammanfattas såhär. ganska fint tycker jag.

nystart

igår låg jag och axel och pratade länge. om saker som är lite jobbiga. men det blev inga höjda röster och inga hårda ord. för vi har börjat om.

om att inte kunna ljuga

igår insåg jag att det inte finns något i hela världen jag inte kan berätta för dig. jag kan liksom inte vara tyst ens om jag försöker. och när du tittar på mig (igenom mig!) sådär vill jag heller inte undanhålla dig något i hela världen. för övrigt är det ganska fantastiskt att du tycker om mig trots allt du vet.

idag smet jag (som vanligt) lite tidigare från föreläsnigen för att hinna med tåget. nu är jag hemma och det kryllar av folk jag inte känner. dörren verkar stå öppen för vem som helst och folk bara kommer och går hela tiden. det gör mig orolig i själen. såhär vill jag egentligen inte ha det men jag får stå ut. själv springer jag fram och tillbaka och letar efter något som jag verkligen, verkligen inte vill ha tappat bort.

update: jag hittade det!

I LOVE US

jag har alltid varit en sucker för ful och svår kärlek. alltså sådan kärlek som ser fel ut men känns rätt. som drabbar människor som kanske inte passar ihop egentligen men som inte kan låta bli att försöka ändå. omaka pusselbitar som trycks ihop med våld och som inte resulterar i ett motiv. kärlek som gör ont. kärlek som får en att skrika, gråta och tappa bort sig själv. kärlek som handlar om trasiga drömmar. tårar. långa nätter då man bara saknar varandra. kärlek som skaver i hjärtat. men kärlek som i slutändan handlar om två alldeles vilsna och hårda personer som blir lite mjukare tillsammans. som uppskattar varandras varma hud och det faktum att de är lika dåliga på att göra rätt båda två. kärlek som får en att släppa taget om logiken och falla så hårt att man tappar andan. som inte lämnar några alternativ.

sådana kärlekshistorier har alltid tilltalat mig mer än de som är perfekta. kanske var det därför jag valde att satsa på axel. den där kvällen på parkbänken när vi gjorde allt fel och allt rätt. när vi sa fina saker men inte visste om vi menade dem. och de där första veckorna när vi sårade varandra bara för att slippa vara den som blev sårad. de där nätterna när vi låg klarvakna bredvid varandra och undrade hur vi någonsin skulle kunna ta oss ur det vi tagit oss in i, utan att skada hjärtat (på oss själva eller den andre). vi hade redan då varit med om så mycket tillsammans. både bra och dåliga saker. vi var redan så långt ifrån perfektion vi kunde komma. men det var det som var det fina. vi var två trasiga små människor som inte ville tycka om så mycket som vi gjorde. vi ville vara coola och hålla distansen. men det gick inte. och just därför älskar jag oss så mycket. jag älskar oss så himla, himla mycket.

för trots alla dumheter håller vi ihop. trots alla tårar och bråk och svek. ibland tänker jag att det skulle vara lättare om vi varit perfekta från början. om vi kommit hit direkt istället för att tagit den långa vägen. det skulle vara skönt. mitt hjärta skulle vara fritt från ärr och slå lugna taktfasta slag hela tiden. men (och det här är viktigt!), det skulle inte vara vi. det skulle inte vara vårt förhållande, vår historia, vår nästansaga. så jag är glad. jag har den skeva kärleken och den perfekta kärleken. på samma gång. jag har lugnet och oron. jag älskar ibland för mycket och blir älskad lika mycket tillbaka. det är fint. det är precis vad jag vill ha. vi är typ som chuck och blair, sandra och daniel eller romeo och julia upphöjt i selva.

och jag älskar dig boops.

så himla..

måndag igen. tiden går så fort. helgen var alltalltallt jag ville. och nu är jag lycklig och lugn. men jag fryser och himlen är vit. jag kan inte föreställa mig solen där bakom. såhär års är nätterna bäst. på dagarna längtar jag bara tills det blir natt igen. kompakt mörker och den där värmen. allt jag behöver. såhär års och annars.

ett två gul röd blå

älskade gamla djurgården klarade sig kvar i allsvenskan. och jag grät av lättnad. nästa år ska jag och pappa följa vårt fina lag precis som vanligt. i år har det av naturliga skäl varit lite si och så med den saken. men åh, de klarade sig. tack tack tack. jag har ingen som riktigt förstår mig ikväll. men imorgon kommer pappa hem. och jag vet att han förstår.

för vi längtar efter dig

idag är det fars dag och vi ska hälsa på pappa på sjukhuset för allra sista gången. imorgon skrivs han ut och flyttar hem. det känns overkligt. overkligt bra.

