För ett år sedan blev jag gravid och slutade vara det inom loppet av två månader. Det var tufft och jag blev mörk inombords. Stängde in mig i sovrummet och tittade på tv i flera dygn. Andra säsongen av The Bear. Anton kom in ibland med spagetti och köttfärssås, godis, vindruvor och cheeseburgare från Donken. Rut tog pauser i sina lekar och klättrade upp bredvid mig i sängen. Persik låg där hela tiden. Jag var aldrig ensam. Och allt blev bra till slut. Jag åkte till London och drack öl, slutade blöda och hann knappt fatta något innan jag var gravid igen. Och jag antar att det var meningen så.
Nu är det en månad kvar tills en ny bebis flyttar in i vår familj och allt är på väg att förändras på fler sätt än ett. Livet funkar ju ofta så att nästan inget händer i många månader, kanske år, och sedan händer allt. Allt. Och där är vi nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar