28 juni 2011: where the action is

vi kom fram till göteborg vid elva och checkade in på hotellrummet.

sedan skyndade vi oss till azaleadalen där festivalen var och jag smugglade in min kamera vid entrén (för man fick inte ha större zoom än 50 mm och jag hade 135). det gick lätt och vi satte oss under några stora träd och lyssnade på sahara hotnights på avstånd.

jag åt langos för en festival är ingen festival utan langos. jag tog med gräddfil, rödlök, skinka och ost och det var lika gott som jag mindes det.

efter ett tag gick vi in i öltältet och drack cider vid ett staket. en okänd tjej kom fram och frågade om hon fick fotografera oss och vi sa ja och kände oss som kändisar.

sedan var det dags för paolo nutini och han var så himla bra och snygg!

och min favorit danne spelade på andra scenen lite senare. han var också bra och snygg (såklart).

sedan var det the ark, det som jag längtat så mycket till eftersom min gymnasietid inte skulle ha fungerat utan låtar som calleth you, cometh i, it takes a fool to remain sane och one of us is gonna die young. konserten var helt fantastisk och jag grät.

isa och jag hade ganska olika skor. en hade mindre ont än den andra om man säger så.

isas höjdpunkt var brandon flowers. hon dog typ när han kom in på scenen.

sista spelningen för kvällen var coldplay och vi placerade oss långt bak i gräset. såg knappt scenen men musiken var fantastisk och att få höra fix you och the scientist live var verkligen ett perfekt avslut på en perfekt dag.

dagen efter shoppade vi och åt god thaimat på centralstationen innan vi tog tåget hem till flen igen.

vi hamnade på platserna precis bakom victor norén men trodde att det bara var någon som var lik så sa "shit vad lik victor norén" ganska högt. pinsamt, tyckte vi efteråt när vi insett att det faktiskt var han på riktigt. han var väldigt cool och brun och hade fina händer.

och jag var nästan nykter i GBG-sol

nu är vi hemma igen efter ett fantastiskt dygn i göteborg. festivalen var perfekt på alla sätt med sin endagsform, lugna stämning och hotellavslutning. jag har liksom vuxit ifrån att stå längst fram och svettas, jaga autografer och idolbilder, supa mig redlös och sova i tält. ja, jag har nog vuxit ifrån det mesta som fascinerade mig för några år sedan - men när the ark spelade "calleth you, cometh i" grät jag så jag skakade. det är världens finaste låt (och den handlar ju om oss). efter sista konserten smet jag och isa iväg med en spårvagn hem till hotellet; en dusch och svala lakan. idag har vi ätit hotellfrukost och handlat fina kläder, två av mina bästa sysslor. och åkt tåg, en av mina sämsta. men nu är vi som sagt tillbaka på norrtorp och efter att ha sett nyförälskade par hångla en hel dag och kväll utan att ha fått göra det själv, är det skönt att få hålla axel i handen igen.

where the action is

såhär ser min och isas dag ut imorgon:

sommaren första suck

trots att jag har mer än två tredjedelar kvar av den här sommaren har jag redan börjat bäva inför slutet. jag antar att det är ganska typiskt mig att tänka så. annars har jag haft en strålande dag med solsken, hundar och barfotafötter. det finns nog inget gulligare än valpar som har stora öron och jagar fjärilar.

midsommar 2011; "och vi satt på gräset, som växte i takt med himlen"

igår var det både midsommarafton och mammas födelsedag och det blev så lyckat alltihop. jag har väldigt mycket att vara tacksam över - till exempel allt det här (och nej, jag och axel gifte oss inte framför midsommarstången):

midsommar med familjen bånge

no matter how many deaths that i die i will never forget // no matter how many lives that i live i will never regret

ibland är det jobbigt att inse vissa saker men just nu orkar jag inte tänka på något jobbigt så jag tänker på annat. stoppar undan det jobbiga i hemliga utrymmen som snart kommer explodera. allt känns bara tungt i min hjärna och i mitt hjärta, som molnen över himlen och luften i mina lungor. jag vill inte verka dramatisk men det är liksom bara så det känns. och imorgon är det midsommar och jag ska gå barfota och ha blommor i håret - och solen ska skina.

"no matter how many times that you told me you wanted leave
no matter how many breaths that you took you still couldn't breathe
no matter how many nights that you'd lie wide awake to the sound of the poison rain"

"sommarträning"

spelade badminton på gräsmattan igår kväll. idag har jag träningsvärk i hela kroppen. har inte rört på mig ordentligt sedan jag kom till flen. måste skärpa mig men det finns inte direkt någon motivation. vill hellre dricka vin och strongbows varje dag, äta grillat och gömma mig för sommarregnen under täcken.

mitt sundsvall (som inte finns)

nu har jag varit hemma i flen i lite drygt två veckor och sundsvall känns så sjukt långt borta. som ett annat liv och en annan verklighet. vår fina lägenhet, de röda roskuddarna, att han alltid lagar precis vad jag vill till middag, skola några timmar i veckan, vår hemska grannes ständiga trummande, översvämningar i duschen, boxvin tisdag, onsdag och torsdag, allstars clubsandwich, mad men och glass i sängen, världens finaste fula gardin, att springa runt stan, gå genom tunneln och längs ån, drinkar, högar med böcker och surrande kylskåp. allt det där. som suddiga små drömmar. vår värld; den vi byggt själva. jag saknar den och jag saknar den inte. trivs bra här utan krav och tvättstugor - men längtar samtidigt efter en bredare säng, tysta morgnar och att vara vuxen tillsammans med honom.

och om tre veckor tar jag tåget upp till gatufesten och hänger med fina sundsvallsvänner. det blir första gången jag är ensam där (utan honom). kan inte tänka mig hur det kommer kännas. för mig är allt i sundsvall vårt och inte mitt. lägenheten är minimal med sina 22 kvadrat men kommer kännas alldeles för stor när inte han är där. vägen in till stan kommer vara lång och krokig fast den är kort och rak. och jag kommer bygga mjuka berg av kuddar och täcken för att kunna sova utan hans andetag. det låter hur klyschigt som helst men är helt sant. sundsvall är vår gemensamma verklighet. vår dröm som blev sann.