'cause i ain't the way that you found me, i'll never be the same

jag hade nästan glömt, men bara nästan. det är lördag och allt är bra. bäst. vi har inte gjort något på hela dagen, inte pratat om något viktigt, inte uträttat något stort. men det känns ändå som den mest betydelsefulla lördagen på länge.

the first time that you introduced me to your friends, and you could tell that i was nervous so you held my hand

when i am feeling down
you make that face you do
there's no one in the world
who could replace you.

idag är allt svart och vitt. utom mitt lilla hjärta som är ljusrött och glatt. det är fredag och i'm in love. det är som det ska vara med andra ord. kanske, kanske finns det lösningar på allt. nu ska jag äta en grekisk sallad som jag köpte igår men inte fick i mig för att fjärilarna var nervösa och fladdrade runt.

våra alldeles egna (500)

har just sett på (500) days of summer och insett hur mycket 500 dagar faktiskt är. för övrigt älskade jag filmen! och blev alldeles nostalgisk av den. så jag gick igenom bilderna från mina och axels första 500 dagar tillsammans. här kommer smakprov från (16) (22) (70) (127) (173) (190) (201) (301) (344) (380) (394) och (456). i love us.

idioter

vi är alla idioter. jag är en idiot och ni är idioter. alla jag omger mig med för tillfället är faktiskt idioter - med ett undantag. och det är den personen som jag beter mig extra idiotiskt mot. logiken i det hela ber jag att få återkomma med. jag är ju trots allt en idiot. men det är ju ni med. så ni skulle ändå inte förstå.

nu ska jag chatta med min idiot till syster! chatta! hihi!

du kanske var på.. toa?

kväll nu. om typ fyrtio minuter börjar kvalmatchen mot assyriska. det har varit en ganska jobbig dag idag så jag skulle verkligen behöva att djurgården krossade lite. det ligger blöt äcklig snö på marken och min mage är ihopkrympt och nervös. den har inte fått nån mat på hela dagen och börjar så smått protestera. nej fyfan, den här dagen borde jag inte ha klivit ur sängen. men jag hoppas verkligen att allt blir bra om några timmar. om typ tre. då ska jag vara nyduschad, mätt och lugn inombords. idag kom isas skolkatalog och jag har bara en sak att säga; det var bättre förr haha (ni som bör ta åt er gör det och ni andra gör det inte för ni är säkert hur söta som helst). men axel och isa och alla andra jag känner var fina i alla fall. resten: no comments.

nu skulle jag verkligen (alltså verkligen!) vilja ha svar på smset jag skickade förut. men han kanske duschar eller har glömt mobilen nånstans eller inte har nån mottagning eller håller på och formulerar värsta bra svaret eller..

tänk om han faktiskt inte vill svara? fyfan i såna fall. aj i såna fall.

när allting tar slut

klockan var inte ens tio på förmiddagen och ändå var det för sent för allt.

mitt troll dansar mest till the killers

lång, lång natt. men ingen sömn. inte på riktigt. bara skört och oroligt. mellan (mar)dröm och (mar)verklighet. hela tiden. vet inte längre vad som är sant och vad jag själv hittat på. jag ljuger så jag tror. min hjärna - nej, mitt hjärta - ljuger. men jag tror, jag är den enda som, tror. svårt.

jag antar att idag blir en till sådan dag. mobil, tyst. jag, tyst. mage, högljudd och ledsen. fjärilar, vilda. och jag saknar mitt troll. när jag hade det ville jag bli av med det. nu; bara saknad. kom och busa i magen. kom och skräm fjärilar. kom och viska i mig att det finns annat än det jag tror är allt. kom och riv runt lite liksom. snälla lilla söta troll, för min skull.

trollet har ljusa, snälla ögon och ett sånt där snett leende som jag var så svag för 'när jag var liten'. nu för tiden dansar det mest till the killers men för några år sedan bjöd det upp mig till dans under en måns zelmerlöw-låt. och då var trollet inte ens ett troll. kanske var trollet en fjäril förut. jag vet inte.

dig kan man alltid lita på, for real

åh, min underbara terra annG sitter i detta nu på andra sidan jorden och lägger upp en massa bilder på facebook. det är bilder från hösten som gått och genom linsen på hennes kamera ser den ut att ha varit ganska perfekt. det är tur att vi har vår lilla paparazzi som förevigar alla fina stunder. utan henne skulle mycket falla i glömska. så taaack terra! inte bara för att jag alltid kan ringa dig utan också för att du inte låter oss glömma allt fint vi varit med om tillsammans!

och inte för att skrämma någon (läs: axel) men visst passar jag alldeles utmärkt med ett barn på halsen?

"ge mig en vattenpuss"

skrattdag i skolan. vår nya föreläsare är rolig. igår var allt mycket mindre roligt. vissa saker skriver jag inte här utan i den där boken som ingen ska läsa. sida upp och sida ner om allt som inte får plats där det syns. sida upp och sida ner med upprepningar.

slutsats: jag är glad att det finns någon som gråter lite bara för att jag gråter och sedan får mig att skratta bara genom att skratta själv. någon som älskar mig trots att jag är fel utifrån och in. och trots att jag snorar ner hans kudde. vad skulle jag ta mig till utan? förmodligen bli fet(are) och till slut ha ihjäl någon eller mig själv.

vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?

måndagskänsla på alla, alla sätt. tortyr att kliva upp från värmen och mjukheten imorse. sjutåget till ett naket, kallt stockholm och jag är så liten ibland. så himla liten! kanske världens minsta. men ändå världens tryggaste. jag har dig i huvudet och i hjärtat överöverallt och du säger till mig att vara lugn. du liksom lägger ditt lugn över min oro. och jag kan inte värja mig. inte ens när främmande röster fyller mitt hem och oron borde komma. tack! du vet. jag menar det så mycket. mest mest mest.

idag kom jag, niklas och maggie på att edward cullen går i vår klass! men jag vet inte om det är den riktiga för den här har mjäll. kan vampyrer ha det? i sådana fall är vi en fet skräll på spåren.

svar: en liten fin bok (eller tystnaden).

lala.. love

när axel sjunger i duschen är han lycklig. då är jag också det.

vi ljuger som små barn

det var kul igår men jag var stel efter knappt tre cider och det var kanske lika bra. jag höll mig hela tiden på avstånd. från allt. från alla. bekanta ansikten överallt, kramar och pussar och 'ååh vad längesen!' till alla. men alltid avstånd. minsta avståndet; hand på axel och hand på Axel. det pirrade. förlåt, men det gjorde det. båda gångerna. jag är glad att jag inte fick i mig mer, glad att jag lyckades kontrollera det lilla trollet i min mage. träffade folk från nu och då - och kanske folk från sen. folk jag inte ens visste att jag saknat. det fina med flen är att alla känner alla. det fula med flen är detsamma. och jag förstår inte alls vad som händer egentligen.

men jag somnade tryggt bredvid min bästa vän, som vanligt. och vi klarade oss igenom en hel kväll utan drama. tack för det. jag tror att det hade varit jag den här gången. så tack för att det inte blev så. tack för tryggheten.

vi har fått en mikroskopisk chans och vi måste ta den.

nu drar jag!

flashbacks from ama

jag har en oroväckande pirrig känsla i magen inför kvällen. måste få bort den. den hör inte hemma i mitt nya liv. men det ska bli kul. ska ha ny svart liten klänning och isas höga klumpskor.

och framförallt ska jag ha hjärtat och nerverna inuti istället för utanpå. snälla någon, gör så att jag har det. alltså, jag har sjukt många minnen från amazon! och jag har varit med om galet mycket därinne; både bra och dåliga saker. jag har varit dissad, dissat, varit kär och arg, pussig, full, nykter, snygg, ful, ledsen och glad. jag har gjort pinsamma saker och saker jag inte kommer ihåg. men jag har alltid varit där med vänner och folk jag tycker gränslöst mycket om. ikväll blir inget undantag. det gör mig lycklig och trygg. det kan inte gå fel, helt enkelt.

aaah, ses ikväll dårå!

i'm just putting my life on hold

jag fryser. det är alltid kallt nu för tiden. och sommaren känns så långt bort. jag vill ha bruna ben, ljusa nätter och varma vindar. jag vill ligga på axels studsmatta och sola och klaga över hur varmt det är. jag vill känna doften av nyklippt gräs, syréner och sommarhästar. gå i högt gräs och bada i klart vatten. jag vill sitta på balkonger och verandor och dricka cider och äta glass. vakna tidigt på morgonen med solen i ögonen, åka bryggbåt med mina vänner och pussa på varm, solbränd sommarhud.

istället gömmer jag mig under filtar, fryser i tjocka tröjor och vaknar och somnar i mörker. det är sista helgen i oktober och alldeles för många helger kvar till allt det där andra. men det gör inget. inte egentligen. jag är varm inifrån. jag har det bra. jag ska dansa imorgon.

G-L-A-D

idag kom axel och isa och mötte mig i stockholm efter tentan. och för en gångs skull lyckades alla tre hitta något att ta med hem. jag och axel gjorde av med typ lika mycket pengar. jag fick tre snygga klänningar och han en ynka skjorta. men så går det när man bara handlar på NK! nåväl, ikväll ska vi fira, på vårt alldeles egna sätt.

men i helgen ska jag nog slå klackarna i taket. jo, så får det bli.

(502) days of summer

nu har vi lagat det som varit trasigt, slipat ner de vassa kanterna och gjort allt lent och fint igen. strängnäs verkar ha en magisk effekt på oss. för när vi är där, blir vi perfekta. på nåt sätt. på alla sätt. när vi är där kan vi det här med kärlek. och tycker det är enkelt. i flen är vi inte perfekta. vi är paulina och axel. söta men ganska hopplösa.

i måndags var det 500 dagar sedan mitt liv blev mer sommar. 500 dagar; det känns som så mycket, och som så lite. som en livstid och som ett ögonblick. det har varit vackra dagar, hemska dagar, stora dagar och små dagar. men varenda en har lärt mig något om mig själv och om livet. och jag ångrar ingen av dem.

(och imorgon är det tenta. vet inte vad jag kan och framför allt inte vad jag borde kunna. men jag vill så gärna bli godkänd. räcker det inte att vilja något väldigt mycket? kan det inte räcka, bara den här gången?)

oh, simple thing (ibland)

jag har aldrig varit såhär glad över att få skriva att jag senare idag ska bege mig somewhere only we know (läs: strängnäs) för att tillsammans med xl ägna ett par dagar åt enbart plugg, pussar och rikliga mängder god mat.

hurricane i min mage

idag tvingade jag mamma att klippa av mitt hår. jag saknar det inte. egentligen önskar jag att jag tvingat henne klippa bort andra saker på mig också. typ mina ögon, mina händer och allt annat som känns. men det skulle hon nog inte gjort hur mycket jag än tjatat. det är lördag, det är kväll och jag vill hämta min vodka hos jay och svepa den. men det gör jag inte. istället hetsäter jag ostbågar, twix och mandariner och längtar till en annan dag, vilken som helst.

insecurities take the best of me

and how do i trust
when i never learned how to do that?
and i will do what it takes
take on the demons and hold on to you

efter den ljuvliga natten igår kändes natten till idag olidlig. och den här gången var de konstiga drömmarna befogade. jävla skit.

see i've been let down so many times

tack, igen och igen

världens längsta, bästa morgon. jag behövde den så mycket. och jag älskar dig. tack, tack, tack. för den. tack för allt. för dig. tack. jag säger det så sällan. för sällan. men, tack. och, du vet ju. det gör du. att jag vill säga det. hela tiden. du vet, allt. och du är bäst. och tack, för det.

hört på jmk:

"jag litar aldrig på folk med dreads eller killar i tofs"
said by: allas vår niklas

alltid, alltid, alltid

lång natt, trassliga lakan, trygghet, värme - och helt fel drömmar. nu: onsdag, många grå timmar utan bästa känslan och en massa sms. som vanligt. när jag inte får huden, ögonen och det för långa håret, har jag i alla fall alltid orden. och när en miniatyr av honom vandrar runt i mitt huvud och gör alla oemotståndliga saker originalet brukar göra ibland, vet jag att en liten kopia av mig dansar runt i hans huvud och är perfekt. söt, snäll och rolig. aldrig krävande. aldrig svartsjuk. han är hela tiden där. i mina tankar, i mitt hjärta. jag alltid i hans. egentligen behövs inte smsen. det står samma saker i alla. och vi vet var vi har varandra. var vi har varandras hjärtan. men det är skönt att trycka fram sin kärlek på 160 tecken och liksom få fram att "idag är inget undantag, jag tänker alltid på dig. vad jag än gör, vem jag än är med, är du där".

nu har det gått många dumma timmar

ensam, ensam, ensam. sitter bara och väntar på ett telefonsamtal som ska rädda mig från ensam. fördriver tiden med att läsa töntiga kärlekshistorier och städa rummet samtidigt som jag försöker förmå mig själv att plocka fram skolböckerna. men mest sitter jag och stirrar på min mobil som knäpptyst och hånfullt stirrar tillbaka.

axel pluggar matte. förut skrev han ett sms och frågade om han "fick" gymma efteråt. ibland kan jag bli lite provocerad av att han frågar om han "får" göra saker. det är väl klart han får! jag är inte hans mamma och även om jag vore det är han myndig och får bestämma över sig själv! men okej, jag ska inte klaga. det är ju soft att ha möjligheten att säga nej till vissa saker ibland när man är lite extra kelsjuk. som idag. men jag är en så jävla bra flickvän att jag såklart inte sa nej ändå. alltså, jag måste komma ihåg att påminna honom om att jag faktiskt är schysst ibland. och neeej, jag tycker inte att det här var en stoor uppoffring av mig som förtjänar en massa cred från alla mina hundratals (hehe) läsare. men om ni var lika sjukt gowssugna som jag är just nu och hade en lika gowsvänlig pojkvän som jag har, skulle ni förstå att det tar emot lite att skjuta upp dejten en timme eller två.

men nu får jag tid över till att prata med mina kära lundvän vanilli. vi ska ha tenta samma dag och det är bäst för henne att hon inte påstår att hon redan börjat plugga. herregud, det är ju.. en vecka och två dagar kvar! (AAH!)

det är långt mellan flen och allt annat

idag i stockholm gick jag mest runt med hög musik i öronen och längtade hem till flen. ibland känner jag att jag för hård mot min hemstad. för jag är trygg här, bland människor som kan mitt namn, trottoarer jag dansat fram över under ljusa nätter och trapphus jag sprungit upp och ner i så många gånger det senaste året att jag inte ens kan räkna dem. ofta säger jag att jag vill härifrån. men jag älskar lugnet. känslan av tillhörighet. och ungefär en promille av de som bor här. och någonstans kommer flen alltid vara min stad. på gott och ont. gatorna mina gator, taken mina tak och rondellerna mina rondeller. hur långt bort jag än kommer.

en hemsk tanke på ett sätt. en fin på ett annat.

duw

måndag på alla sätt

men vi håller i. håller ut. håller hårt.

idag är jag en meningslös varelse. somnade så sent igår. vi låg och pratade länge om saker som inte är tunga, inte skaver. som bara är. och det var hur skönt som helst. jag vet att allt alltid blir bra när det är vi två. på något sätt blir det alltid bra. och jag får somna på den bästa av platser.

nu ska jag åka och fika med dahling. hon ska nämligen ut på någon slags tågluff i ryssland om jag förstått det hela rätt. jag har inte riktigt fått klart för mig vad de ska göra men jag gissar att jag kommer få höra en del om det idag.

yeah!

världens snyggaste tjejer på nybron i fredags. haha.

bara så länge våra hjärtan klarar av att slå

jobbar tre timmar idag. två igår. får betalt för tolv. det tycker jag känns som en bra deal. nästa helg är det likadant. och simon kom just och bjöd mig på varm macka och en kopp choklad. ibland är livet ganska fint. allra finast blir det när man tänker på vad (läs: vem) som väntar senare. söndagskväll somewhere only we know är något av det bästa jag vet. och imorgon tänker jag inte gå till skolan. genusföreläsning med tant läserinnantillfrånpappret är ingenting som lockar mig. sa jag förresten att jag blev godkänd på förra tentan? vi fick resultaten i torsdags. och jag kan säga att jag hade mariginal! men nu är det elva dagar kvar till nästa eldprov och den här gången tror jag det blir svårare. och mindre mariginal (obs! mindre är inte samma sak som ingen alls).

för alltid.

en bild jag blir glad av idag

boopie;

allt står still när du inte är här. sekunderna, mitt hjärta och luften. jag saknar dig, alltid. och som jag sa en gång i början; 'till och med när du är här'. men idag är det en lugn saknad. en stillsam längtan. ikväll ska vi dela filt, hjärtslag och godisskål. åh, vad jag älskar att dela, med dig.

och jag vet att vi alltid kommer vara. vi och vår skeva vackra obegripligt stora lilla tufsiga kärlek. puws.

what if god was cornelis vreeswijk or sunepåframsidanavsunessommarvhsen

om gud finns tror jag han ser ut ungefär såhär:

min syster tror han ser ut såhär:

och det här är inte för att vi dyrkar cornelis och sune utan för att vi helt enkelt förknippar ordet "gud" med dessa personer. konstigt kanske. men jag tycker som sagt att allt med religion och tro är lite konstigt.

lördag och mitt liv får plats i ett nötskal

jag mår illa och bokstäverna dansar framför mina ögon och hamnar i fel ordning. jag längtar tills klockan blir tolv. då slutar jag. sedan ska jag sova till klockan fem. då slutar axel.

it's a crazy situation but all i need is cigarettes and alcohol

ikväll ska jag ha klänning och höga klackar, dricka cider, dansa, skratta och göra allt det där jag brukade göra varje helg för några år sedan. eller nästan allt i alla fall. det ska bli så skönt att slippa tänka. jag tror jag behöver det mer än jag förstår. för just nu är mina tankar bara oroliga och dumma. jag orkar inte med dem. ingenting känns som det brukade. orkar inte ens gå in på det just nu. nej, ikväll får dimman helt enkelt rädda mig.

och jag lovar, jag kan lura en hel värld

- hur mår du?
- bra.

och så det där skrattet, som döljer allt så bra.

det känns som måndag.

jag måste hitta ut

det fanns dagar som jag tänkte
mer på henne än på dig

men aldrig mer
och det är ett löfte.

nu ska jag bara tänka på att du faktiskt
aldrig älskat nån förut

och att det är ganska fantastiskt
att du älskar mig nu.

kastar sten i glashus

okej, jag kanske gjorde fel nu men det är ändå jävligt konstigt att det är jag som blir kallad 'rude'. ibland låter jag både hjärtat och nerverna hamna utanpå och ibland gör jag saker i ilska och utan att tänka efter. men vafan, det du har gjort är betydligt mer rude.

ps. ingen behöver ta åt sig för jag syftar inte på nån som läser här. inte ens på dig, axel. ds.

14/10

1-2-3-4-5-6-7-8-9-10-11-12-13-14-15-16 ♥

om flen var en leksaksstad

best friend

helt underbar natt. trygg varm lugn tyst. men vid fem började taxarna skälla. jag vaknade och bestämde mig för att aldrig någonsin skaffa egen hund. somnade och drömde om leo, whisky och zacke. vaknade och bestämde mig för att aldrig någonsin vara utan hund.

och så var det morgon och jag tvingades upp från min bästa plats i världen och ut i kylan. kan vi inte bara bygga bo där under täcket och stanna för alltid? vi kan leva på puwsar. eller så gillrar vi fällor utanför vårt bo, där korkade taxar fastnar. och så äter vi dem.

ibland är till och med måndagar bra

han tittar på halv åtta hos mig med huvudet mot min rygg medan jag läser en jättefin blogg om kärlek och känner igen mig i vartenda ord.

pics från le weekend

1. axel står upp och tittar på matchen. 2. tårfyllt break-up med sveriges fotbollslandslag. 3. min romeo spelar serenader under söndagsmorgonen.

hej "anonym"!

jag har haft en underbar helg tillsammans med min snuviga pojkvän. han är den enda som kan få mig att känna att det inte spelar nån roll att sverige inte får spela vm. och den enda jag inte kan låta bli att pussa på trots smittorisken. för han är faktiskt ganska fenomenal. imorse lagade han till exempel frukost åt mig och sjöng vacker opera i sängen trots sin svåra sjukdom. han är en riktig fighter. och han är min.

men! jag vet att folk stör sig på att jag tjatar om honom och hur bra han är. vissa stör sig så mycket att de skickar aggressiva (anonyma såklart) kommentarer för att få mig att förstå att det helt enkelt INTE ÄR OKEJ att tycka om någon såhär mycket. men kära ni, läs inte min blogg då. om det nu svider till så fruktansvärt i era små, kalla, ensamma hjärtan av att läsa om lycklig kärlek, läs då om något annat. svårare än så är det inte. jag har så vitt jag kan komma ihåg aldrig tvingat någon att läsa och jag skulle faktiskt inte bry mig om inte en jävel gjorde det. för jag skriver bara för min egen skull (obs! klyschigt men sant). för att det är perfekt terapi för oroliga själar som min. i takt med att orden rinner ur mig får jag också lite perspektiv på allt och kan slappna av. så om ni får kväljningar av alla mina pluttenuttiga kärleksförklaringar och allt mitt tjat, tycker jag inte att ni ska slösa er dyrbara tid på att läsa dem. och absolut inte på att formulera elakheter och kommentera. jag blir bara ledsen när ni skriver dumma kommentarer för att "få ner mig på jorden". sådant klarar jag mig utan, tack! jag vet att mitt och axels förhållande har varit som en jättestor (både rolig och läskig) bergodalbana med höga toppar och djupa dalar och att vi bråkat och skrikit och gråtit en hel del under vår tid tillsammans. men vi älskar varandra på riktigt och jag är helt säker på att vi kommer hålla ihop länge, länge. så från och med nu förbjuder jag folk med onda avsikter att läsa och kommentera min blogg! okej? särskilt folk som inte har några som helst band till varken mig eller axel och inte vet ett skit men ändå känner sig manade att lägga näsan i blöt. för såå jävla anonyma är ni faktiskt inte. jag har mina knep och nu vet jag mycket mer än jag visste innan helgen. jag försöker att inte bry mig eftersom ni är så obetydliga i mitt liv. men jag blir ändå nyfiken på varför ni bryr er så himla mycket om mig när jag knappt vet vilka ni är. ibland hjälper det inte att sitta vid en skyddad dator. för det finns nämligen goda människor också, som ställer upp och med rak rygg berättar det de vet - helt enkelt för att det är rätt. och den vetskapen gör mig lite, lite lugnare inför framtiden. det finns hopp! och ni som är sådana goda människor får jättejättegärna fortsätta att läsa. även om jag förstår att ni också ibland tycker att jag är lite tjatig.

aah, det där var skönt. befriande. som att spy när man mår riktigt illa. nu ska jag plugga. seminarium imorgon!

men ibland är det lätt

idag är axel sjuk. och för att han inte skulle deppa ihop totalt i min säng med snorpapper och choklad drog jag med honom till eskilstuna (okej, han drog med mig). vi gick runt i solen och höll hand och frös, åt en sen lunch och (jag) lyckades pruta ner en jacka till 299 kronor! dagen har med andra ord varit hur lyckad som helst och ikväll möter sverige danmark. jag har redan tagit på mig matchtröjan. så bring it on, danskjävlar!

idag orkar jag för övrigt inte vara det minsta djup. skönt.

it's complicated

i början av mitt och axels förhållande hette det "it's complicated" på facebook. men efter några månader ändrades det "listed as in a relationship" - utan tillägget "and it's complicated". och hur tänkte vi där egentligen? blev förhållandet mindre komplicerat för att vi varit tillsammans ett tag? blev det lättare att älska varandra nu när folk visste om det? varför påstod vi plötsligt att vi var i ett icke-komplicerat förhållande? varför låtsades vi att det inte längre var svårt? tycker inte alla som är i ett förhållande att det är det? komplicerat? bökigt? obekvämt? för herregud, det är det ju! och att påstå att det blir mindre komplicerat med tiden är en lögn. snarare är det tvärtom. allt blir bara svårare och svårare. visst, efter ett år och mer känner vi varandra väldigt bra. vi ses varje dag och sover ihop varje natt. vi pratar med varandra om allt, berättar alla hemligheter, känner alla brister. accepterar dem. för vi hör ihop. det är officiellt. och det är hur fint som helst. men inte fan är det särskilt lätt för det! vi är fortfarande livrädda för att göra fel. vi väger orden. kväver dumma tankar. oroar oss. grubblar. vi drömmer vackra drömmar men har egentligen ingen aning om något. kraven är så mycket högre idag än vad de var i början. vi vet vad vi kan förvänta oss av varandra. och vi daltar inte.

så idag slår jag ett slag för relationshipstatusen "it's complicated" på fejjan. helt enkelt för att ett förhållande per definition är komplicerat. att påstå att ett förhållande inte är svårt, är som att påstå att en cirkel inte är rund. den här statusen är med andra ord den ärligaste av de alla. alla möjliga relationshipstatusar borde ha tillägget "and it's complicated". "mr xx is married to mrs xx and it's complicated" till exempel. för jag har svårt att tro att det blir lättare att vara tillsammans med någon bara för att man har papper på det.

eller så har jag bara en jobbig dag?